Jag ska ju helst inte visa EXAKT vad jag håller på med kanske; så det får bli lite ”bakom-kulisserna-bilder” såhär tills programmet börjar sändas och jag kan visa bilder med faktiska resultat. På bilden ovan till exempel kan ni se hur Sandra Mastio Utför någon form av karate i grilldimman under äppelträden, och den blå soffan i förgrunden kommer dyka upp i en vinjett nära dig i september.

Vi har alla var sin station som sagt men ibland smälter vi samman för experiment eller provsmakningar eller tester. Som här! Här står Lisa och Jimmy och väntar på mig – vi ska utföra ett experiment. Jimmy ser lite besvärad ut men det går över.

Såhär ser ett team ut kan man säga;

en ”profil”, en fotograf och en inslagsproducent. Vi är alltså tre personer i varje team, och totalt är vi fem team. Profilen – det är vi som snackar framför kameran, fotografen sköter all filmning och allt ljud, och inslagsproducenten är den som talar om för oss vad vi ska göra, till exempel ”få gärna med det här när du pratar” eller ”gå in från höger” eller ”det där var jättebra, mer energi!” och så vidare. Jag har Marcus som fotograf och Maria som inslagsproducent – mer om dom i ett annat inlägg.

Lasse som sitter där med kameran är dessutom A-fotograf, vilket jag tror innebär att han är den som har snackat ihop alla våra fotografer så att de filmar på samma sätt och försöker få fram samma känsla även om man följer var sin profil. Är ni med?

Lasse alltså *hjärtögonemoji*

Utanför det man som tittare ser är det MYCKET teknik och sladdar och skärmar och lampor.

Jag har lärt mig hur mycket fräsiga ord som helst under den här tiden; jag kan numera slänga mig med fraser som ”Marcus är ute och stockar” (inte så illa som det låter), ”ska HDMI:n upp?” och ”nu lägger vi en tight”.

Jomenvisst, man har kommit upp sig förstår ni.

Jag har faktiskt inte varit nervös? Är det inte märkligt?

Jo, innan var jag nervös såklart, men väl på plats finns det liksom ingen tid att vara nervös. Enda gången det slog till var första gången vi skulle göra en samlingsscen; för då var det helt plötsligt en jäkla massa aktivitet. Från att stå själv vid mitt växthus och snacka med Marcus via kameran stod jag plötsligt på verandan med tre kameror riktade mot mig och en arsenal av lampor i nyllet och med noll koll på vad som skulle ske. Men så snart man sätter igång så lossnar det; man hinner som sagt inte hetsa upp sig. Och nu känns det hemtamt och tryggt och helt obesvärat att tassa runt där i trädgården och såga pinnar och limma saker och klippa ståltråd och allt man nu gör samtidigt som man pratar in i kameran och försöker förmedla vad man tänker eller vad man håller på med.

Men ja; en liten inblick i hur våra dagar ser ut fick ni nu hoppas jag. Är ni nyfikna på något är det bara att fråga! Nu ska jag städa ihop mig och möta upp resten för att gå och käka indiskt.

M-mmm.