Så var det alltså dags.
Jag ligger nyvaken och försöker låta bli att tänka på att om ungefär 4 timmar kommer 180 pers för att vara med om nånting jag för tre månader sen tyckte var en synnerligen bra idé. Det är fortfarande en bra idé – dock är jag aningen mer nervös nu. Särskilt sen även Skånskan ringde igår och var väldigt journalistig och berättade att de skulle ”göra ett nedslag”. Herregud. Ett nedslag. Det låter avancerat.
Nu kanske man ska börja vakna? Ja. För klockan tio kommer Fru Sederblad sladdande med en hästbuss och hjälper oss att transportera 180 goodiebags. Hästbuss, alltså. Det ska väl räcka.
Och jag försöker titta in med jämna mellanrum och berätta hur det går.
Rocknroll, tjejer. Nu är det dags.