Ah, lördagen ja. Vi fortsätter med den!

Här står Steffi och svalkar sig på ett väldigt Beyonce vis i väntan på gästerna.

 

 

Lena försöker ringa taxibolaget och påminna om att chauffören INTE får berätta var de ska.

Mathilda skulle ju bli upphämtad hemma och sen körd till oss, men för att platsen skulle vara hemlig var det viktigt att det inte stod en slutstation nånstans inne i bilen eller att taxichauffören inte sa var de skulle. Det gick bra, taxi97 skötte sig utmärkt.

 

 

Carl-Otto och Niklas stövlade in!!!

Åh, dessa två <3

 

 

Bebis.

 

 

Och så kom födelsedagsbarnet!

Vackra, vackra människa. Blev dränkt i konfetti när hon klev in och möttes av Ja må hon leva från 40 personer som alla var mycket glada över att se henne.

 

 

De obligatoriska ballongbilderna var svårare än förväntat att få till nere i en blåsig hamn, men vill man så kan man.

 

 

Sen var det middag och tal och tävlingar!

En tipsrunda, och sen en musiktävling som jag möjligtvis kan ha blivit diskad från (JAG KLARAR INTE AV TÄVLA PÅ EN LAGOM NIVÅ!!! JAG MÅSTE VINNA!!!) och en himla massa annat skoj. Jag skrattade så hårt denna kväll att mina lösögonfransar satt på kinderna vid klockan 20 ungefär, och dagen efter värkte det precis ö v e r a l l t. Av skratt. Är det inte härligt ändå?

 

 

Öhm… Vad händer här?

Jo, jag Nicole Nelly och Iris vann tipsrundan med vårt lag (9 rätt av 10, ändå hyfsad koll på födelsedagsbarnet) och fick en staty. Den spurtade Nicole med till baren och där är bartendern i full gång med att justera den en aning.

 

 

Tadaaa!

En styck enarmad staty coming up! Inte mer än rätt, den måste ju representera lagets hjärna.

Och så spenderade vi alltså vår lördag; i en restaurang nere i hamnen med en väldigt älskad Mathilda och många timmars skratt, lekar och samtal jag kommer kunna fnissa åt länge. Åh. Varför fyller inte folk år mer? Det borde dom. Sånt här borde man få göra minst en gång i månaden.

 

 

 

I lördags vaknade jag upp till ett morgonsömnigt Malmö!

Det var nämligen dags för Mathildas överraskningsfest och mycket behövde ordnas. Vi hade hyrt en restaurang och den skulle såklart pyntas och arrangeras innan gäster och födelsedagsbarn kom så det var bara att sätta igång. Så hopp in i duschen och sen direkt ut på stan.

 

 

Och jovisst – jag var effektiv!

Födelsedagspresenten inhandlad (ett upplevelsepresentkort på La Leia får de tar hand om henne, provar ut precis rätt passform och så har hon ett presentkort att handla för) samt …

 

 

Guldballonger!

Fyller man 30 kan det ju synas, inte sant?

 

 

På Välfärden träffades vi för att slutföra allt pynt.

Runt 40 personer skulle komma om några timmar och det fanns en hel del att ordna.

 

 

 

Som ballonger och konfetti och serpentiner och konfettibomber och gud vet allt.

 

 

 

Den här vackra varelsen dök upp, såklart!

Banditen alltså <3 Nog den tjusigaste kvinna Skåne har att bjuda på faktiskt, i by Malina-klänning och glittriga skor.

 

 

Nelly med hedersgäst ramlade in för att hjälpa till lite hon också.

 

 

Och ja, såhär såg jag ut!

En lite suddig mobilbild men strunt i det. Hade köpt en hästsvans på Rapunzel för det kunde ju vara kul, och så en vit klänning från Asos. Var livrädd att jag skulle frysa ihjäl, men Välfärden höll tack och lov ungefär tropiska temperaturer så jag njöt i fulla drag (även om de andra hustade och pustade över värmen; jag h a t a r att frysa så jag tar lite för varm alla dagar på året om det går).

Och sen var vi nästan klara för partaj!

Men det tar vi imorgon va? Ja, det gör vi. Ha en fin måndag så länge så hörs vi alldeles snart igen.

 

 

Igår, ja. Vad hände mer?

Efter seminariet var det dags för lunch, så Carl-Otto och jag och Nelly begav oss ut i ett Lund som börjat andas vår. Han var så himla stilig dagen till ära tycker jag (och Nelly är ju alltid stilig, herregud).

 

 

Det var första mötet med Finn vilket såklart var på tiden.

Carl-Otto bor ju i Stockholm så det är mest såhär vi får passa på att ses; när han är nere på arbete och man får en chans att krama om honom lite.

 

 

Vi gick till Klostergatan och fick världens finaste servitör; han såg ut som någon man hemsy gärna ville äta kakor tillsammans med och vi tyckte om honom på en gång. Dessutom kunde han ALLT om skäggerior och bara det är ju i sig fantastiskt.

 

 

Pasta med svamp blev det för oss allihop!

Pasta, alltså. Kan man nånsin låta bli? Särskilt när den kommer i en krämig sås och innehåller m a s s o r av ost. Jag skulle kunna leva på enbart pasta och ändå vara lycklig.

 

 

Ja, och så gillades det med Finn och pratades om barn, planer, framtidsdrömmar, midsommarfirande, kostymer och babysim. Finn var inte ett dugg oäven med att ha stiligt bordssällskap.

Och så spenderade jag alltså en halv torsdag i Lund;

omgiven äv vänner, kärlek och en liten liten Finn.

 

 

Känner ni gen lokalen?

 

 

Nu kanske?

Ja!

Det är Grand Hotell i Lund! Jag var där idag på ett frukost-seminarium med Skandia, för att lyssna på Carl-Otto. Jag har ju inte sett honom live sen … sen han fyllde år och hade 30-årsfesten i Barcelona? Kan det vara så länge sen? Usch.

 

 

Här är han iallafall!

Älskade Carl-Otto. Den mest briljanta jag vet. Han som var toastmastern på mitt bröllop, för er som var med på den tiden, och han som suttit ihop med oss en jag och Nelly började fastna i varann för sisådär 15 år sen eller nåt. Han, jag, Nelly och Svåra Lena arbetade ju tillsammans när det begav sig och sen dess är alla kvar i varandras liv och kommer nog alltid vara så.

Carl-Otto har ju haft hur mycket spännande jobb som helst genom åren, som pressekreterare bland annat, men nu arbetar han alltså med Public Affairs på Skandia och jag kan inte tänka mig en bättre person.

 

 

Temat för dagen var hälsa, och psykisk ohälsa, och han skötte sig galant såklart.

Det var tre timmar med mixade föredragshållare; allt från sömnforskare till HR-chefer, och det var otroligt intressant att se statistik på hur förebyggande arbete gör sån himla skillnad vad det gäller välbefinnande och sjukfrånvaro hos medarbetare.

 

 

Jodå, lite gymnastik var det allt också.

 

 

Och jag fnissade gott när jag kom tillbaka efter pausen och fann en sån här på stolen.

 

 

Och när man är i Lund kan man ju inte åka hem utan lunch med en sånhär!

Såklart.

Men mer om det får vi ta imorgon, för nu ska jag komma ikapp mailen här och försöka styra upp lite. Men jag är mätt och nöjd och glad, och så stolt över min fina vän som lyckas med bannemig allt han företar sig och som står där på scen i sin blåa kostym och får mig att fnissa 7 stolsrader bort <3

Vissa personer alltså. De kommer in i ens liv och sen stannar de kvar, och andra personer kommer in ens liv och växer sen ur på något vis.

Så fint, och lite märkligt samtidigt.