Igår, efter att ha promenerat en stund på Vaxholms Julmarknad och hittat en liten present till Noah som Buse valt ut och en superkul klisterbok till Buse (julklappstips! ska visa sen), så åkte vi in till Nybrokajen för att ha julmys med Netflix innan vi skulle ut till flygplatsen igen för att åka hem. Jag går ju extremt sällan på sånt men det här var jag glad att vi tog oss tid till, för Buse tyckte att det var typ den bästa avslutningen på en Stockholmshelg man kunde be om.

 

 

 

Netflix hade gjort så himla fint med pusselhörnor, julmat, fotoautomat och fika –

där fanns allt man kunde be om som barn, helt enkelt. Vi tog kort på oss själva i automaten iförda roliga huvudbonader och sen satt vi på kuddar på golvet och gjorde fina julkort till mannen; vi klippte ut glittriga granar, tejpade fast små änglar och skrev LEO med darriga bokstäver på varje yta vi kom åt.

Och så fanns där en station där man kunde binda kransar, men det fick vi hoppa tyvärr – tror inte vi hade fått med en stor julkrans på planet. Men vi gjorde som sagt julkort och en gigantisk pepparkaka  dekorerades med en stor, glittrig 4:a och ett L.

(Det är mycket poppis med ålder och bokstäver nu).

 

 

 

Och så tittade vi på Kung Julien och åt pepparkaks- och lussebullefika tills det var dags att ringa en taxi och åka ut till Bromma.

Flyget hem gick bra trots vindarna; precis när vi skulle stiga på så ropade dom ut att ett annat plan fått landa på Arlanda istället för Bromma på grund av starka vindar så det kändes ju sådär att vi skulle upp där någon annan valt att inte komma ner, men det var inte alls lika farligt som på vägen dit. Och att flyga med barn när man själv är lite skakis är nog det bästa; man kan ju inte flippa ut utan måste behålla lugnet och blir därigenom lugnare på något vis bara genom att låtsas.

Och nu är vi alltså hemma igen, och har haft ett så himla bra dygn i Stockholm. Lite egentid med Buse har lagt sig som bomull runt hjärtat; vi har haft SÅ roligt och han gör mig så stolt att det knappt får plats i bröstet; han är en så lugn, snäll, uppmärksam och kärleksfull kille och jag kan inte förstå hur vi någonsin lyckats skapa en så trygg och älskande liten grabb men det är utan tvekan det bäst vi gjort, och jag försöker tala om det för honom på alla sätt han kan förstå.

Två små varma, vackra pojkar alltså.

En rikedom utan dess like.

 

 
 

 
 
 

Då är vi på plats i Stockholm,

och huset är fullt med gastande lyckliga barn (Buse och hans två kusiner) och dom har lekt tills dom blivit så rosiga att dom sett febriga ut. Just nu är det nån slags riddarlek på käpphäst som pågår och det är så vansinnigt roligt att se hur han verkligen NJUTER av att vara här och umgås med sina kusiner.

 
 
 

 
 
 

Igår såg vi Så Mycket Bättre och käkade godis och bara pratade, och åt världens godaste lasagne.

 
 
 

 
 
 

Och där står min bror och lagar mat.

Typ bästa brodern i världen för övrigt (och som sagt; behöver ni köpa ett lagerbolag eller likvidera ett aktiebolag så är han your man; han har Citadellet Bolagsservice).

Och idag ska vi på julmarknad var det tänkt, och sen blir det som sagt Julmys med Netflix innan vi beger oss till flygplatsen – i vanlig ordning blåser det utav bara helvete och jag är i vanlig ordning måttligt road; när vi flög hit var det som att sitta i ett pappersplan när vi skulle landa och jag och en fantastisk st-tandläkare som satt bredvid försökte kallprata oss igenom dödsångesten, medan Buse tyckte att det var som att åka karusell och garvade lyckligt.

Så idag blir det en finfin söndag, som förhoppningsvis avslutas med en mycket stillsam flygplansfärd.

Huuuu.