Att klappa fiskar.

Livet

 

Blå Planeeeten!

Som jag skulle kunna åka till själv två gånger i veckan om det vore så, eftersom jag har den där sjuka grejen för vissa typer av fiskar ni vet och blir alldeles salig och rörd och står tryckt mot glaset och mumlar. Fråga mig inte; är kanske nån upplevelse i nåt annat liv eller nåt riktigt Freudianskt smaskigt att sätta tänderna i – men om jag ser en karp eller en Arapaima sker något med mig/ i mig, och jag kan inte förklara varför.

Men iallafall; Blå Planeten var det dags för!

 

 

Det var så mörkt där inne att det här var tydligen allt jag fotograferade – men det var ändå det bästa med hela stället tyckte pojkarna, så ändå värt ett helt inlägg. Man får ju KLAPPA vissa fiskar där – ni kan ju förstå storheten?! Att få hänga över en kant och klappa rockor med sån iver att hela tröjan är dyngsur på ärmarna och magen när man går därifrån. Noah fick jag hålla i jeansen annars skulle han dykt i av ren iver att nå fiskarna, och jag kan ändå relatera.

(Och så har dom en station där man får klappa krabbor, plattfiskar och piggiga sjöborrar också – rekommenderas, även för vuxna heh).

För er som inte varit där är det alltså ett gigantiskt akvarium (nordeuropas största) uppdelat i olika kategorer (typ tropisk, sjöar etc). Man får se allt man kan tänka sig, det finns en akvarietunnel man går i och ser hajar simma över huvudet och ibland dimper det ner en livs levande sjöjungfru bland hajarna som gör kullerbyttor och vinkar tappert åt åskådarna, man får se matningar och pirayor och ålar och sköldpaddor och humrar och; ja allt. U n d e r b a r t.

Så där röjde vi nån timme, jag köpte pingvinformade julgranskulor och var mycket nöjd med detta och när vi lämnade var vi imponerande blöta på kläderna men mycket glada över upplevelsen.

Åk dit bara! Så värt.

Att ha checkat in.

Livet

 

 

Givet var att bo på Guldsmedens hotell i Köpenhamn – ni som hängt med länge vet att det är favvo.

Den här veckan bodde vi på två Guldsmeden; Axel och Manon. Så himla fina hotell med något extra, så det är ett tips om ni letar hotell i Köpenhamn (eftersom det inte blev nån solresa kändes hotell med pool som ett bra substitut och pojkarna kunde inte hålla med mer).

 

 

Underbar inredning <3

 

 

Nej, det här var inte så jobbigt – ett lov för vuxna också kan man säga 😉

Saker man kan göra i Köpenhamn med barn? Jag tror vi gjorde allt, ni ska få se bilder, men här kommer en lista:

* Tivoli, självfallet.

* Blå Planeten – världens finaste ställe om man är glad i undervattensliv.

* Gå på stan och ta en brunch! Uppskattat av stora och små.

* Ströget är fullt av roliga butiker och churros-stånd och annat.

* Illum är väl värt ett besök om man har barn som pallar att gå och titta i affärer; nu hade de preciiiiis börjat dra fram lite, lite julsaker i butikerna (ingen skyltning ännu) och det riktigt sög i magen av jullängtan.

* Köpenhamn Zoo har jag hört ska vara superfint, det har vi aldrig besökt dock.

Så funderar du på att ta dig dit så är en tre, fyra dagar inga problem att minisemestra och ha något att göra non stop.

Stadssemester med barn är ju inget jag varit så pepp på när de var mindre men nu börjar det bli vettigt igen även om man kanske inte gör samma saker man skulle gjort om man åkte bara som vuxna; när barnen är i barnvagn och sover mest eller som nu är vuxna nog att kunna uppskatta det känns det rimligt, men ingen av våra pojkar hade varit så taggade när de var runt tre tror jag (hade varit för svettigt för mig också; semestra med barn är liksom att välja motståndets minsta väg känner jag – vi har försökt välja saker som vi kan njuta lite av utan att tvinga fram det man helst kanske skulle göra för det blir inte bra ändå; jag kanske helst skulle vilja gå i butiker i tre timmar men med gående barn som tycker det är svintråkigt blir det ju inte en njutning direkt och då väljer jag hellre mellantinget – en butik kanske lite snabbt scoutat men istället fokusera på att sitta ner och njuta av en brunch tillsammans vilket alla uppskattar).

Men ja; därför var detta ett perfekt mellanting i den åldern de är nu. Ett hotell som vuxna uppskattar samtidigt som barnen älskar det eftersom man kan bada, och fokus på upplevelser alla njuter av; Tivoli, Blå Planeten och så vidare (ni vet ju vad jag tycker om lekparker till exempel, min själ dör).

Höstlov, för stor och liten.

 

Att ha höstlov.

Livet

 

Vi har höstlov här nere i Skåne, och när det är lov ska det bannemig lovas.

Egentligen hade vi tänkt resa utomlands denna veckan men vissa händelser satte käppar i hjulet (det blev lite oväntad oordning kring försäljningen av huset och tillträdet sköts någon dag, kan inte säga mer men ja ni kan ju tänka er stressen) så det som skulle varit klart i torsdags blev klart i måndags, och då var det för sent att flyga. Så istället fick vi improvisera och bokade Köpenhamn; inte riktigt Teneriffa kanske men näst bästa alternativet ändå.

Huvudsaken var att pojkarna fick lov, och fick vara lediga och känna att det var något speciellt ändå med veckan.

 

 

Så i tisdags hamnade vi i Köpenhamn!

Japp, hann alltså mer eller mindre bara hem, packa upp från Prag och packa för Köpenhamn och så var det iväg igen. Men varför inte? Semestern var ju redan uttagen så då kan man ju lika gärna maxa de dagar man har.

 

 

Tivoliiiiiiii!

Vi kan ju inte äntra Köpenhamn utan en tur på Tivoli? Det var fortfarande Halloweenpyntat och vackert (även om jag väldigt mycket längtar efter deras julmarknad nu) och vi var där ganska tidigt på eftermiddagen så mer eller mindre noll köer och vi åkte karuseller vi aldrig åkt förut och vann en satans massa choklad och samlade biljetter i deras arkadhall som sen löstes ut mot en massa krimskrams – det serverades glögg från stånden och jag mös runt med min lilla mugg och kände det som om jag hade lov, jag också.

Bästa starten på ett höstlov hade vi, trots bristen på sol. Det blir vad man gör det till, inte sant? Och vi gjorde det till bargochdalbanor, hängande ljusspöken och ett Köpenhamn i höstskrud.

Att ha Prag i hjärtat.

Livet

 

Här checkades det in i torsdags – på mitt favvohotell i Prag, dagen innan födelsedagen.

Prag tog som sagt emot med strålande väder, sådär höstdisigt och gyllene som ljuset bara kan bli när solen ligger lågt och alla husfasader är målade i mjuka gräddfärger så ljuset studsas och silas och blir ännu mer gyllene. Jag vet att många skakar på huvudet när man nämner ljuset i tex Paris, men det ÄR något särskilt. Speciellt om man bär på en kamera.

Världens finaste rum var det också (även om de var sjukt glada i sin AC och blastade ut typ 18 grader hur mycket man än försökte höja tempen, men skit i det).

 

 

Mjölkvita bjälkar och sen-oktober-sol <3

 

 

Det här blev alltså navet för en långhelg i en stad jag haft i hjärtat i runt 20 år – första gången jag var i Prag var runt 2001 när jag jobbade på Anticimex och åkte dit med hela avdelningen för en helgs personaltjolabaloo; vi satt på uteserveringar alla dagarna då och åt tjeckisk överlevnadsmat och drack så mycket öl att en del behövde hjälp att hitta tillbaka till hotellet. Nu var det aningen mer städat kan jag lova, men den resan där i början av tvåtusentalet blev liksom starten på en kärleksaffär med Prag som sen hållit i sig alla dessa år och som jag inte kan se kommer gå över. Paris är min vårstad på nåt vis, och Prag min höststad. Kan inte tänka mig en bättre höstweekend än just denna pärla; löven, diset, solen, glöggen, en tjock jacka och timmar av promenerande på vindlande gator man lärt sig att inte längre gå vilse på.

Så startade en födelsedagshelg, alltså. 20 år efter min första vistelse firade jag 41 där.

Att fylla 41!

Livet

 

TADAAA!

Så blev man 41 år gammal – i Prag dessutom.

Staden som tog emot med sol så gyllene att alla fasader nästan glödde. Vandrade runt igår och försökte ta in allt, och planerar att göra detsamma idag – har kameran tungt hängande på axeln och telefonen piper av grattishälsningar från jobb, familj och vänner. Det är så man blir rörd.

Nu ska jag logga ut och ta hand om den här dagen, för det är jag skyldig den.

Vi hörs alldeles snart igen.