Nu tänkte jag ju ladda upp ett klipp där jag visar att jag inte alls pratar som en fraggel. Precis som mig själv skulle jag prata, lite oskånskt och inte så mycket som Björn Ranelid som några av er antydde att jag gjorde. Riktigt skön stämma skulle ljuda i högtalarna och ni skulle alla säga ooo och tycka att jag nog minsann borde börja med radioprogram istället för att sitta här och skriva – att en sån röst måste ju Sverige få uppleva.

Jaha. Och hur gick det då? Inte så bra, va?

Nä.

Det är ju för tusan helt omöjligt att prata normalt när man har den där söta nunan framför sig. Helt omöjligt! Ungefär lika omöjligt som att låta käck på rösten när man betalar in sin restskatt eller som att göra det omvända; att prata fraggelröst med sin VD under ett säljmöte. Det går ju liksom inte, sitta där och falsett-örla säljsiffror framför honom när han är viktig och fin och president-lik.

Ja. Så att försöka filma silkesapan och samtidigt prata normalt – ain’t gonna happen. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag inte är en fraggel (tror jag iallafall, inte som det låter inne i mitt huvud) och så får ni helt enkelt komma på det där bloggeventet som kommer att gå av stapeln första eller andra lördagen i februari (mer om det sen) och se för er själva. Eller lyssna för er själva kanske man säger.

Men iallafall! Godmorgon.

Är jag inte tjusig så säg?! Dessa Miss Longstockings såg jag först inne hos Doktor Molly och det vet man ju att om Doktor Molly sportar’t då är det snygga grejer, så nu finns de även här hemma hos mig. Lite roligare än de där vanliga strumpbyxorna tycker jag och ett extra plus för att det sitter en lapp mitt i arslet. Blir lite ”godkänd av Tomten”-känsla på det. (Jag fegade lite och tog ett par gråa men det finns pippirandiga varianter också som jag måste våga mig på nästa gång, hur coola som helst ju).

Nu softar jag framför Hellenius Hörna och är imponerad över att Björn Skifs har så väldigt tighta jeans (och fräsiga brillor). När hände det liksom? Jag minns honom mest från min barndom när han gjorde den där grejen med sockerbitarna i munnen och låtsades köra cab (är ni med på vad jag menar?) och då var han inte det minsta slick. Inte på det sättet iallafall.

Och mannen lagar en lasagne som doftar gudomligt och Leo har stora ögon och jag ser den nya AMF-pensions-reklamen med Robinson-Emma och Zubeyde och blir sjukt blödig precis som jag blev av den förra (Ravelli och Andersson busar runt i Paris, det funkar tydligen på mina hormoner) och ja – jag har hämtat mig från IKEA.

Nu har vi bara en härlig lördagskväll kvar framför oss.

Ps! Ni missar väl inte tävlingen?

Alltså… Nä. Att åka till IKEA en lördag är verkligen ingen bra idé. Tyvärr är det ju ingen som inser detta vilket resulterar i att det är fullpackat där inne med kundvagnar och irriterade män och gapiga barn, och överallt luktar det saftsoppa. Verkligen. Saftsoppa. En såndär röd, trögflytande sörja ni vet som de envisades med att man borde tycka om när man gick på dagis och hade snor under näsan och vantarna i snören från overallen. Ingen bra idé. Jag kallsvettas varje gång.

(Dock är jag ju uppenbarligen dum i huvudet för trots allt det här gör jag ju om det gång på gång eftersom jag får för mig att det är så smidigt att åka dit varje gång jag köpt mig nåt vackert att rama in och inte har någon passande ram hemma).

Ja ja. Vi överlevde iallafall och nu är jag hemma igen (med ram och nån form av dunbollar på pinne jag fick för mig var tjusiga) och laddar upp för svärföräldersbesök med tillhörande babyvisning. Men nästa gång ni hör mig hinta en lördag om att jag ska till IKEA så gör en humanitär insats, okej? Okej.

Tack på förhand.

Inte kunde jag tro att lördagarna skulle bli mer efterlängtade när man fick barn och var hemma, än är man jobbade. Men så blev det. Nu är lördagarna liksom veckans mest eftertraktade eftersom de innebär att mannen kommer vara hemma och prata fraggelspråk med silkesapan och dofta blå duschtvål och laga kolhydratsrik mat som jag nästan står mig på hela veckan. (Nu har vi bestämt att han ska ta en vardag i veckan ledigt för att kunna vara hemma mer med oss och det kommer att bli ljuvligt – då har vi tre dagar tillsammans istället för två).

Idag då? Jag och Tindy skulle egentligen åkt in till stan för ett möte om döspännande saker men hennes stackars hund har kaskadkräkts kottar hela natten, så vi får skjuta på det till på måndag istället. Så idag blir det långfrukost och en tur till IKEA (urk, lördag på IKEA) för att hitta en ram till en ny kärlek som ligger här hemma i ett rör och väntar, och sen ska jag bara planera ett litet fotojobb som ska ske i min trädgård, göra klart en bloggheader åt någon fin och njuta av att ha alla hemma.

Och kanske försöka få till en ”hur-man-gör-en-ren”-manual till er som vill testa.
Härliga helg!

Emschen tjuvstartade julen igår genom att släppa loss alla juldofterna där hemma och det kände jag att jag också ville göra. Inte börja pynta ännu, det kan jag inte riktigt tillåt mig såhär i mitten av november, men dofter kan jag minsann få frossa i. Och inte vilka som helst, utan de juligaste dofterna någonsin. Som älskade Maison Belles julrengöring med apelsin och kanel (yes, det har kommit in här!) och världens juligaste doftljus från Shearer Candles (doftar kanel och pepparkaka och är ljuvligt).

Så nu luktar det bannemig rena rama tomtestugan här hemma och det kan ju bli spännande att se vad mannen tycker om tilltaget när han kommer hem, men själv sitter jag uppkrupen i soffan och toknjuter och längtar efter glögg och känner hur det nog kan få börja snöa hur mycket som helst typ nu på momangen.

God minijul på er, allihop. Snart är det på riktigt.

Och så måste jag be er om en tjänst. Vackraste Malena är nominerad till Årets Blogg och det måste hon ju bara få ro hem. Så gå in och rösta på henne här, pretty please. Jag skulle bli så himla glad om hon vann.