Alltså tiden går så fort!
Nu har vi en liten kille här hemma som tar sig runt i halva vardagsrummet; just nu med att hasa på mage och dra sig fram med armarna men han är SÅ nära att börja krypa och står då och då på alla fyra och gungar sådär som dom ofta gör innan polletten helt trillar ner och dom fattar hur man tar sig vidare.
Och han är fortfarande denna glada, skrattande solstråle – som om bara det faktum att han föddes på våren gjorde att en del av våren stannade kvar i honom och nu sprider ljus.
Fint så.
Så fint. Så fint! Lycka och glädje.
Älskade onge <3
Så ljuvlig man kan vara!! 😀 Vänta bara, snart är han ingen solstråle utan en skrattandes virvelvvind! 😉
Åååh.. men han är ju så lik Buse. Fast i en egen person. Vad söt han är!
Så fort tiden går! Och vad härligt att han verkar så glad och nöjd! Snäll kan man väl inte säga, för icke nöjda barn är ju inte dumma, men nog underlättar det allas liv. Min första son var ganska nöjd men inte riktigt glad, han var liksom mer eftertänksam och betraktande än leende och skrattande. Men lika fin. Tycker jag alltså.
Gulle! Hur går det med au-pairen? Nyfiken!
Det går bra 🙂
Åh, han är så söt så jag smäller av ju!:)
Så söt! Det går fort nu 🙂 Kan du inte göra ett litet inlägg med tips på bebiskläder? Noah har alltid så söta kläder 🙂
Absolut! Han har nästan uteslutande Lindex och Zara :*