Denna blir ännu godare när den har fått stå i kylen över natten, då blir den sådär seg och härlig att det kliar i tänderna. Jag brukar göra ungefär en och en halv sats maräng så blir det extra fluffigt.

Kaka:
50 g smör
1 1/2 dl strösocker
3 äggulor
1 3/4 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 1/2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
3 msk mjölk

Maräng:
3 äggvitor
1 1/2 dl strösocker

Ugn: 175°

Nu har alla åkt och magen värker av skratt och huset är mitt igen men känns tommare än på länge. Vi hade några fantastiska timmar och pratade om galna ex och bröstpumpar och män som använder nylonstrumpor och det dracks skumpa och åts bakelser och nu doftar hela huset socker och mjuk parfym.

Det är något särskilt med ett rum där kvinnor träffas; det är som en balett av handrörelser och gester. Och sen alla dessa miner av förfäran, gapskratt och förtroende i en enda blandning, och jag kan nog inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en lördag än just såhär; bland härliga kvinnors skratt.

Middagen igår var perfekt; vi satt långt in på småtimmarna och drack whiskey och åt chokladtårta och frågade ut varann om livet och det var otvunget på det där sättet det bara blir när man inte har något att dölja för varann.

Men nu är klockan nästan elva och jag har sovit djupt med näsan i en salukinacke och om två timmar kommer det en himla massa kvinnor och en väldigt gravid Ingela. Så nu måste jag göra smörkräm till mina macarons och spritsa frostingen på mina cupcakes och sätta på mig något annat än storblommiga långkalsonger.

Köttet är uppskuret, tomaterna är skållade och efterrätten; chokladtårta med marängtäcke, har fluffat till sig i ugnen och står nu och pöser på spishällen i väntan på gästerna. Själv har jag maräng överallt efter ett litet missförstånd med elvispen och måste byta om.

Vad hittar ni på?

Jag vet inte hur det är för er men såna här dagar, när solen hänger lågt och tövattnet droppar utanför, då kan jag knappt bärga mig tills det blir vår. Särskilt nu med huset. Det finns så mycket jag vill göra; måla spröjsen och byta färg på trädetaljerna och bära ut mina oliver på den gigantiska balkongen och plantera rådhusvin längs gaveln och tvinga mannen att gräva en damm där jag kan ha koifiskar och vass. Och att kunna vara ute hela tiden; kunna sitta på balkongen och se solen gå ner över havet och äta utomhus insvept i en filt och släpa fram den där reliken till gräsklippare igen och sen ta sig an gräsmattan tills det kittlar i näsan och gräsdoften ligger tung i luften. En massa saker.

Men egentligen är det inte så lång tid kvar. Bara någon månad. Och det klarar vi av, eller hur? Bara någon månad.