Åh, vet ni? Inatt fick jag sova. Jisses så skönt.

Så idag är jag mycket mer människa, om än fortfarande lomhörd och med ett konstant ringande i högerörat. Det är smällar man får ta. Igår var jag liksom så trött att det gungade i golvet när jag gick. Som att vara på en Finlandsfärja, minus det roliga.

Och ser ni? På bilden?

Såklart kunde jag inte den här gången heller komma ur Copperplate tomhänt, utan baxade med mig en gigantisk korg i vackert sliten grå rotting som jag tänkte kunde vara fin där bredvid skåpet, och hålla kuddar och plädar som för stunden inte används.

(Men så mycket kuddar och plädar har jag inte, i botten ligger vanliga sängkuddar vi hade extra av för att fylla upp lite).

Tycker att den blev vacker där, mot väggarna.

Som många frågar om för övrigt! Dom är målade med Kalklitir såklart, deras Celadon Primo. Älskar den där nyansen, som blöt sand eller som gruset i ett grustag när man skrapat lite på ytan.

Och i korgen, då?

Jo, jag hittade ju lite saker på hennes reahörna också. Som den randiga kudden och guldöverkastet. Den lilarosa pläden har ni nog sett sen innan, den finns här. Och en vackra paisleykudden? Den har jag hittat här. Jag är helt tokig i de där paisleymönsterna som ni vet.

Men ja, så ser det alltså ut bredvid skåpet nu i vårt vardagsrum; en korg full med fluff och blekta färger och ett stänk av guld.

Saker att tycka om samlat i ett.

Löööördag alltså!

Hur skönt?!

Här hemma är alla på plats, äntligen, och njuter av att ha ledigt. Mannen och Buse sover fortfarande och jag sitter här och ser Dr Phil. Full njutning är det dock inte för min del. Jag som vaknade klockan tre natten från torsdag till fredag och inte kunde somna om (hej insomnia – det kan jag inte minnas att jag hade problem med när jag väntade Buse? Nu är det flera gånger i veckan) såg fram emot att få sova hela natten till idag utan avbrott. Men nähäpp.

Två timmar fick jag sova sen vaknade jag av öronvärken från helvetet och förstod vad som var på väg att hända. Även min trumhinna skulle spricka. Jag fattar ingenting; jag som aldrig haft problem med mina öron som barn eller vuxen har helt plötsligt två öroninflammationer med brusten trumhinna på ett och ett halvt år, i samma freakin öra. Som om Buse börjat smittas.

Så idag blir det vårdcentralen och penicillin (urk) och hela den baletten igen. Och framförallt; ännu mer medlidande för stackars Buse när han har ont i öronen. Det är ju inte klokt hur ont det faktiskt gör.

 
 
 
Ja ja.

Nu har den ju spruckit så smärtan har släppt, nu är jag bara lomhörd och sur över att vara sömnberövad. Så vi kikar lite på Buses rum istället, tycker jag. Det har ni ju sett några gånger, men jag tänkte att några bilder till kan ni nog leva med.

Det ser ut som innan, och han är fortfarande väldigt, väldigt förtjust i det där rummet. Sitter själv på mattan och leker med sina leksaker, och då kan jag stå länge lite gömd i dörröppningen och lyssna på dialogerna han för med sig själv.

Den där fantasin man hade som barn. Jag önskar att den var lika livfull än.

Där är sängen, björken, den lilla kaninplanschen och så blomman jag gjorde av en helsikes massa silkespapper.

Och med happy lights i fågelburen blev det en mysbelysning som sprider mjukt ljus på kvällarna.

Men iallafall; lördag.

Idag har vi ledigt, njuter av att alla är hemma, fixar penicillin till mig och ser fram emot ett besök i eftermiddag.

Det blir en lagom dag, det.