Säga vad man vill om Svåra Lena, men hon är förbaskat bra till mycket. Bland annat till att döda onödiga konversationer med sin bitterhet. Som idag när jag för första gången verkligen lyssnade på texten till den här låten och fick så sjukt dåligt samvete å många kvinnors vägnar (eftersom jag tycker att han faktiskt har en good point i allmänhet och eftersom jag är hormonell i synnerhet):

Då kommer hon förbi när jag precis håller på att beklaga mig som mest, lyssnar på mina åsikter i två minuter och säger sen:

-Du. Har du sett honom? Det är ingen som vill ligga ändå.

Och sen går hon.

Jaha. Där dog den, liksom.

Oj vilken respons jag fick på rubrikförfrågan! Vi mjukstartar Era Rubriker med Camillas ”Att vilja ha ett utannonserat jobb fruktansvärt mycket!”

Ja hur gör man egentligen? När man har sett det där jobbet som man Bara Måste Ha? Är det bara att skicka ett brev och hoppas på det bästa? Nej. Iallafall inte enligt mig. Jag har mina gyllene regler som jag alltid följt och som har gjort, för min del, att jag blivit kallad till intervju i 8 fall av tio.

Det här är mina måste-punkter för att öka dina chanser till det där drömjobbet du går och spanar på:

1. Se till att du har ett bra CV. Det är A och O. Jag kan inte nog understryka vikten av ett välskrivet CV med tillhörande brev – detta är ju ”förpackningen” som du visar upp dig själv i och det är därför superviktigt att det ser proffsigt och bra ut. Tänk på formuleringarna! Har du arbetat med att sortera gem på posten? Toppen! Då skriver du ”Administrativt arbete där min strategiska förmåga kom väl till pass. Mina åtgärder ökade effektiviteten för den administrativa avdelningen markant”. Typ.
2. Innan du skickar in ditt CV kommer nästa dunderviktiga punkt: R-I-N-G. Det här får du helt enkelt inte hoppa över. Ta fram några hittepå-frågor (ex Är det en ny tjänst eller en ersättningsrekrytering? Vilken typ av person är det ni söker?), ta ett djupt andetag och ring. Ja det kan kännas läskigt och allt det där men det är något du bara måste öva på. Varför är det så viktigt att ringa? För att a) det ger dig dynamit för att anpassa ditt CV och ditt personliga brev efter precis vad de söker och b) du hamnar automatiskt före alla andra som söker eftersom den rekryteringsansvarige har en röst på dig och c) du får en ”mini-intervju” på stående fot. Garanterat. Det finns inte en rekryteringsansvarig som kan låta bli att ställa frågan ”såååå, vad gör du idag?”. Jag lovar. Så var beredd på det. Innan ni lägger på; kolla också ungefär när de tror att de kommer börja kalla till intervjuer. Det ger dig en hel del ro i själen när du går där hemma och väntar på att de ska höra av sig.
3. Nu är det dags att anpassa ditt CV och ditt personliga brev efter vad du fick ut av samtalet. Vad sökte dom? Ville de ha någon som var strukturerad och stresstålig? Bra! Tryck på det. Framhäv hur fantastiskt bra du arbetar under stress. Och så vidare.
4. Skicka in din ansökan. Helst så snart efter samtalet som möjligt. Glöm inte att skriva ”Efter samtal den xx” så att den som tar emot det kommer ihåg att det var du.
5. Vänta. Sa dom att det skulle ta en vecka innan de började kalla till intervjuer? Vänta en vecka och tre dagar. Ring sen igen.
6. Japp, ett samtal till. Presentera dig, hänvisa till ert förra samtal och säg ”jag är ledsen om jag ringer och stör dig – jag ville bara höra hur långt ni har kommit i rekryteringsprocessen”. Varför? För att a) visa dig intresserad och b) slita av plåstret snabbt om det nu är så att de mot förmodan inte kommer att kalla dig till intervju. Vad som kommer att hända när du ringer är nämligen att du med 95 % säkerhet kommer att få någon form av besked. Den rekryteringsansvarige kommer att säga ”Vad var det du sa att du hette? Just ja” och börja bläddra bland alla ansökningar, hitta din i antingen ”ja” eller ”nej”-högen och därefter antingen säga ”tyvärr” eller börja ställa följdfrågor. Får du följdfrågorna? Grattis. Du har halva inne.

Och det är så du förbättrar dina chanser att komma till intervju. Var inte blyg och tillbakadragen; det vinner du inte på. Vill du ha något? Se till att få det. Ingen annan kommer att promota dig själv och det du gör. Det är helt och hållet upp till dig själv att visa att ”här är jag – jag är bäst – får ni mig så grattis”.

Lycka till!

Nu är det snart dags för det här preggot att ta ett bad, smörja in kulan och gå och lägga sig. Men innan dess kom jag på en sak som jag vill be er om och som jag tycker skulle vara vansinnigt roligt –

att ni ger mig rubriker.

Jag vet att galet begåvade Alex Schulman har gjort det, bland annat, och bara tanken på vad ni kan komma på gör mig full i skratt. Vad jag menar? Jo såhär: att ni ger mig rubriker som ni vill att jag skriver ett inlägg runt. Det kan vara vadsomhelst. Som kanske ”Om jag vaknade upp och var 15 år imorgon” eller ”Min dag som knarkkurir” eller ”Min kontaktannons” eller ”min ansökan till en dokusåpa” eller ”Min största skräck”. Vadsomhelst. Det kan vara knasigt eller sorgligt eller politiskt eller roligt eller otippat. Så väljer jag ut några av dom och sen har vi lite roligt, tycker jag.

Ja? Vi testar.

Fasligt spännande.

Det är så mycket snack nu om saker man vill göra innan man dör, upplevelser man vill vara med om och minnen man vill skapa. Det görs bucket lists åt höger och vänster och det kan ju vara bra och kul och allt det där, men jag gillar att vara lite motvals. Så jag tänkte att jag gör en lista på saker jag aldrig någonsin vill göra eller uppleva eller vara med om. Så här kommer den! Min aldrig-lista. Mina 10 punkter att hålla mig borta ifrån innan jag dör.

Jag skulle aldrig få för mig att:

1. Åka till något baltland och plastikoperera mig. Inte bara ett baltland för den delen; jag skulle aldrig åka till något land förutom Sverige, Norge, Danmark, Finland, USA och kanske England för att låta en kirurg göra någonting med min kropp. Ja, jag är kanske fördomsfull men h-e-r-r-e-g-u-d – varför åker man till något billigt ställe för att göra ett tuttjobb? Är det inte en av de få tillfällen i livet då det kan vara läge att kosta på sig lite? Hm?
2. Tågluffa. Eller båtluffa. Eller göra någon form av resa med ordet ”luffa” i sig. Jag är en padda när det är dags för semester. Jag erkänner det villigt. Jag vill ha det bekvämt och fluffigt och varmt och jag kan inte alls förstå tjusningen med att svettas runt på tåg och bo på vandrarhem och dela rum med en tysk vid namn Hans som gillar vattenlavemang och kan spela didgeridoo.
3. Bli en såndär… ni vet… en såndär som är för gammal. Jag har skrivit om det innan, och ja – det är verkligen min skräck. Att förvandlas till en sån kvinna som klipper av sig håret i nån puffig frisyr, röker vid fläkten och har dåligt gjorda naglar. Att bli en sån som har för kort jeanskjol när hon går ut, dricker grogg och kallar sina tjejkompisar för tjejooorna och som raggar på för unga män (alternativt hänger på pianobaren och blir lite för full och tunghånglar med småskäggiga konferensmän från Skövde). Nä-ä. Jag vägrar. Jag har en pakt med alla jag känner att om jag någonsin får såna tendenser måste de genast örfila mig.
4. Stjäla en kompis man. Nej. Det går bara inte. Big no-no.
5. Säga upp mig från mitt jobb och flytta till en liten etta och börja förverkliga mig själv genom frigörande dans. Nej, detta går inte heller. Jag känner mig dels ganska förverkligad redan men framförallt skulle jag må så galet dåligt av att ha det så… osäkert? Att inte veta hur morgondagen skulle se ut. Brrr.
6. Hoppa bungy/fallskärm/drakflyg – whatever. Jag kan inte för mitt liv begripa vad jag skulle upp i luften att göra. Självmant. För att sedan hoppa ner. Jag trivs alldeles utmärkt med mitt liv och har nog med spänning i vardagen för att ens överväga att behöva skaffa mig kickar på annat håll.
7. Börja knarka. Jisses. Kan ni tänka er mig på droger? Just det.
8. Ställa upp som svampkvinnan i TV-reklamen. Oavsett lön. Ja, jag skulle aldrig någonsin ställa upp som underlivssvampskvinnan på TV. Någonsin. Ni vet, hon som har tights och står och gnuggar sig lite för att visa hur obehagligt det hela är samtidigt som det spelas nån trevlig trudelutt. Aldrig! Då är jag hellre analklådekvinnan, hon som står och scratchar sig mot ett träd. Om man nu måste välja. Men att ge underlivssvampen ett ansikte? Aldrig.
9. Göra något vansinnigt brottsligt. Som att råna en bank. Nä det skulle jag aldrig fixa. Jag har alldeles för mycket nerver för det. Jag skulle vara helt hispig och paranoid och ha dödsångest efter en sån grej och tillslut skulle jag vara tvungen att anmäla mig själv eftersom jag skulle vara HUNDRA på att de skulle komma på mig. Jag blir ju till och med nervös av att gå igenom tullen. Trots att jag inte smugglar något.
10. Gå under cover för konsten/journalistiken/vadsomhelst. Av samma anledning som ovan skulle jag heller aldrig gå under cover i nåt bad ass mc-gäng eller nån kriminell klan eller nån sjuk sekt för att visa världen hur det går till. Nä, nä. Jag är ganska rädd om mitt liv och har inget som helst sug efter att ha hela Sveriges kriminella kår efter mig bara för att få göra nån slags fräsigt TV-program som visas på ettan en torsdagskväll och sen ger mig en plats i Debatt. Nej tack. Jag trivs som det är. Inget smygande för min del alltså.

Ja. Där var dom. De tio punkterna. Min omvända bucket list. Och ni då? Vad ska ni aldrig göra innan ni dör?