Nu är jag uppe i varv må ni tro. Som ni kanske förstod på mig igår fick jag en uppenbarelse! i hela Ranelids-grejen och när jag får uppenbarelser så blir jag ganska speedad och rastlös och vill sätta igång med dom sådär på momangen. Jag älskar uppenbarelser. Såna kan man aldrig få för många av.

Så vad är det jag planerar då? Jo, alltså, jag började tänka lite på vad jag är bra på egentligen och bortsett från att spela Gudfadern på Playstation och skriva texter så är jag bra på att arrangera saker. Driva projekt (ni minns mitt bröllop kanske?). Få saker att hända. Och då slog det mig att jamen då får jag väl göra något av det då.

Så nu ska jag arrangera en bloggdag.

Japp. Inte en Cinderellabåt, det tar vi i steg två, men gott och väl en sjuhelsikes bloggdag. På mitt vis. Det blir alltså inte den vanliga typen av nu ska vi gå på föredrag och smutta mineralvatten-dagen utan en ganska utflippad men kärleksfull dag. Med sånt som jag själv skulle älska att gå på. Nu kan jag ju inte avslöja allt men vad tror ni om att boka Ranelid som talare och fråga ut honom om livets gåtor, sånt vi alla vill veta. Som männen, Björn, vad gör vi med männen? och andra Svåra Lena-frågor. Ha workshops, fast inga vanliga workshops – tänkte mig mer i stilen Deklarera med Edward Blom och bjuda på spettekaka. Avsluta med middag och gapskratt. Såna saker. Och för er som bor en bit ifrån får man ju fixa nån form av sweet hotell-deal så ni kan ta er ner.

Vad tror ni? Om jag fixar en sån dag i Malmö – är ni på?

”Du är trettioett år. I din ålder var även jag otålig och inkonsekvent i många avseenden”. Björn Ranelid, 2011

”Nu får du mina ord som en gåva till ditt barn och det kostar dig ingenting: Bär ditt barn som den sista droppen vatten i öknen”. Björn Ranelid, 2011.

Alltså. Förstår ni hur rolig den här dagen har varit? Jag har fnittrat förtjust som en fjortonåring och uppdaterat fejan varje minut. Är det slut nu? Det kanske det är. Ingenting är ju för evigt, inte heller Björn Ranelid.

Jag får nog påstå att jag är lite kär i honom nu. Lite på toppen, bara. Ni fattar. För att han är som han är och för att han gör en sånhär grej och framförallt för att han gör en sånhär grej utan att tappa bort sig själv – det är så ofantligt roligt. Och ovanpå att jag har haft världens fnittrigaste dag så har jag även fått en uppenbarelse. Ja. Som fått min hjärna att gå på högvarv och planeringsnerven att rycka, och som gjort att jag de senaste tre timmarna bubblande pratat med min man och vevat med armarna och sagt Va? vad tror du? är det inte världens bästa grej?! och nickat gillande för mig själv.

Ranelid har väckt mig kan man säga. Så nu jäklar ska ni snart få se på saker.

Och berätta; hur har det varit för er? Några uppenbarelser?

(Och det viktigaste; tack. För att ni delat detta med mig).

Du sover med ett öga öppet på natten. Du ammar och gråter av lycka och måhända av trötthet. Glöm inte att du kommer att ha kvar barnets bröstmjölk i ett halsveck resten av ditt liv. Det torkar aldrig och ingen annan än du vet om det. Det är din och barnets hemlighet”.
Björn Ranelid, 2011

Alltså. Det här ger jag mig inte ens på att analysera. Han är ju ett geni! Fina Björn. Nu sitter jag mest och skrattar åt att Carl-Otto försöker få ur Björn på fejan hur mycket han kostar så att vi kan köpa en talarkväll hemma hos mig. Han lockar med att cash är inga problem och andra gangsteruttryck som får mig att kikna eftersom att Carl-Otto är en mycket o-gangsta herre som läser konjuktursrapporter. Men det är bra! Jag kan lätt tänka mig att skramla ihop för att få hyra denna citat-messias en kväll och göra slag i spettekakan.

Ni får såklart komma iså fall. Vi gör en kväll av det.

Så jag hoppas han svarar så att vi vet vart man ska vända sig för att hyra in honom. En sån chans får man ju inte missa! Men han får inte svara förrän vid fem, för nu går mitt plan snart och detta är ju så ofantligt spännande.

Och jag undrar om Björn vet om att det tack vare säkerhetskontrollen i den här familjen numera finns fler som kommer att ha bröstmjölkshemligheter i halsvecken.

”Jag är sällan måttfull när jag skriver och arbetar, men emellanåt bör du sansa dig och reflektera över vad som är till gagn för dig och ditt förfång. En människa behöver inte vara rastlös bara för att hon är driven och energisk”. / Björn Ranelid, 2011

Oj oj oj. Nu har Björn verkligen tagit det hela up a notch så att säga, och här sitter jag på flygplatsen och känner mer än någonsin att han är helt fantastisk den där Ranelid. Om jag ville baka macarons åt honom innan så är jag nog inne på att svänga ihop en tårta nu; eller en spettekaka. Ja! En stor fluffig spettekaka som vi kunde kalasa på ihop, och han skulle få dricka kaffe ur mitt allra nättaste porslin – en sån kopp med snirkligt öra som min man kallar för tunt gods och som inbjuder att sörpla ur.

Men vad är det han vill säga oss? Jag läste den här statusen omsorgsfullt. Flera gånger. Och så var jag tvungen att googla ”förfång” (NE säger juridisk term som på vissa områden har en mer specialiserad innebörd men som i modernt språkbruk i regel kan anses synonymt med ”skada”) för jag ville vara säker på att alla hans ord var lika rätt i mitt huvud som de var tänkta i hans. Och så har jag lagt pannan i djupa veck och verkligen funderat. Tror du att det är en diss? frågade jag mannen och han såg lika fundersam ut han. Kanske är det en diss. Kanske tycker Björn att jag borde tagga ner lite och inte ha så bråttom. Kanske är det just det han vill säga till oss alla – att vi borde ta och dämpa oss lite och fundera på vad vi håller på med egentligen.

Så nu gör vi det. Säg det med mig (och Björn); vad är det jag håller på med egentligen?

Ja. Det tåls att tänka på.

Kanske går arbetslöshetssiffrorna i taket idag när 1139 personer funderar på vad tusan de håller på med egentligen och kommer fram till att vad det än är så är det mest till förfång. Det hade ju varit kul. Då kunde vi alla skramla ihop och köpa Cinderella tycker jag, och sen kunde vi ta med Björn på en kryssning som heter duga. Blogg-båten skulle vi döpa den till och folk skulle betala mycket pengar för att åka vår båt och lyssna på inspirerande föredrag och dricka paraplydrinkar och äta spettekaka.

Ja. Vi är nog nåt på spåret här, tror jag.

”Tålamod är att tämja tiden”.
Björn Ranelid, 2011

Oj, nu har Björn vaknat minsann. Han bara spottar ur sig uppdateringar! Detta är ju bättre än Dr Phil, jag känner redan nu hur jag är en bättre människa av hans ord. Gurun Björn.

Och den här statusen får jag väl ta åt mig lite extra av. Jag är nämligen förbaskat dålig på det där med tålamod, jag kan inte för mitt liv begripa vad jag ska ha det till. Vill jag ha något gjort så vill jag ha det gjort nu och inte om en vecka, liksom. Faktum är att mitt motto alltid varit ”Om du säger ’den som väntar på nåt gott’ en gång till så slår jag ihjäl dig”.

Men nu kommer ju Björn här som ett moln av zen och lär mig att jag ska tämja tiden. Så då får vi väl göra det.

Ut och tämj tiden, tjejer! Själv ska jag bara tämja en portion pannkakor med vispgrädde först. Sen jävlar.