emma6 Comments

Att se till att andas.

Livet

Vissa dagar (särskilt såna som varit sådär extra långa) kan jag bara inte vara ner förrän jag dragit på mig gummistövlarna och tagit en runda runt huset. Det behövs inte så mycket; bara den där korta stunden av på-landet-lugn-och-ro som lägger sig tillrätta i maggropen bland fälten under tiden mannen står inne i köket och steker pannkakor.

Det spelar liksom ingen roll hur en vecka har varit när man står till knäna i vete och fotograferar småfåglar. Ingen roll alls.

emma26 Comments

Att skriva en kontaktannons.

Äktenskapet & Bröllopet, Livet


Foto: Mikael Stiller

Sen jag berättade hur jag träffade Scout Valiant får jag mycket mail och frågor om det där med nätdejting och hur man gör och om det inte är läskigt och hur man egentligen skriver en kontaktannons för att håva in en man – och jag har väl egentligen inga direkta svar. De råden jag kan ge är att a) var beredd på att gå på en hel del jäkligt skumma dejter och b) var klar med dig själv om vad det egentligen är du letar efter och c) se till att ha roligt och att slappna av. Det behöver inte vara så stelt och pinsamt som du tror.

Jag valde linjen att skriva en brutalt ärlig kontaktannons när jag la upp mig på match.com, för det är sån jag är. Mannen lyckades skrapa fram min gamla profil och såhär skrev jag:

Jag vet ingenting om att vara lagom.
Men däremot är jag en jäkel på Monopol, kan hantera de flesta hästar och vet ett och annat om hur man angör en brygga. Här skulle jag kunna vara blyg och sådär fint ödmjuk och stanna i mitt framhävande av mig själv, men ska man träffa någon via nätet gäller det väl att ösa på (och att vara brutalt ärlig), so here it goes:
Jag lagar inte mat. Jag kan helt enkelt inte. Däremot är mat ett av livets stora njutningar så om du är en kulinarisk karl blir det pluspoäng. (Men jag kan baka, om det nu är en tröst). Jag är dessutom relativt selektiv i min städning, tycker helt enkelt att det finns andra som gör det bättre.
Jag jobbar alldeles för mycket, dels för att jag älskar att jobba men också för att det är så man ofta blir när man är uppväxt bland entreprenörer. När jag inte jobbar äter jag imponerande mängder Ben&Jerrys, skriver och ligger i badkaret med alldeles för många doftljus tända och skrålar högt till David Gray.
Jag kan säkerligen vara besvärlig. De tror jag att de flesta kan. Men jag är också varm och stöttande och vet hur man skrattar sådär så att det killar i tårna. Jag är min egen motsats, därför är jag i ständig konflikt med mig själv. Med det inte sagt att jag är schizofren, utan snarare att jag är svävande och förankrad, kreativ och ordningssam och salt och sött på samma gång. Jag har aldrig förstått det där med måttfullhet och gör det mesta helhjärtat, oavsett om det handlar om att stå upp för min partner eller baka 50 muffins med glasyr.
Jaha. Och vad söker jag? Jag söker en klippa och ett ankare. Jag söker någon som kan köra bil utan att bli psykotisk och som får mig att skratta och som lär sig att jag inte dricker kaffe och vilka skärningar jag har på klänningar. Jag söker en man som kan tända en grill och välja bra vin och har sinnesnärvaro nog att hålla en hand på min ländrygg när jag går före in på en resturang och som låter mig få den sköna sidan i badkaret.
Svårare än så behöver det inte vara.

Ja. Så skrev jag då. Om jag skulle vara tvungen att göra om det nu skulle jag förmodligen skriva lite annorlunda men grunden skulle nog vara densamma. Jag tror på att inte hymla med vem man är och vad man vill ha – det blir ändå för bökigt att låtsas i slutändan.

Och tänk. Så bra det blev tillslut. Ibland måste man bara våga lite också.