Jo men i fredags så var det ju faktiskt dags för lite flärd!
Jag har ju träffat tjejerna från Fyra Dimensioner förr på Fuffes event och då sa vi att vi borde träffas och prata blogg och bara umgås nån gång, eftersom de trots allt bara bor ett stenkast bort (i Helsingborg). Och så finns det ju fler bloggare här i Skåne som inte sett varann på en evighet så tillslut slog jag faktiskt slag i saken och föreslog en AW i Malmö med mat och fredagsflärd och kvinnokraft och allt det där andra som man kan tyckas tänka om – och Malmö kändes som ungefär lika långt för alla att åka.
Men när nåt händer sådär en fredag utan barn så får ju en passa på, tänkte jag, och kan möjligtvis ha insinuerat att vi borde gå lite over board och bananas och flärds till oss lite extra.
Så jag och Banditen började på Good Hair här i Ystad där Molly jobbat med att få mitt hår från mörk brunett med en helsikes massa röda pigment till en sommar-omber under hela dagen före – och så bokade vi in oss på en blow out. Alltså hur genialiskt är inte det egentligen? Att bara smita förbi frisören innan man ska ut och be om en tvätt och en föning (som min auto correct envist försökt ändra till löning, ha! i wish) och lite styling så det blir sådär man aldrig kan få till själv.
Otroligt lyxigt. Kändes väldigt röda mattan. Och är det NÅN gång man bör få känna sig röda mattan är det efter att ha tagit sig igenom första småbarnsåret som ni vet. Sen går det ju bara uppför liksom.
Och mitt hår då!
Ja ni som inte har Instagram har ju inte sett det ännu; men jag har alltså bannemig fått en ombre och blivit mycket ljusare. Galet ovant, såklart, eftersom ingen någonsin lyckats få mig så ljus och jag hajar till varje gång jag ser mig själv i ögonvrån i tex ett skyltfönster men vet ni? Jag gillar’t! I sommar tror jag att det kommer vara extra fab, och framförallt så kommer liksom klippningen fram mer än när den bara flyter ihop som den lätt gör som mörk.
Jag är ju fortfarande brunett tack vare den mörka botten, men nu är det även lite Shakira och waka waka över det hela också, och det är ju aldrig fel.
(På mig har jag en helt FANTASTISK klänning med lite högre hals från Storm&Marie som finns här, och jag kände mig så himla fin. Det får man lov att göra. Och sista bilden är så jäkla talande för hur awkward det oftast är att fota ”dagens” – när folk vänder sig om eller stannar och tittar, herreguuuud jag vänjer mig aldrig vid det).
Väl på plats var det redan i full gång!
Savoy Grill ligger ju så bra till där mitt emot stationen så vi som åkte från Ystad och Helsingborg kunde snabbt ta oss genom regnet. Vi satt vid baren ett litet tag innan middagen och drack varsin drink och en saxofonist spelade (!) och vi hade fantastiskt roliga samtal med folk som försökte gissa varför ett helt gäng uppklädda kvinnor med vansinnigt stora kameror egentligen gjorde där – arbetade vi tillsammans? Var det nån som skulle gifta sig? Var det modemässa? Finans?
Vi gapskrattade åt alla förslagen.
Här på bild ser ni från vänster:
Nicole såklart, Sriwanna, Caroline, Fru Sederblad, Denice, en väldigt duktig bartender, en saxofonist samt den andra Caroline.
(Klicka på namnen för att komma till respektive person, minus bartendern då och saxofonisten som jag tvivlar på har egna bloggar).
Sen satte vi oss till bords och delade på lite förrätter och högg in på huvudrätterna som vargar.
Jag som varit där förr (med Buse) och ätit visste att deras hamburgare var något extra så jag tog den och pommes och dipp (man kan leva på det) och det åts tonfisk och forell och gud vet allt runt bordet, och alla var hungriga och glada och framförallt extremt nöjda med maten.
Nu lyckades jag inte få med alla på bild men några bloggare till var vi ju faktiskt. Frida såklart, som ni ser på bilden och som var extra fab, och så Emilia som ser på pricken ut som Julia Roberts – och så Liw som inte syns. Nu när jag tänker efter var nog Liw den enda jag inte lyckades å med, mest för att hon satt bredvid mig på middagen tror jag. Men vi träffade någon annan i baren lite senare minsann! Ser ni? Johanna.
Och så var vår kväll!
Vi åt och pratade och skrattade och kände oss uppklädda och försökte ta poserings-selfies (och HUR fantastisk är inte Frida på den här bilden?!) och pratade om både djupare och allvarliga saker, och det där fjäderlätta ytliga, och runt tolvsnåret kramades vi hejdå och begav oss hem igen.
Ungefär sex timmar tillsammans – det kommer man riktigt långt på ska ni veta.
Jo, det liksom värmer än.
