Lasagnen är undandukad, soffan är ett kaos av filtar och kuddar och utanför hänger månen gigantisk och klotrund på kvällshimlen. Har ni sett den? Den är nästan overklig ikväll; tung och låg och känns så nära att man nästan förväntar sig kunna sträcka ut handen och röra vid den.

Vi har haft ett maraton av gamla filmer de här två dagarna, idag var det Nyckeln till frihet som gick varm och jag grät som jag alltid gör med Tooka på ena axeln och Sigge i knäet och med mannens hand i min. Nästa film blir Deer Hunter – en alldeles vidrig sak, jag vet, men efter de här två tror jag att den är ett naturlig tredjeval. Men först ska vi pensionärstitta på Körslaget och välja favoriter och debattera högt om vem som faktiskt är bäst, och jag ska fortsätt att skratta åt att Svåra Lena får mail som den här på sin annons:

Det är en intressant läsning, rådar dig gå på psykolog. Du är inte noral.

och fnissa åt hur rätt den där personen har utan att ens veta om det.

Vi har vinthundstempo här hemma. Det innebär att man ligger still någonstans där det är mjukt och äter nachochips och tittar på skräp-tv. Ibland grymtar man lite, när man byter plats och så, men annars är det tyst och stilla och ja; man får tydligen plats fem i en soffa. Det blir lite trångt och lite varmt men vi gillar det.

Rekommenderas, alltså. Nachochips, skräp-tv och vinthundar – bättre än semester.

Och nu kan vi inte tänka oss att ha det på något annat sätt.

Jag har en tendens att göra det på lördagar – att vakna på tok för tidigt och inte riktigt fatta att det är helg. Precis som idag. Jag vaknade vid sex och sen var det lönlöst att somna om, så jag och Tooka låg i morgonsolen på sängen och snusade på varann medan Sigge gäspade och Tant spanade på gäss genom fönstret. Och då gör det ingenting att man vaknat i ottan. Då känns det bara som man har mer tid att kela.

Det är fantastiskt väder ute så idag blir det en promenad vid havet, annars kommer vi vara ganska stilla. Särskilt när det är Sigges första riktiga dag här och han har ett stort underskott av ligga i soffan och bli klappad på att ta hand om, då behövs det inte så många mer aktiviteter än just det. Men först blir det frukost och ett långsamt vaknande i kroppen framför nyhetsmorgon och rostat bröd.

Nu har jag ingenting att klaga på. Jag är mätt på varma baguetter och riktig snuskost (skipper), jag har tooka draperad som en boa runt nacken och en trött Sigges tunga huvud i knäet, vi tittar på den sista färden och alla andas djupt och efter-jobbet-lugnt i soffan.

Imorgon blir det långpromenad runt havet, men för nu är vi nöjda med stillheten och värmen i att vara fem som delar en tresitssoffa. En perfekt fredag. Hoppas ni har detsamma.