Jo, nu har jag smygstartat.
Nej, inte med klädgubben, den står där efter en produktfotografering och har bara inte hittat sin väg tillbaka ännu, utan det är ett stycke julpynt som har kommit fram och på dörren till skåpet hänger numera en stor snöflinga och flirtar med mig när jag går förbi, nästan ropar ska du inte plocka fram allt det andra också?
Men nehej. Nu får det räcka.
En sak att smygstarta med, resten när det är dags för resten.
Men den är stor och den är vit och den är gnistrande och ger sannerligen mersmak, det får jag väl erkänna. I år får jag dock leva ut lite extra; jag ska pynta inför min gamla arbetsplats julfest och kommer få gå loss ganska rejält och skapa en såndär dukning man så sällan har chans att göra eftersom man så sällan (jag iallafall) har sisådär 80-100 pers på middag. Så det uppdraget är jag pepp för må ni tro.
Idag ska jag försöka hinna till Polisen och hämta ut mitt och Noahs pass; han blev såklart som en liten gräddbakelse på sitt och jag ser ut som om jag levt två år i en grotta och odlat antydan till en mustasch. Varför blir det alltid så?! Att se utvilad och laglydig ut på sitt pass/körkortsfoto verkar vara en omöjlighet i sig.
Men hej måndag, iallafall. Jag har smygstartat julen.