Igår var vi på äventyr!
Jag satt och googlade efter ponnyridning här i området, det är lite för långt till det i Malmö vi brukade gå på, och hittade en 4H-gård i Veberöd som visade sig vara perfekt. Så vi trotsade vädrets makter och satte oss i bilen för en tur till ett ställe jag tänkte att nog pojkarna kunde uppskatta.
Där fanns höns och en tupp som nyfiket spatserade runt och hälsade på Leo. Noah kunde höra tuppen ända från bilen och kraxade ikapp med den så gott han kunde.
Väl inne i stallet fanns där andra djur!
Som grisar och getter. Noah var i sjunde himlen mer eller mindre och sprang omkring så ivrig att han spontanropade för sig själv varje gång han fick syn på ett djur.
Mycket, mycket nöjd kille som får syn på de två små ponnyhästarna som just var i färd med att bli redo för ponnyridning. Han är inte rädd för fem öre den där krabaten, hängde förtjust mot repet för boxdörren och pratade med ponnyn och sträckte då och då fram handen för att klappa. Leo är ju lite mer van med hästar och gör inte en så stor grej av det, men tycker ändå att vi nog borde ha en ponny eller två hemma.
Hej hej!
Ute fanns det burar med kaniner, en sån skulle Leo också kunna tänka sig men då får vi förklara att det skulle nog Tant också – fast inte riktigt på samma sätt.
Och så fanns det katter…
… Som gärna lät sig klappas.
Och så var det dags för ponnyridning!
Noahs andra i livet. Den första var i julas på julskyltningen i stan, och då garvade han oavbrutet.
Igår var ingen större skillnad.
Det är VANSINNIGT kul att åka ponny.
Så kul att man nästan glider av för att man skrattar så mycket.
Inte så lätt att sitta med balans när man inte ens fyllt två ännu, men då skrattar man bara lite till. Och roligaste på hela rundan är helt klart om ponnyn skakar på huvudet, det är en fest utan dess like.
Ja, och även en Leo tycker ju om det där med ponny, han har ju gått på ridskola och allt.
Mina pojkar alltså, så glad att båda två har lite av hästblodet från min sida familjen. Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte hade haft alla de där oräkneliga timmarna på hästryggen eller stallgolvet i bagaget, och när jag vara bara något år äldre än Leo är nu så fick jag min första shetlandsponny Gullan. Hon behövde ridas in och var helt galen, men det var precis vad jag behövde.
Sen sa vi hejdå till alla djuren och hoppade in i bilen igen för att åka till Sjöbo och handla frukostfrallor så att vi kunde komma hem med en nästan-lunch-frukost i påsar. Nybakade frallor med smör och ost slår ju det allra mesta, inte sant?
Perfekt aktivitet för två djurglada pojkar en snöslaskig söndagsförmiddag.
