Vår au pair ska ju få hela övre plan när hon kommer, som ni vet.

Där finns ingenting särskilt idag mer än gästrum och vi har inte gjort något med utrymmet sen vi flyttade in, så jag håller på att försöka sammanställa det till en plats hon kan tycka om. Det ska ju trots allt bli hennes hem en ganska lång tid framöver och jag vill att hon ska trivas, på riktigt. Jag vill bara göra grunden iallafall, så kan vi addera med saker hon tycker om längre fram så hon får det som hon vill ha det och kan göra det till sitt. Så jag frågade henne vilken hennes favoritfärg är och fick till svar:

Rosa.

Som ni vet har jag i princip ingenting rosa hemma så jag skrattade gott åt svaret och började genast fundera på hur jag kunde få in rosa i hennes rum utan att det blir till ett flickrum eller för kitchigt eller för intensivt, och det har ärligt talat varit fasligt roligt att försöka skapa ett rum åt någon man ännu inte känner baserat på de svar hon lämnat och den känslan jag fått av henne när vi pratar på Skype på dagarna – hon är väldigt glad för det feminina, skira som pasteller och rosa och hon är väldigt ”lätt” i personligheten; och då menar jag lätt som i motsvarigheten till tyngd, hon har en slags molnig, slöjig lätthet i sitt skratt som jag verkligen tycker om och som kommer fram så tydligt när man pratar med henne.

Men iallafall.

Rosa.

Så när jag var på Lasses i Ryd förra veckan och tittade på duschmunstycken så såg jag de här burkarna och plockade på mig en rosa i brist på Annie Sloan med en tanke om vad jag skulle kunna göra med den. Första gången jag testar Jean d’Arc Livings färg men den var pudrig och lätt att arbeta med (fler kulörer kan man se här) och till det jag hade tänkt funkade den fint, och nyansen var riktigt härlig. När det torkat och jag fixat det sista på mitt första, rosa projekt så ska ni få se!

Men ett rum åt någon annan, alltså.

Det kan bli riktigt kul det här.