Vi har ju fått två stycken nya bloggare till Elsas!

Marielle och Caroline, två tjejer ni nog sett innan på min blogg från olika blogg-AW:s och andra festligheter. Tycker vi kan kika lite närmare på vad de delar med sig av?

 

 

Caroline driver Under Mina Vingar och bloggar om allt mellan himmel och jord.

Hennes blogg hittar du numera HÄR.

 

 

Och Marielle, med bloggen Marielle Winkler, hittar du HÄR.

Vill inte skriva allt för mycket om deras bloggar, det är liksom alltid bättre att uppleva det själv. Hoppas att ni ska hitta två nya favoriter att följa! Det är två fantastiska tjejer som är vansinnigt duktiga på vad de gör och som vi är så himla glada att vi fått in i familjen.

Och själv har jag lite matkoma efter kvällens middag – jag tittar in med recept imorgon för det var så gott att det inte var klokt. Men tills dess – ha en fin kväll! Det ska bannemig jag ha.

 

 

Är det bara här vädret är lite märkligt just nu?

Ena sekunden är det riktigt varmt och skönt, andra sekunden är det ÖSREGN så kraftigt att den tomma krukan ute på uteplatsen får flera centimeters vatten som står och skvalpar på morgonen. Mest är det nånting där emellan; runt sjutton grader och mulet. Inte varmt nog för shorts, inte kallt nog för jacka. Visst har sommaren inte riktigt börjat ännu, man får väl påminna sig om det, men när det kom den där veckan med högsommarvärmen blev man ju som en kalv på grönbete ni vet, och då är det så lätt att glömma att det där inte är ett väder det BRUKAR vara i juni och att det kommer tillbaka. Lite senare.

 

 

Men häromdagen hade vi en sånär fin dag som det gick att spendera lite tid på stranden på.

Det var lite kyligt i blåsten men solen värmde underbart och satt man i lä var det ljuvligt. Vi tog med oss ett gäng sandleksaker ner och sen kunde killarna roa sig kungligt, själv hjälpte jag till med sandkakebygge efter bästa förmåga och njöt av nästan molnfri himmel och skvalpande vågor.

 

 

Jag och Noah byggde!

 

 

Medans Buse letade snäckor.

 

 

Jag önskar att man kunde frysa Noahs ålder just nu.

Han har börjat prata, han kan vara med och uppleva saker på ett medvetet sätt, han är rolig att UMGÅS med (inte bara dra runt på) och han är fortfarande i den åldern när man är bäst i hela världen och kramarna delas ut frikostigt. Just spädbarnsåldern skulle jag kunna vara utan, och för mig börjar den bästa perioden runt ett – kanske ett och ett halvt – det är då man liksom kommit över på andra sidan på nåt sätt. Man inte bara förvarar och beskyddar barnet, man LEVER med barnet som börjar uppleva, ta in saker, kommunicera och framförallt oftast slutat med alla de där galna upptågen de höll på med innan (klättra på saker de inte klarar av, stoppa saker i munnen, kasta sig ut från soffor, slicka på vägguttag – ja ni fattar).

Jag vet att många älskar spädbarnstiden, några älskar kryptiden, jag älskar den här tiden och framåt.

 

 

Någon badade också, ja. Det är inte riktigt klokt. Det var verkligen inte så varmt.

Nu njuter jag av att ha en ganska så lugn vecka framför mig; inget flängande, inga större miljöer som ska byggas eller liknande, inga tidiga eller sena flyg som väntar. Och snart är det ju midsommar! Den kommer vi fira i Småland, nånstans där det säkert finns fler barn att leka med, och hoppas att vädret är med oss.

Många roliga saker att se fram emot, och framförallt – semestern är ännu kvar!

Den här sommaren är efterlängtad.

 

INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

 

I lördags var jag alltså hos Banditen på Pink Party!

Det är sex år sedan hon blev skadad, och så har hon ju fyllt år, så hon slog ihop det hela till en sex-år-med-handen-och-jag-har-fyllt-år-baluns som hette duga. Tema var ”Rosa” så det var bara att gå all in i vanlig ordning kände jag. Temafester kan ju vara världens bästa?

Tycker att vi tittar på en himla massa bilder från kvällen:

 

 

Banditen gör ju ingenting halvdant om vi säger så. Herregud vad hon hade fixat fint! Hennes mamma var på semester så Banditen var husvakt och kunde då passa på att hålla festen där också så att det blev lite mer plats. Hon hade dukat upp åt oss i ett av uterummen.

 

 

Ni ser ju!

Hon hade målat porslin, gulddoppat glas, pyntat med pioner, fixat pompoms med mera. Hon är inte klok.

Så hur ser man ut när man går på Pink Party då?

 

 

Som en blandning mellan Alice i Underlandet och en Disneyprinsessa, typ.

Har nog aldrig varit så rosa, tror jag. Buse och Noah tyckte såklart att jag såg FANTASTISK ut och ville nog att jag skulle gå klädd så hela tiden. Jag hade tömt Asos inför festen kan man säga, med glittrig tyllkjol (här), gigantisk tyllrosett (här) och skor med små volanger (här). Blusen är en gammal från MissGuided som jag redan hade i garderoben.

Och så väldigt rosa läppstift, nagellack och rouge på det såklart.

 

 

Värdinnan själv var om möjligt vackrare än någonsin?

Helt fantastisk klänning med djup rygg och guldspets.

 

 

Allt var genomtänkt in i minsta detalj.

 

 

Så började folk trilla in!

Nelly och Mathilda kom från Malmö/Lund och hade liftat upp till Banditen från stationen (bristen på taxibilar här är påfallande stor om vi säger så). Båda var så tjusiga att det inte var klokt – jag upphör aldrig att förvånas över mängden av gala hos våra vänner.

 

 

Jenny var där! Hon hade kört från Karlsborg.

Och alla hade vi med paket, såklart, med rosa innehåll. Och bara saker vi vet att en Bandit älskar; som smink och hudvård och masker och saker man vill ha men aldrig köper själv.

 

 

Det var paketöppning!

 

 

Och vi lekte lekar!

En frågesport med påståenden om varje person och så skulle vi försöka pricka in vem det var.

 

 

Vi hade hyfsat roligt kan man säga.

Här håller Nelly på att dö av skratt över en historia Mathilda berättade om en av hennes utekvällar – Mathildas historier brukar ha den effekten.

 

 

Sen var det dags att äta!

Jag åt rimligt mycket mat. DET VAR SÅ GOTT. Kyckling och biffar och såser och sötpotatispommes och focaccia och sallad och potatis och melon och allt möjligt man bara ville doppa ansiktet i på en gång.

 

 

Ja, och sen var det allmänt galej tills det blev mörkt!

En helt fantastisk dag, med den bästa värdinna man kan tänka sig, så mycket skratt att man blev lite yr och ett väder som nästan var som förbeställt. Ett gäng aningen för rosa kvinnor på en bakgård i Ystad en lördag – att det kan bli så bra.

Magi, helt enkelt.