Efter att ha fått ok på att allt var som det skulle igår hade jag idag äntligen tänkt sätta igång med min älskade pilates för att få tillbaka den där stabiliteten i ryggen som jag absolut behöver om jag inte vartannat år vill få ett ryggskott som får mig att se ut som om jag blivit påkörd från sidan. Jag kör köpe-pilates från TV-shop (såklart) och älskar’t. Problemet är bara att skivan med det snälla programmet för nybörjare tydligen blivit trasig nån gång under de här nio månaderna den inte används. Kvar fanns bara Total Dreambody Workout Hardcore Wauw-wauw, typ, som pågår i 45 minuter och som är till för såna som tränar inför olympiader och tycker att det är ”kul” att åka Vasaloppet. Ja, ni fattar. Jag tillhör inte den typen. (På den gamla goda tiden, innan jag blev gravid, brukade jag lojt sitta på min Malibu pilates-stol och genomföra det snälla 20-minutersprogrammet med ett glas rödvin i handen – förena nytta med nöje liksom).

Men iallafall. Tyvärr tillhör jag däremot typen som när jag väl bestämt mig för något måste genomföra det – även om det innefattar att ge sig på Total Dreambody Workout Hardcore Wauw-wauw med Sveriges absolut degigaste kropp. Och 45 minuter. Vem fan har 45 minuter med en nyfödd, liksom? Inte en chans. Så jag fick sätta skivan på snabbspolning.

Mhm.

Snabbspolning. Tänkte att det kunde vara ett smart sätt att hinna med så mycket som möjligt så länge silkesapan var nöjd. Hur bökigt kunde det va, liksom. Jävligt bökigt kan jag säga. Snabbspolning fick nämligen den blonda hardcorekvinnan att prata med Kalle Anka-röst och fladdra hejvilt med armar och ben och där satt jag i mina långkalsonger som en nyförlöst Tommy Körberg och vevade med så gott jag kunde och blev svettig som nån slags parodi på Rexona-reklam och vrålade mhöööö när jag försökte utföra övningar med muskler som absolut inte fanns –

och ungefär där slog det mig.

Att det här med att vara småbarnsförälder. Det är fan inte lätt, alltså.
Det var mest det jag ville säga.