Det finns inte många försäljare här, nästan inga av den typen som vandrar på stränderna och erbjuder massage eller klockor ni vet, men det finns EN kille och han har trollbundit Buse fullständigt.

Maaaangooooooo vrålar han med ett stönande basljud som får varenda vuxen på stranden att rycka till, se sig förvirrat omkring och sen brista ut i skratt. Ananaaaaaaaaas!

Buse älskar honom. Han tycker att Mango-mannen är den festligaste i hela universum och dagens höjdpunkt är när han kommer dragande med sin skottkärra full av frukt, parkerar sig på en liten klippavsats och börjar vråla ut sina frukter med det där stönande, gurglande ljudet. Och han verkar inte vara den enda, snart finns det en liten svans till kö av människor som gärna vill handla och som fnissande lyssnar på raljerandet under tiden de väntar.

 
 

 
 

 
 

Fullkomligt livsfarlig är han också, för egen del då.

Han sliter upp önskad frukt och sen går han loss på den med kniv eller hammare så våldsamt att jag direkt börjar snegla efter mannen och tänka att hans tjänster kommer att behövas väldigt snabbt för det här kan inte sluta väl. Men det gör det, varje gång, trots att han skär in mot kroppen och andra saker man redan som barn fått lära sig att man inte gör.

Spring inte med saxen i handen och tälj inte in mot kroppen.

Just de lektionerna hade han missat.

 
 

 

 

 
 

Och frukten?

Buse har ätit kokosnöt och ananas och mango, men just kokosnöt var vinnaren – att man fick en liten skål att dricka ur och en liten skål att äta ur. Och att se honom stå där, i sin stråhat och med en nyöppnad kokosnöt i handen, får mammahjärtat att bulta lite snabbare och det sköljer över mig hur vansinnigt vacker han är och hur jäkla stort det är att han är halva jag, om inte mer.

Otåligheten, att vilja kunna på en gång, funderingarna.

Jag ser mig själv i vartannat av hans ord.

 

 

 
 

Alltså, SÅ fin strand vi har precis bredvid hotellet!

Playa Cala Esmeralda heter den för er som ska hit eller är i närheten, liten men inte alls så full av folk som man kan tro och kristallklart vatten. På minussidan är att det inte finns någon skugga, men köper man solparasoll eller har ett såntdär tält ni vet så löser man det ändå.

Där var vi i någon timme igår och njöt precis hur mycket som helst av att bada, titta på fiskar och titta på Noah som hade the time of his life.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Och det är dit vi är på väg nu!

Efter att ha ätit en gigantisk frukost (överraskande bra mat!) så ska vi samla ihop strandväskorna och barnen och bege oss mot samma vita strand och turkosa vatten för att starta dagen innan solen hunnit bli så varm och medan allt omkring håller på att vakna.

Det här är verkligen livet tycker vi,

och pojkarna håller med.

 

 

 
 

Jamen så var man på plats, då!

Bland palmer och doften av ljummet hav och luft så len att den känns mjuk mot huden. Vi kom hit till Cala d’Or vid tolv ungefär och har haft en så himla skön första dag, där vi hunnit med både pool och havsbad och en riktigt god lunch på strandbaren och nu sitter vi på balkongen och väntar på att det sk able tid för middag;

alla är vi lite snurriga efter att ha gått upp vid 03 och varit på fötterna sen dess.

 
 

 
 

Och där är jag!

Precis inkommen på hotellrummet och SÅ redo att ge mig ut i solen (Molly har pekat på mig med ett styvt finger och sagt att jag måste skydda håret från solen annars blir det gult, så jag har spenderat hela dagen i olika konstellationer av sjal på skallen).

Bikinin har jag hittat på Lindex (här), kimonon är en gammal Arnhem och byxorna är från H&M förra året.

 
 

 
 

Och jag är inte den enda som trivs som fisken i vattnet;

samtliga njuter i fulla drag och Noah har skrattat så han tjöt när han fick bada i havet och vågorna brusade runt benen. Och det var just det skrattet jag längtat efter – jagärpåsemestergarvet som tar upp en hel kropp.

Vi är här, ledigheten har börjat och vi har en hel vecka framför oss.

 

 

 
 

Ha ha vi bokade visst en sista-minuten-resa!

Så nu är vi på väg till flygplatsen nästan mitt i natten för idag åker vi till Mallis allihop för en vecka av sol och strand och pool och cirka hur mycket roligt som helst för pojkarna. Jag ser SÅ fram emot att få ge dom en vecka utomlands; Noah har ju aldrig varit på den här typen av semester och Buse har längtat ihjäl sig – det vart ju inget förra sommaren eftersom jag var nyförlöst, så det var maj förrförra året han var iväg sist och det pratar han om ännu.

(På bilderna ovan är han bara 2 år och vi är på Gran Canaria en december och tar igen oss, och han är ju så underbar att man bara vill äta upp honom!)

Jag vet nästan ingenting om stället vi ska till nu men det såg barnvänligt och fint ut på bilderna, och det här ska bli helt galet skönt – och Veronika (vår au pair) åker med så det blir verkligen en storfamilj den här gången.

Så ja vänner – nu blir det Mallisbloggande en vecka!

Första semesterresan med båda pojkarna.

Vilken jäkla lycka.