
Och så blev det torsdag och jag springer runt här hemma och försöker packa för morgondagens tripp till Gotland – jag försöker sansa mig så gott det bara går i min packningshysteri, men nånting har liksom hänt med min hjärna sen jag fick barn. Allting måste packas med. Allt. Fallifall, liksom. Vi åker tidigt imorgon bitti och jag har aldrig någonsin varit på Gotland så jag vet inte ens vad jag ska förvänta mig mer än en natur så vacker att det ska göra lite ont. Och så tjejerna, så klart! Dom längtar jag ihjäl mig efter. Och att få se om Silkesapan känner igen Bea (som han hade en gigantisk förälskelse i när vi var i Turkiet) och att få chansen att visa honom nya saker; som färja och raukar och ett hotell som har både ringmur och kryssvalvsrum. Och så ser jag fram emot hundratals bilder, doften av hav och första midsommaren som en familj. Bara det är ju stort.
Men nu är det packningen först, och en skål fil med jordgubbar och en förhoppning om att solen ska komma snart så att man kan dra på sig en klänning och sitta i gräset och tänka på hur det snart, snart är semester.
