Godmorgon!
Jamen ska vi ta och kika på vad vi hittade på i fredags?
Där är jag iallafall, i en väldigt Hitchcock klänning från Asos som jag tyckte behövde få lufta sig lite (fanns innan men verkar slut, lite andra variationer syns här), en ”capekavaj” som nog har två år på nacken (från SheIn) och en gammal klocka från Triwa – allt i en klassisk toaselfie uppe hos Svåra Lena och Mathilda på deras jobb. För de två träffade jag upp först eftersom de jobbar så nära, och sen tog vi en taxi därifrån till vår första destination för kvällen:
Eatery Social på Malmö Live!
Ni vet, det var dit Nelly tog mig när vi skulle lysen spå Melissa Horn och ringa våra ex och sådär? De där Margaritasarna har vi drömt om sen dess så vi startade helt enkelt här och inväntade de andra som droppade in en efter en för att göra oss sällskap.
Svåra Lena hade en teori om saltet på glaset och testade alternativa sätt att inmundiga sin Margarita.
Eatery Social är över lag ett väldigt trevligt ställe även om det ligger lite off, det är en rolig blandning på gästerna (barnvagnar samsas med tjejgäng, par på dejt, mycket skägg och en och annan gruppträff av något slag) men framförallt är det väldigt trevlig personal och väldigt bra Margarita.
Fru Sederblad dök upp såklart, rödhårig och strålande vacker, och direkt var hon och Svåra Lena tvungna att se vem som var mest solbränd. Den var inte så svår att räkna ut men det blir ganska hysteriskt när Gela med sitt pigment lägger en arm bredvid Svåra Lena som alltid har en nyans av grottsvamp.
Saba var där!
Underbara Saba. Hon tillhör ”grunden”, hon och jag och Svåra Lena och Nelly arbetade ju tillsammans för vad som måste vara över 10 år sen och det är så vi känner varann. Hon är klar lärare nu och Svåra Lena pluggar fortfarande så de hade en del att prata om.
Och Iris!
Iris, den isländska skönheten, bloggar HÄR om ni missat henne och det finns ingen som kan gå från noll till hundra på riktigt samma sätt. Herregud, i slutet av kvällen skrattade vi så vi vek oss när hon pratade.
Nelly såklart, min lejonman, hon kom med Helle efter en after work på Lilla Torg.
Och här är Frida!
Hon bloggar HÄR och är nog den mest fabulösa människa jag känner. Frida är som Carl-Otto fast kvinna och alla bara ä l s k a r henne direkt när man träffar henne, för hon har en förmåga att säga de mest bisarra saker på det mest ordentliga sätt så det tar liksom någon sekund innan hjärnan registrerar och man viker sig. Vill man ha en garanterad one liner-maskin så ska man se till att ha med sig henne.
Mathilda var som en mintig piggelin kvällen till ära, klädd i isglassfärgad klänning och sådär Kardashian som bara hon kan. Hon testade, som ni kan se, Lenas teori med saltet.
Och Mathilda bloggar ju också!
Henne hittar ni HÄR.
Vi plockade in mat och hade ungefär såhär roligt.
Bilden ovanför har Frida tagit och den symboliserar nog ganska bra vår kväll skulle jag säga –
vi tog in en massa förrätter och sen var det bara äta, prata, Margaritas, skratt och en himla massa ”dela-med-sig” i någon timme; vi var tio kvinnor kring ett bord och det fanns inte något i världen som kunde lägga sorti på den stämningen. En man som såg EXAKT ut som min bror kom in så vi skickade drinkar från lillasyster på amerikanskt manér, pratade med några extremt stylish kvinnor på uteserveringen, doppade sötpotatispommes i chilidipp och hejade på män som i klunga åkte inlines iklädda reflexvästar.
Det var livat.
Sen gick vi vidare!
Vi ville till Savoy Grill för det är typ bästa stället för barhäng om man fortfarande vill kunna höra vad man tänker och faktiskt prata med varann, vilket vi ville, och där finns alltid en massa roliga människor som gissar knasigt när de ska klura ut vad vi jobbar med.
I fredags var det först ”är ni en avdelning?” men slutade med ”nej, vi är ett departement”.
Ingen saxofonist den här fredagen,
men Alex i baren (med skägg) och då vet man att det kommer bli bra. Honom har jag tyckt om sen han visade bilder på sin kanin för Buse den där gången Buse och jag hade egentid och hade tagit in på hotellet.
Men iallafall,
här stannade vi hur länge som helst, pratade med de andra gästerna, hade vansinnigt roliga konversationer, lärde känna lite nytt folk och trivdes allmänt väldigt bra.
En klassisk Savoy-selfie!
Den här gången med Fru Sederblad också.
Jag tycker om när man hittar ”sina” ställen och återkommer, då vet man liksom ungefär vad man kan förvänta sig och det är något hemtrevligt i det på nåt vis.
Och sen fortsatte kvällen helt enkelt i samma anda,
men då fick kamerorna vila. Men det var en kväll som vi alla var överens om borde göras om med jämna mellanrum, för mellan oss som har små barn, de som pluggar, de som har stressigt på jobbet och allt annat man har i livet så bör man bannemig unna sig en paus där man blir säkert alldeles för glad för sin ålder och där man är bland kvinnor man tycker om och kan säga precis vad man än vill till och där det i vilket fall bara bemöts med ett gigantiskt leende, en strykning över armen eller en illa arrangerad Savoy-selfie.
Det är kvällar som den här man hämtar energin från sen när den behövs, och som håller en fnittrig i dagar.
Vänner. En rikedom jag värderar så himla högt, och som inte går att mätas med något.
