Okejrå. Jag bjuder på den här. Men det här är min b-ä-b-i-s-röst, okej? Det är så här jag pratar med vår son, inte annars. Jag låter inte såhär i vanliga fall. På möten och så.

(Och ja. På dagarna gör jag små filmer och skickar till Scout Valiant. Så han vet vad vi håller på med, liksom. Inga konstigheter).

Och hörni, det kommer att bli en del hem- och inredningsinlägg och kläder och babystuff och silkesapan och sånt framöver. Jag hoppas att ni är okej med det. En blogg följer ju liksom ens liv och jag tror att man måste komma ihåg att jag är hemma nu, föräldraledig, och det händer inte så tokmycket i min vardag att göra saftiga inlägg om. Jag känner ändå att jag vill skriva det här eftersom jag vet att många av er har följt mig länge, sen innan silkesapan och allt det där, och tycker kanske att det nog borde vara lite mer som det var ”förr”. Men jag ammar (kan jag inte visa), shoppar (kan jag visa), pysslar (kan jag visa) ändrar om (kan jag visa) och bokar Ranelid (kan visa mer om det sen) på dagarna – det är ungefär det. Och eftersom man hittar inspirationen för det man skriver i det man gör så blir ekvationen ganska enkel.
Och det där med att länka har jag förstått att folk tycker olika om. En del tycker att det är jättebra, andra tycker att det är ”reklam”. Men som jag sagt innan; ingen människa är tusen människor – och skulle jag anpassa mig efter vad varje person tycker så skulle det bara bli pannkaka tillslut. Jag måste nånstans gå tillbaka till mig själv och jag väljer att länka av den enkla anledningen att jag i nio fall av tio ändå får frågan varifrån det som syns kommer, och då blir det helt enkelt enklare såhär. Och är det reklam, tja då får det vara så. Då är det iallafall reklam för saker jag kan stå för (bevisligen, eftersom jag har grejerna själv).

Så ja; jag kanske inte kan bjuda på snirklande berättelser om spännande händelser lika ofta som innan – eftersom antalet spännande händelser är kraftigt reducerade i mitt vardagsrum. Och jag vill inte hitta på saker bara för att skriva ”äkta”. Vad jag däremot kan lova att bjuda på är mig själv och vad jag gör och vad jag tycker om och vad jag hittat på TV-shop och vad jag funderar över och (om jag har tur) kanske jag lyckas ge lite inspiration till er själva. Och förhoppningsvis kan jag krydda bloggen med litterära mästerverk då och då.

Men inte varje dag. De förväntningarna får ni inte ha på mig.
Jag är, trots allt, bara människa jag också.
Fina ni.

Alltså, småbarnsföräldrar – släng ut era babysitters. This is it. Jisses! Var har det varit hela mitt liv?! (På typ Babyproffsen i Toftanäs, men ja ja) Detta är i hästväg det bästa jag smällt upp här hemma. Varför har ingen tipsat mig om den här? Den heter Leaf och är som en babysitter men! den gungar. I sidled! Som om han satt på ett litet löv och svajade. Och han älskar’t. Som ni kanske kan se.

(Inte så himla lätt att fotografera en svajande bebis kan jag säga). Jag har en vanlig sitter från BabyBjörn hemma och sen har jag en såndär elektrisk gunga från FischerPrice som spelar musik och blippar – men det är ju sånt jäkla schvung i den där gungan att jag tvekar lite att sätta honom i den eftersom det varenda gång känns som om jag ger honom någon form av astronautträning. Den här är istället nån slags magisk version av de båda, en liten puff med foten så svajar den av sig själv i nån minut.

Inne hos Allt för föräldrars webshop hittade jag den här videon som visar hur förträfflig den är.

Jag tycker att det är en skitkul video, mest för att kvinnan ska föreställa någon som fött barn för typ en kvart sen. Moahahahah. Och just det – Leo slocknar inte i den, han garvar mest, men det är ju härligt det också. Men iallafall. Svinbra produkt! Finns på Babyproffsen och såna ställen. Mest det jag ville säga.

(Jag gjorde en egen video och skickade till mannen mest för att säga up yours, Lyxfällan! men den vet jag inte om jag vågar lägga ut här för det blir i så fall första gången ni hör mig och jag pratar som en jävla fraggel på den).

Ja, idag är det veckans bästa dag och jag är på ett strålande humör trots att jag vaknade klockan 06:00 utan att kunna somna om och nu måste spendera morgonen med att titta på Dr Oz (idag sprutar han studiopubliken full av Restylane minsann) och hålla mig från att väcka silkesapan. Det är ju trots allt fredag! Vad finns det då att sura för, liksom.

Hörreni, tack för att ni pushade mig att testa Groupon! Eller ja, tack och tack. Jag gick ut hårt och köpte en övernattning på Österlen och sen var det ju kört. Nu måste jag sitta på händerna för att inte go bananas med ett dundererbjudande på sju dagar i Thailand, en ögonfransförlängarcreme och nån form av mysko fettsmältarbehandling som säkert inte ens är legitim. Och de är smarta de jäklarna, de kryddar erbjudandena med mansvänliga saker också, så att man blir tänd på idén att köpa nåt åt sin karl också när man ändå är igång. Så nu ligger jag på morgonen när mannen gått upp och kollar mailen och åhå!:ar och blir alldeles till mig och ropar ”Älskling! Älskling! Man kan få däckbyte OCH däckhotell i sju månader för 370 spänn!” och väntar på världens respons. Men min man är som bekant typen som slukar Lyxfällan och sorterar sockorna i lådan så han svarar bara ”vi har garage” och fortsätter att lyssna på P3.

Men nu ska jag snart tassa ner och se om mitt DIY-projekt har torkat och klura ut nåt fiffigt sätt att fasta det på väggen.

Och igen; tjohooo! Det är fredag!

Ps! Den uppmärksamme kan se bröstpumpen i bakgrunden. Det är inredning, det.

Det är sånthär som kan få mig att bli alldeles kollrig och marshmallow-mjuk och oooo-ande här hemma; de där små stunderna när Tooka tar tillfället i akt och visar att hon är helt okej med det där nya lilla livet vi tagit med oss hem. Då blir jag så stolt över henne att jag kan spricka och får anstränga mig så mycket jag bara kan för att inte gå in och förstöra stunden med att tvångspussa både hund och silkesapa.

Tänka att det kan fungera sådär bra, ändå. Man vågade liksom inte riktigt hoppas.