
Galet roliga Yllet hade för några dagar sen ett blogginlägg där hon berättade om den praktikplats hon (aningen osmart) valde när hon gick i skolan. När hennes kompis valde Veckorevyn tog Yllet själv Hemköp och – ja, ni fattar. Man kan ju undra varför.
Detta fick mig att tänka på den praktik jag valde i åttan. Och tjejer; nu snackar vi inte den korta enveckorspraktiken utan den långa. Den på två veckor. Den när man verkligen skulle välja nåt sjukt roligt att göra så att man kunde malla sig rejält i skolan sen.
Jag valde Sågen.
Japp. Jag valde att förlägga min två veckor långa praktik på sågbruket som låg några kilometer från mitt hem mitt ute i ingenstans, mitt i smällkalla senhösten. Och varför? Hade jag kanske nån dragning till sågspån, nån längtan efter trä? Nej, nej. Jag valde Sågen för att jag var tonårsförälskad i sonen till han som ägde Sågen och eftersom jag trodde att två veckors praktik där skulle garantera mig lite hångel. Ja, på allvar.
Till mitt försvar får jag väl säga att jag faktiskt var fjorton och det vet väl alla hur tossig man var då och han hette Urban och hade de brunaste ögon ni kan tänka er och trots att han var hela nitton år så hade han samma sommar kysst mig bakom en husvagn på sina föräldrars tomt när det var fest på logen och han blivit för full (jättefull) – och efter det tog det nästan ett år innan jag slutade lyssna på Per Gessle och slutade skriva dagbok om de där bruna ögonen och slutade försöka minnas hur han smakade Rom och Cola från en medhavd kylväska; trots att han inte ens såg åt mig efter den kvällen.
Så jodå. När jag hade min chans ett halvår senare tog jag den heroiskt genom att boka upp mig i två veckor hos hans (mycket förvånade, det måste jag säga) pappa och dennes lilla såg. Från 07:00 till 16:00 stod jag sen i ett skjul, dagligen, med stora orangea öronmuffar och skickade brädor in i en sågklinga.
(Tror ni att Urban var där? Självklart inte. Inte ens en enda dag).
C’est la vie. Eller vad man nu säger.