Nu är det bröllopstider och det annonseras hejvilt och mängder av blivande brudpar går runt med fjärilsfladder i magen och åh! då blir jag nästan bröllopssjuk igen. För de månadernas planering och den festen var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Allting, precis allting runt bröllop, är magiskt. Jag har ju skrivit en del om det innan som här och här men hur mycket man än försöker förklara och hur förbaskat bra fotograf man än har (man måste älska Mikael Stiller) så når man ändå inte hela vägen fram. Men hörni. Vi kör en bildkavalkad till.

Bröllopet, alltså. Svåra Lena med en kräkpåse till mig nerstoppad mellan brösten. Vackra Nelly som för min skull sjöng bills, bills, bills för mannens pappa under middagen vilket fick mig att dö litegrann av skratt. Finaste Marie i sin drogliberala tiara som jag fick en förtjusande dam vid namn Ingrid att tillverka och skicka på posten. Och så min sparv Micke som gick med på att vara tärna med sin regnbågsfluga och sin tärnbukett och sina skakande händer.

Och så mannen såklart; min lockiga, krispiga man som doftar dubbeldusch och segel och som knappt kunde hålla tillbaka tårarna där i den lilla fiskekyrkan.

Ja.

Det finns bara en sak jag ångrar med det här bröllopet, bara en sak:

Att det redan är gjort.

 Att man bara kan göra det en ynka gång.