Ho hooo – det var datenight igår!
Så himla fint. Vi försöker ju göra det där titt som tätt, för att komma iväg och hinna prata med varandra på ett annat sätt än man hinner i vardagen. Med uppmärksamhet och med glädje och nyfikenhet. Det känns liksom alltid lite extra bra i hjärtat efter en sån kväll.
(Jacka från Maison Scotch, klänning gammal Maison Scotch, sjal Beck S, tröja gammal och skor gamla Primeboots).
Vi började med att äta!
Det finns ju inte så mycket att välja på när man är på Entré men vi satte oss på O’learys och beställde fajitas (till mig) och hamburgare (till mannen) och hade gott om tid på oss innan bion började. Så vi hann prata och klappa lite på varann och äta i lugn och ro innan det var dags att betala och bege sig mot filmen.
Vi såg Gone Girl!
Så. Galet. Bra. Jag hade en hum om handlingen redan innan, men blev ändå insugen direkt och var knappt medveten om något annat. Även om den var 2,5 timme lång så satt man liksom aldrig och skruvade på sig och funderade på annat, så gillar man psykologiska thrillers kan jag starkt rekommendera den här. Perfekt biofilm, perfekt. Och dessutom en sån som sitter kvar efter man har lämnat, en sån man pratar om i bilen hem.
Ja. Så det gjorde vi när bion var slut; körde för att hämta Buse och pratade om vad vi just sett och hur vi skulle velat att slutet var, och efter att Buse var upphämtad styrde vi kosan hem för att bädda ner oss allihop och konstatera att det var en mycket, mycket bra kväll vi haft.
Heja datenight.