Sådärja.

En natt mer mer sömn och jag är en ny människa.

Bara lagom morgontrött med håret i nån slags vajande buske på huvudet, sittande vid matbordet med min yoghurt och med morgonrocken som en slags värmesköld för att behålla den där värmen jag tog med mig från täckena.

 
 

 

 

 

 
 

Och med energin kommer, tyvärr, även kreativiteten.

Jag har ett paket på väg med färg som jag hoppas ska trilla ner idag och kunna hämtas på vägen hem; jag har ett skåp som måste målas, och nån bjälke, och funderar även på att ta köksluckorna en omgång till när jag ändå är igång. Om golvet ändå ska läggas om kan ju luckorna få lite kärlek de med, menar jag.

Men först är det lite världsliga ting som måste göras. Dagislämning, hämtning, bilkörning – allt sånt där.

Men sen!

Sen är det jag och färg och lite projekt, lagom att ta hand om själv.

 

 

 
 

Om man inte kan ta hemmet ut ännu, så kan man iallafall ta trädgården in.

Som i ett fång påskliljor som redan sträcker på sig längs husväggen med nickande huvuden.

 
 

 

 
 

Med en turkos vas och lite fönstersol får Buse-rummet snabbt lite vår där på fönsterbrädan. Och jag är återigen lycklig över att bo i de södra delarna av Sverige; dit den extra vintern inte lagt sig som hos många av er andra.

De små sakerna.

Det är dom som gör det.