Ja, ni ser ju. Preggovänlig arbetsmiljö i allra högsta grad. Något kilo lösgodis (sådär färskt så det är mjukt och får det att ila i gommen) på ett stort fat – fritt för frosseri. Kan inte bli bättre.

Nu är jag alltså både lunch- och godismätt och sitter och vaggar på stolen och lyssnar på hur Svåra Lena blivit utskälld på Hansa av en tant som var rädd om sina Clinique-prover. Och så har jag lite i-väntan-på-Sigge-pirr i magen samtidigt som jag tycker att det är så ofantligt sorgligt för Sigges pappa som går där hemma och plockar ihop hundgrejer och samlar tillhörigheter och förbereder sig på att lämna en älskad hund hos någon annan. Jag börjar lipa bara jag tänker på det, och jag måste hindra mig själv från att skicka fler än ett åh detta är så sorgligt jag lider med dig men jag ska ta hand om honom på det bästaste sättet-sms om dagen. Jag är egentligen för blödig för sånt här.

Och igår kom jag på den goda idén att förmedla min graviditet på mansspråk till Scout Valiant istället för att sitta och örla om veckor hit och dit, så jag klappade honom på axeln och sa:

– Tänk att jag har gått en tredjedel av tiden nu, älskling, och inväntade en reaktion.

Och mycket riktigt; det var som att någon tände en lampa där inne och hans ögon blev stora som pingisbollar och sen dess har han gått omkring där hemma och mumlat en tredjedel av tiden? en tredjedel av tiden! för sig själv med konstig blick och ett svagt leende.

Men nu? Lite mer godis, några timmars jobb till och sen hem och ta emot den nya familjemedlemmen.

Japp, nu var det dags igen att hitta Svåra Lena en ny. Inte en man den här gången (även om det behövs det också) utan en ny inneboende. En ny Raffe. Han fick nämligen tillbaka sitt gamla jobb i Stockholm och kommer packa sin Dove Summer Glow och sina fikon och flytta dit i slutet av april. Därför börjar nu jakten igen.

Det hela är mycket spännande! Om ni bara visste vilken typ av svar man får när man lägger ut en sån annons på Blocket. Och Svåra Lena har inte ens särskilt mycket restriktioner, egentligen bara två saker:

1. Personen får inte försöka ligga med henne. Det spelar ingen roll om det är en kille eller en tjej hon delar med; bara han eller hon inte försöker ligga. Detta är hon även ganska tydlig med i annonsen, bara för säkerhets skull. (Sen om hon själv skulle vilja ligga – det är en helt annan sak). Och:
2. Ingen tamburinspelande didgeridootyp i gröna kläder som ska försöka få henne att äta tofu och vill att hon ska följa med till Möllan för att hjälpa till att samla in pengar i en hatt. Det är såna som Svåra Lena på fyllan kallar för jävla hippie så dom hör det och sen diskuterar vilt med under tiden hon försöker kapa deras cykel.

Allt utöver ovanstående fungerar för Svåra Lena. Helst av allt vill hon ha en skäggig, frånskild medelålders man som äter mycket kött och inte pratar och som har gula galonbyxor och äger en båt – men hittills har ingen sådan dykt upp. Nu funderar hon på att inkludera även detta önskemål i annonsen för att kanske på så sätt öka sina chanser. Vi får se vad det blir. Det hela är som sagt litegrann som en riktigt bra såpa på TV.

Ps. Om ni känner en köttätande man med båt och gula galonbyxor i Skånetrakten som behöver någonstans att bo – tipsa honom om Svåra Lena. Så blir hon mycket tacksam. Hittelön kan till och med tänkas utgå.

Dörren är stängd bakom mig, skorna är avsparkade, långkalsongerna är på och flickorna smaskar högljutt på sina nya ben i varsin soffhörna. Jag är redo att ta torsdagskväll. Till mat? Jodå. Ädelostsås och pasta. Ja, för tredje dagen i rad.

I den här familjen ändrar vi inte på ett vinnande koncept, inte. Nej, nej. Och jag har en mycket tålmodig man.

Jag har sagt det innan; jag trivs med att korttidslanda i Stockholm. Det finns en rörelse i den här staden jag dras till; en nästan orolig och piskande sådan. Malmö är mer som en lat huskatt med loja rörelser, här är däremot gatorna snabba och vassa i kanterna och människorna rör sig på ett helt annat sätt. Jag tar med mig en av coacherna på thailunch och vi pratar så vi nästan glömmer av tiden och curryn är stark och söt på samma gång och jag älskar det, och coachen skrattar ljust och berättar historier om jobb man cyklar i och ibland lutar hon sig fram över bordet och sänker rösten när hon pratar – som om hon är på gränsen till att berätta en hemlighet – och det är den typen av engagemang i människor som jag dras till.

Planet hem går vid kvart i fem och då kommer den lockige att vänta på flygplatsparkeringen med en varm bil och dofta lakrits, och jag kan sjunka ner i sätet och pusta ut och njuta av att höra hur hans dag varit under tiden vi kör hem. Och i väskan ligger hundben tre stycken! jag snabbhandlade i en djuraffär och det pirrade av förväntan när jag plockade på mig det tredje och det blev tydligt att ja, de är tre nu och imorgon är det så. Tre.

Men först ska jag jobba klart och ta mig till flygplatsen och fnissa åt affärsområdeschefen. Sen är det nästan fredag igen.

Flög till Stockholm i morse för en massa åfbesök, och där; på Bromma, träffade jag världens finaste Malena. Tänka sig! Och hon är precis sådär vacker och sjungpratande i verkligheten, man vill liksom bara röra vid henne hela tiden och berätta hur bra hon är men det blir lätt lite creapy så jag försökte låta bli. Men om ni ännu inte tittat in hos detta blonda lilla yrväder så måste ni göra det snarast. Hon är bra för själen.

Är det inte märkligt ändå? Överallt i en himla massa länder sitter ni och läser och jag läser er och man lär liksom känna varann och tycker om varann och så finns ni ändå på riktigt. Så roligt när man har chans att träffas och se på varann och prata och registrera alla de där små sakerna som man inte kan läsa sig till. Hur någon får rynkor vid näsroten när de skrattar, eller sättet nån rör händerna när de pratar. Allt det där. Magiskt. 

Men nu har jag energi för en hel dag med möten och utbildningar och kan ta mig an den här torsdagen med samma iver som jag tar mig an en blåbärsmuffins. Och Camilla på mammasegen har lagt upp lite bilder från vårt läckande, tomtavstyckade hus under ”veckans rum” och jag blir såklart jättehedrad och glad, nästan sådär så jag rodnar lite. Men nu väntar ett kontor och taxin är nästan framme så nu måste jag förbereda mig på en arbetsdag. Ta hand om er.