Inför Den Allra Första Mammagruppen funderar vi lite på den här flådiga bodyn till Leo. Den kan kanske funka? Hm?
Att gå på sitt livs första mammagrupp.
Japp. Idag vid elvatiden är det dags för mammagrupp. Mitt livs första. Det hela ska bli sjukt spännande, mest för att den enda erfarenheten jag har från mammagrupper är det jag har sett på Solsidan – och då har ni nog en ganska bra hum om vad jag förväntar mig. Och sen får vi ju inte glömma min erfarenhet från föräldragruppen och tygtuttarna, heller. Det var ju en höjdare.
Dessa två sakerna i kombination med min totalt bristande förmåga att hålla käften bäddar ju verkligen för en spännande upplevelse idag. Jag hoppas verkligen att vi inte ska få titta på tyg-aulor (före-och-efter-versioner, tro mig det behövs inga bilder för att fatta vad som skett där inte) och jag hoppas verkligen att där finns iallafall en, det räcker med en, person som inte tycker att jag är dum i huvudet när jag inte kan hålla käften. Hon får gärna tycka att jag är lite rolig också. Om det inte är för mycket begärt. Men det räcker med att hon håller med om tyg-aulorna.
Men det fattar väl jag med att jag har potential att bli den mest hatade morsan i gruppen, jag som har en silkesapa som sover hela nätterna, bara gnäller när han är hungrig och slutar på momangen han får mat. Jag får helt enkelt prata mindre om det och istället prata om hur mycket han hatar att ligga på mage och att han därför säkert ligger efter jättemycket i sin nackmuskelutveckling, eller nåt.
Fast det bästa är ju om jag inte pratar så mycket alls, förstås.
Ja.
Jag får jobba på det.
Att ana oråd.
Pannlampan är på, borren indragen och takpannor av någon märklig anledning nerplockade och placerade på silkesapans sovrumsgolv. Det kan aldrig komma nåt gott ur detta.
Och hörni! Tusen, tusen tack för alla tips. Vem behöver Nils Petter Sundgren när man har alla er? Jisses. Det hela resulterade i inte mindre än fem (?!) DVD-boxar, och sen fick jag hejda mig. Det får ju inte bli sjukligt. Men jag har trots det några kvar som jag vill testa till nästa omgång så nu har ni fixat så att jag kan amma under överskådlig framtid (tills han går i lågstadiet eller så). Mad Men, Six feet under och Greys är ju underbara serier som jag redan sett en och två gånger, men ni kom med en himla massa tips på sånt jag aldrig sett och på sånt som fick mig att säga visst fan! eftersom jag bara sett ett fåtal avsnitt och gillat det. (Men SATC är jag nog den enda kvinnan i världshistorien som knappt sett. Har liksom bara testat några avsnitt och aldrig fastnat). Så nu blir det DVD-maraton grande! Visar vad det blev så snart det kommit hem.
Men nu måste jag nog gå och undersöka vad som pågår med pannlampan och borren. Känns säkrast så.
Ni som mailat och frågat, jag såg att sköldpaddan tagit slut. Men jag hittade exakt samma lampa (till kampanjpris *whoop whoop*) fast formad som en seaturtle här eller en nyckelpiga här. Same same but different.
Och Carl-Otto hälsar att halsduken är från H&M och införskaffades i höstas för 99 pesetas.
Att efterlysa tips.
Sådärja. Nu är jag snart igenom alla DVD-boxat och lite till. Har plöjt Desperate Housewives också. Och Dexter. Och House såklart, man måste älska House. Och nu behöver jag tips på nya serier att sätta amningständerna i. Har ni några förslag?
Jag fixar inte Walking Dead och sån skit, okej? Jag har försökt nästan en säsong, men vad fasiken – jag kan ju inte somna efter ett sånt avsnitt. Det är för mycket splatter och huvuden som det trampas på så det skvätter om det och en himla massa annan gojs jag inte alls är bekväm med. Så inget som skrämmer skiten ur mig.
Och så klarar jag inte av krigs-serier. Alls. Då får jag bara dödsångest och sitter och gråter över att det är sånt som sker på riktigt! och så går jag med i Amnesty och ska rädda världen och sånt och det har jag liksom inte riktigt tid med nu.
Så inget av ovanstående.
Ja, jag vet att jag är omöjlig, det är därför jag ber om tips. Jag ser gärna roliga, okomplicerade saker nu. Inget politiskt med hundra namn ala Pelikanfallet för det klarar inte min hjärna av att processa under rådande omständigheter. Jag är helt enkelt för trög. Däremot gärna nåt okomplicerat och lite töntigt där alla har snygga kläder (och får mig att köpa pumps trots att jag går som Kalle Anka i pumps) och sucka och säga varför går vi aldrig ut? till min man. Ja, ni fattar.
Och nej. inte Sjunde Himlen eller Dr Quinn. Nån undre gräns får det ändå finnas, trots amningshjärna.
Förslag?
Att ha haft frukost med Carl-Otto.
Vi har haft finbesök här hemma i morse, silkesapan och jag. Det var Carl-Otto som kom insvepande med en mycket stylish halsduk och doftade folkpartist och kramade om oss och berättade med sin Carl Bildt-röst om hur helgen i Berlin med Svåra Lena och Mathilda varit. Det hela lät mycket spännande. Tydligen hade de varit på nån stor klubb ute i nåt industriområde (det varrr förfäääärrrligt, Emma! det varrr som.. jag vet inte… det varrr som i filmen Hostel! Harrr du sett den? Så varrr det) som hade bardiskar av latex vilket Svåra Lena hade blivit så till sig över att hon satte framtänderna i den. Och tjejerna hade mest köpt skor och drinkar och de hade fått modellerbjudande på tunnelbanan och Carl-Otto hade varit aningen orolig över att han såg ut som en hallick (jamen det sägerr ju sig självt! därr gårrr jag med två tjejerrr och de harrr pälsarrr och grrejerrr) och på färjan på vägen hem hade han varit riktigt till sig av nervositet eftersom de tre satt vid ett bord men han var den enda som åt (herrregud hurrr måste det ha sett ut?! no picturrrres, tänkte jag, därr sitterrr jag och äterr själv med de därrr två – som om de var.. ja jag vet inte… traffickingoffer!) och jag –
jag kan inget annat än att älska honom.
