Att vara på Dagen D.

Livet

Så var det alltså dags.
Jag ligger nyvaken och försöker låta bli att tänka på att om ungefär 4 timmar kommer 180 pers för att vara med om nånting jag för tre månader sen tyckte var en synnerligen bra idé. Det är fortfarande en bra idé – dock är jag aningen mer nervös nu. Särskilt sen även Skånskan ringde igår och var väldigt journalistig och berättade att de skulle ”göra ett nedslag”. Herregud. Ett nedslag. Det låter avancerat.

Nu kanske man ska börja vakna? Ja. För klockan tio kommer Fru Sederblad sladdande med en hästbuss och hjälper oss att transportera 180 goodiebags. Hästbuss, alltså. Det ska väl räcka.

Och jag försöker titta in med jämna mellanrum och berätta hur det går.

Rocknroll, tjejer. Nu är det dags.

Att ta det där med Malenami och vaginorna.

Livet

Alltså.
Det här är så sjukt kul.

Ni vet vackraste Malenami? Hon ska ju ställa upp på Åbo Svenska Teater och läsa vaginamonoler. Hysteriskt, jag vet. Hon och en massa kända kvinnor ska alltså stå på scen och framföra avancerade vaginamonologer och det krävs some serious balls för det, det måste jag säga. Inte ens jag hade gjort det. Men! Det är inte det roligaste.

Det roligaste är att jag idag, på Hemköp, har fått ett smakprov på denna monolog. Och inte bara jag. Halva Hemköp har fått ta del av den.

Kan ni se det framför er?

Lilla Malenami stående vid ostdisken, nyslingad och fin, och väser fiiittttahhh…! Fiii-i-i-i-i-tt-a. Fitt-ha! Mmmm, persika… Fitthaaaa! bland surdegsbaguetter och förbipasserande pensionärer.

Det blir nog inte bättre än så.

Att slänga in den sista vinsten.

Bloggeventet 2012

Är ni med? Nu kommer det sista vinsten i potten.
Nu är det Silke som lägger in ett underbart armband i potten. Det är gjort av silke, rosenkvarts och silver och heter Transformation. Rosenkvartsen står för I and everything in my life are embraced by love and harmony och armbandet har fått en dikt av Buddhistiska munkar som lyder:

Each morning we are born again.
What we do today is what matters most.

Ljuvligt.

Att ha denna eviga väntan.

Bloggeventet 2012, Livet

Denna dag, alltså.
Som innan julafton nästan – full av fjärilar är jag och går runt här hemma och suckar djupt och skakar på händerna (jazzfingers!) som nån slags rampfeberhög skådis som ska ut på Dramatenscenen om en kvart och först behöver hitta en påse att andas i.

Det är en dag full av väntan. Väntan på att Malena ska anlända nånstans dit de behöver bli hämtade, på att se om jag kan skaka fram en skåpbil, på att klockan ska bli så mycket att Ranelid kan tänkas vara vaken och ta emot samtal (hur länge sover en Ranelid tro? Känns som en sån som äter croissanter i morgonsolen iklädd morgonrock till elva iallafall) på att ta sig in till stan och träffa Öresundsgruppen för den absolut sista genomgången och sist men inte minst på vad hundarna hinner göra med 180 goodiebags den här gången (för inte fan kan jag ha samma tur två gånger, väl).

Ja.

Nu är det inte långt kvar, inte.