Åh en så himla fin julafton vi hade igår!
Jag var uppe vid sex på morgonen och tassade runt och arrangerade Tomte-spåren, så att allt skulle vara redo när Buse vaknade. Paketen skulle fram och läggas under granen, en säck skulle fyllas med klappar så att Tomten kunde bära den med sig senare, pepparkakorna jag och Buse lagt fram kvällen innan åt Tomten skulle länsas och vice versa.
Jag var nästan lika pepp som en treåring där jag smög runt.
När Buse kom upp gick vi tillsammans runt och inspekterade spåren.
Som den bit av Tomtens dräkt som fastnat i kylskåpet och rivits av när han hämtade mjölk.
Den höll han hårt i.
Och jo, mycket riktigt;
på bordet hade pepparkakorna ätits upp, mjölken hade druckits ur och Tomten hade glömt sin lilla ”kom ihåg”-lista också. Samt tuggat på ett äpple!
Mycket spännande.
Ett paket skulle öppnas direkt såklart!
Eller två. Helst två.
Julafton är bannemig det bästa som finns när man är barn.
(Min sparkdräkt är från Cubus. Mycket skön).
Medan Buse lekte med sina nya paket dukade vi upp frukost.
Julaftonsfrukost, alltså. Så himla underbart. Mängder av ostar och skinka och yoghurt och pålägg och namnamnam.
Och pepparkaks-cheesecake!
Det får man äta till frukost när det är julafton.
(Jag är så himla, himla glad för porslinet från Rice! Det blir som en pastellig dröm när man dukar och allting passar ihop utan att passa ihop på något viss. Älskar’t).
SockervaddsGöran fick också öppna ett paket till frukost. Typ världens bästa bok som jag tyckte att han skulle ha; Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Oj vad den boken har hjälpt mig en gång i tiden!
Inte för att SockervaddsGöran är i så stort behov av att lära sig om acceptans, men han gillar att läsa och tycker att det är intressant med DBT.
Jag fick också en morgonklapp!
Ett ljuvligt, tunt armband från Sophie by Sophie. Bästa mannen.
Och sen hjälptes vi alla åt att bygga ihop Buses morgonjulklappar.
Ni som har barn vet ju vilket helvete det är att bara öppna de där förpackningarna! Allting är fastsurrat med trådar som i sin tur är fastklistrade med flera lager tejp på tjock kartong. Man dör litegrann. Men Buse var överlycklig och det är det viktigaste – då kan man ta svärande och karvande med saxar och en himla massa bekymmersrynkor. En arbetsbänk med verktyg och Smurfans hus gjorde julaftonsmorgonen, helt klart.
Ja, det var del ett av vår julafton.
Vi är så glada att vi kunde fira den här, på plats. Allting blir liksom mer skimrande i en Dröm.
