Ja vad är det som står där och väntar?
Något väldigt efterlängtat må ni tro. Vi har ju en Carpe Diem-säng som ni vet, som jag ä l s k a r. Jag har haft den i vad som måste bli tio eller elva år nu och det är den möbel i hemmet som jag aldrig skulle kunna skiljas från tror jag; varje gång vi varit borta och kommer hem och man kryper ner för första gången på dagar så säger jag alltid herregud vad skön säng vi har och lägger mig suckande tillrätta.
Det är ett gott betyg. Och även om sängen är minst tio år gammal så är den precis lika skön ännu – MEN vi har de senaste två, tre åren pratat om att man borde byta bäddmadrassen. För även om jag älskar sängen så får en bäddmadrass väldigt mycket stryk på tio år, särskilt när man haft bebisar och småbarn som frikissat och allt annat som kan ske. Jamen ni vet. Det har spillts dricka, det har varit sjuka barn, det har varit sjuka hundar – livet har helt enkelt hänt under de där tio åren och just madrassen fick väl ta största smällen.
Men man kan ju inte byta en hel säng bara för det. Sängen i sig är ju fortfarande precis lika bra efter tio år. Så därför tänkte vi göra ett sängbyte light och bara se till att den gamla bäddmadrassen byttes mot en ny – och få känslan av en helt ny säng till en mycket mindre kostnad.
Och nu blev det gjort!
Exakt samma madrass som innan, bara helt utan spår av liv (den har en sommarsida och en vintersida, bomull och ull, vilket jag tycker är super och därför blev det exakt samma igen).
Åh.
Alldeles kritvit och fräsch och fluffig!
Redo att finnas till tjänst i tio år till, minst.
Det var några här hemma som inte alls misstyckte om vi säger så.
Så,
så fick vi en ny säng utan att ha en ny säng – vansinnigt bra. Man ska inte laga det som inte är sönder.
Och sängen är fortfarande, och ännu mer, husets absolut mest värdefulla möbel. Det är där vi samlas, tar igen oss, sover, ser på serier, varvar ner, sover ut, läker och finner ro.
Hemmets skepp, med kuddar och dun och kärlek.
