Jamen kolla in den här.
Fina lilla spöket med pepparkornsögonen och de långa benen.
Hon är så ljuvlig att det inte är klokt.
Fortfarande valpig och slängig i kroppen, fortfarande med någon krokodiltand kvar i munnen som kliar och är på väg att lossna. Men så mycket mer balanserad nu, mer självsäker.
Hon har det fint här med Tant & Tooka och oss.
En del i flocken, lika självklar som oss andra.
Om jag skulle välja den sak jag är mest stolt över att vi lyckats med gällande Buse så måste jag säga
hans förmåga att uttrycka kärlek.
Det är något jag så medvetet arbetat med sen han föddes; att berätta att vi älskar honom, att varje dag säga jag älskar dig, att inte göra skillnad på kön när vi pratar kärlek man kan gilla pojkar eller flickor eller både och, och allt är lika okej och att se till att han inte är obekväm vid beröring eller att uttrycka kärlek. För att från min egen uppväxt fanns det två ytterligheter; den sidan som aldrig sa jag älskar dig och väldigt sällan kramades, och så den sidan som gastade ut sin kärlek och stolthet i varje mening och som kunde kramas i en hel helg om det var så. Och jag hade själv väldigt svårt att säga att jag älskade andra än de jag levde med, eftersom jag helt enkelt inte hade lärt mig hur man gjorde. Och kärlek är ju så mycket mer än bara till ens partner; att älska innefattar ju också familj eller vänner eller personer som står nära och bär upp.
Jag har försökt balansera det hela lite, de två ytterligheterna jag själv levde med, men har likväl ansett att det är så viktigt att Buse får växa upp med att det är mer än okej att berätta för de man tycker om just att du är viktig för mig.
Och vi har verkligen lyckats.
Varje dag berättar han vad han älskar.
Jag äääälskar koikoi!
Mamma? Jag älskar dig.
Jag älskar-älskar köttbullar!
Och så vidare.
Och han kramas och tar mitt ansikte mellan sina små händer och pussar mig på munnen med ett stort smack, klappar min kind och nickar vuxet. Han kan stryka mig på armarna, pussa min växande mage, klappa pappas skägg, säga jag behöver en puss och en kram och slå ut med armarna i väntan, och han kramar sin lilla luggslitna kanin med inlevelse.
Och när han på kvällen vänder sig mot mig, lägger en hand på min hals och viskar mamma? du är den finaste flickan i världen så kan hjärtat ge upp och jag kan sluta andas och vad som än händer i världen så vet jag att det där;
det blir inte vackrare än så.
Jag gjorde en liiiiiten justering, bara. I hallen ni vet.
Huvudet åkte tillbaka till ovanför sängen, och ovanför stolen hängde jag istället en mycket ilsken bagge. Han passar bra där, är lagom ruffig och blänger surt när man kommer in.
Han är bara hittepå, dock. Fast visst ser den verklig ut?
I trappan står fortfarande Enjoy Candles och lyser…
Och såhär ser det alltså ut åt andra hållet!
Där ligger köket först med patchworkplattorna från Marrakech Design och sen vardagsrummet som liksom går i en vinkel åt vänster. Den gamla soffan hittade vi på Blocket för en massa år sen, och har sen dess målats vit och klätts om med jämna mellanrum. Men lite färg och en häftpistol kommer man långt.
Nedanför trappan går man in till badrummet som ni kan skymta här på bilden.
Japp, så ser alltså hallen ut.
Och min hals är bättre, febern håller sig borta och jag har fått mängder av saker gjort idag. En mycket produktiv måndag som start för veckan, och en enorm tacksamhet över att förkylningen verkar vända.
Jag fortsätter att hålla tummarna.
∞
Åååååh, ni vet där där uppdraget jag varit lite hemlig om senaste tiden? Nu är det äntligen klart att berätta om!
Jag har blivit anlitad av XXXLutz att arbeta som stylist inför deras nyöppning i Malmö i slutet utav februari! Så. Himla. Roligt. Jag kommer alltså att få ett helt eget rum/miljö att styla upp precis hur jag vill – och har ett helt varuhus av saker att välja bland. Snacka om dröm! Att kunna gå runt i ett helt varuhus och plocka ihop ett rum, från möbler till pynt, och sätta samman allt så det blir så som jag tycker om. Det är nästan så jag spricker.
XXXLutz är ju en stor kedja med över 190 varuhus i olika länder och nu ska alltså butiken som finns i Malmö ha en relaunch med ett helt nytt sortiment. Mängder av skandinavisk design har plockats in (finns Stokke, Babybjörn, Gripsholm, Bröderna Anderssons med mera) och det riktigt kliar i fingrarna på mig att få sätta igång! Jag har ännu inte bestämt mig för vilken typ av rum jag ska göra; sovrum, barnrum, vardagsrum – men så snart saker börjat komma på plats ska jag ut dit och kika mer noga på sortimentet och landa i nån form av vision eller palett att arbeta utifrån. Just nu håller stommen till min miljö på att byggas upp precis vid ingången så jag är så spänd av förväntan på att få se hur min canvas kommer bli!
Första stylistjobbet för ett varuhus, alltså.
Oslagbart roligt.
Nä. Nå vidare pigg är jag väl inte.
Huvudet värker, halsen värker och kroppen har de där välbekanta kittlingarna jag alltid får när febern är alldeles precis runt hörnet. Men jag har inte gett upp ännu! Det kan fortfarande vända under natten. Och jag passade på att sova middag tillsammans med Buse idag, så energin fick en chans att samla sig och det behövdes. Så jag håller tummarna nu att när vi vaknar imorgon är allt som bortblåst. Jo, jo. Trots att det är elaka dagisbaciller som alltid har en förmåga att knocka mig totalt när de väl biter sig fast.
Jag har nog aldrig varit så sjuk som sen jag fick barn.
Men!
Det finns ju en fördel med att vara lite hängig, också. Som att det är helt okej att ligga i sängen och äta glass rakt ur paketet och se på Peter Pan med Buse när det blivit kväll. Och dricka en himla massa vatten med gurka och mango i, och ha täcket långt upp till näsan.
Och imorgon är en ny dag, och allt kan ha gått över.
Japp.
Jag siktar på det.