Det här är Gunilla. Ja, jag har ju spanat på henne ett tag och när Anna-Malin hade den där rabattkoden ute på 15% (gäller fortfarande såg jag, fram till 11 oktober, kod: ENKELT) så kunde jag bara inte låta bli längre. Och hon är ljuvlig.

Hon är lite svårvisad när det är full storm ute och när getterna får se en hel del mer än de kanske efterfrågat (tacka gudarna för underklänningar) men jag tror ändå att ni kan se att hon och jag har något långvarigt på gång här. Hon är mjuk och feminin och lite fladdrig; precis som jag hoppades att hon skulle vara, och jag tror att när albatrosstuttarna lagt sig en aning kommer hon att vara hur fin som helst utan underkjol och med djup ringning, precis som den vansinnigt vackra modellen bär henne inne på sidan. (Just nu skulle det dock bara se ut som om jag aspirerade för Playboy och det lovar jag att ni ska få slippa att se). Hon finns i brungrönt också, kanske ännu mer passande inför hösten.

Men iallafall; Gunilla och jag, alltså. Jag tror på detta.

Vet ni vad det här är? Det är inte mindre än tre fullproppade kassar med kläder ifrån FOLK. Jag har nämligen fått Världens Roligaste Uppdrag från dom; att ta några konceptuella bilder inför höstsäsongen! Jag tror att jag dör litegrann så roligt är det. Så imorgon ska jag bege mig ut i naturen med en väldigt tjusig kvinna och för första gången i mitt liv försöka ta ”riktiga” bilder på vackra kläder i vackra miljöer. Förstår ni att jag är nervös? Skulle kunna tuppa av, faktiskt. Jag blir förvånad om jag kan sova inatt med alla dessa bilder och idéer och tankar som trängs i huvudet och jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att bli bra. Jag får slänga ut lite smakprov här sen så får ni se. Jag är ju ingen fotograf, men jag älskar sånt här och det ska bli vansinnigt roligt.

Så håll tummarna för mig, pretty please. Det behöver jag.

Ps! Jag såg att TINTIN fått påfyllt av den kortare modellen av koftan så många frågat om. Och ni glömmer väl inte tävlingen?

Herregud så skönt det är att ha helg så att mannen inte behöver kravla sig ur sängen och bege sig till jobbet i ottan. Jag sover själv mycket bättre då, vaknar inte runt sju och undrar var han är någonstans.

Och ser ni?! Skelettet kom igår! Äntligen! Och det var precis så tjusigt (och weird) som jag föreställt mig, så nu hänger det i vardagsrummet ovanför förlossningsväskan (som den uppmärksamme kan se Japp i) och är alldeles förtjusande i sin konstighet, och jag kan inget annat än känna mig hur nöjd som helst med att ha en död fågel inramad på bästa läge i huset.

Och idag ska jag iväg och hämta saker för Världens Roligaste Projekt som jag ska påbörja imorgon och som ger mig så mycket fjärilar i magen att det är larvigt. Lovar att berätta lite mer sen, när fler saker fallit på plats.

Och hörreni – ni tror väl inte att jag skulle dra till BB utan att berätta det? Nej, nej. Så att jag tar lite sovmorgon eller skriver tre inlägg istället för fyra betyder inte bebis. Jag lovar. Dessutom kommer han nästa helg har jag bestämt. Nu kan han inte titta ut; nu har jag saker att göra.

Nu är det fredag på riktigt, och här hemma firar vi det med en film, kräftröror, Levain-bröd, tre sorters ost och så mycket övriga mejeriprodukter att Leo garanterat kommer att födas utan fontaneller.

Fin fredag, allihop. Och ta hand om er.

Ser ni?! Dexter-plasten är borta. Herrejävlar vad skönt. Dexter-plasten är borta, skåpet är på plats och det enda som är kvar är att städa bort typ tio kilo byggdamm, ignorera att den vita färgen de använt för att fylla i en enmetersreparation i väggen inte är samma vita färg som resten av väggen samt att ligga på knä och handskrapa bort lackfärg från ett tjugotal Marrakech-plattor på ställen där hantverkarna varit lite wildncrazy och inte tyckt att det behövs nån skyddsplast.

Piss åff kajk, alltså.

(Iallafall jämfört med att ha dom här, stående bakom plast, och titta på mig när jag äter).