Det händer ju tyvärr inte så jättemycket i Malmö. Eventmässigt alltså. Jag får så många inbjudningar men precis allt ligger i Stockholm, och det är ju en liten bit att ta sig om vi säger så. Så när Filippa K på Södergatan bjöd in till ett kvällsevent med mingel och genomgång av den nya kollektionen kunde man såklart inte tacka nej.
Filippa K:s fantastiska kläder, en dejt med Banditen och mat arrangerad av våra finaste Mat med Vänner är för bra för att neka.
Helt klart.
(För er som missat det finns Banditens blogg här och Mat med Vänner här).
Vi fick komma in lite tidigare för att gå igenom hyllorna och låna en outfit för kvällen. Jag älskar det där! Att få gå igenom en hel butik och prova och sätta ihop och förälska sig. Som att gå loss i en godisbutik, fast extra allt. Med världens gulligaste personal till hjälp (deras butikschef Martina är ju fantastisk!) och med en hel vårkollektion till förfogande.
Där fanns så mycket fint!
Skräddade gubbchinos, silkiga byxor, grovstickade tröjor som kontrast.
Kärlek.
Den här outfiten var min absoluta favorit. Älskade den. Ett par vida, mjuka silkesbyxor med en fladdrig kimono och lite grövre t-shirt – en såndär outfit som man känner sig så vansinnigt fabulös och dyr i och som gör att man mest vill sitta på rivieran med solhatt och äta oliver och se svår ut hela dagarna.
Som ni kan se var den ju en sisådär 2 dm för lång för mig, men jag älskade den så mycket att jag bad butiken hänga undan hela kitet så att jag kunde komma in en annan dag och köpa det och få byxorna uppnålade och uppsydda till min längd. Sen är sommaroutfiten nummer ett klar för lång tid framöver.
Så på kvällen hade jag istället på mig det här;
ett par gubbchinos jag rullade upp benen på, en vit, lös silkesblus och så en vårkavaj att dö för – med klassisk ljusblå ton och kvinnlig passform.
Såna där plagg går ju liksom aldrig ur tiden på nåt vis.
Mat med Vänner-grabbarna (Robban, Nino och Mauro som inte heter Mauro men som helt enkelt inte kan kallas för något annat) hade arrangerat världens lyxigaste småplocksmat från Di Penco innehållande skinka och lättsaltade oliver och den mest fantastiska parmesan man kan tänka sig; en såndär mjölig, torr sak som inte går att sluta äta.
Ost.
Vad vore livet utan ost?
Och så serverades det bubbel och olika sorters vin, och killarna minglade runt som proffs och bjöd på tilltugg och charmades.
Det kom väldigt mycket folk;
butiken var snart snudd på full och Emma som visade vårkollektionen hade allas uppmärksamhet och berättade lite om varje plagg och tanken bakom vårens nyckelmönster, och hur man kunde kombinera olika material för att få fram olika känslor.
Jag och Banditen stod och sippade bubbel och förde mentala anteckningar och konstaterade att det var ett fasligt lyckat event, det här, och att det var så trist att Sederbladskan inte kunde komma för hon hade verkligen gillat det.
Och sen var kvällen slut och det var tänkt att vi skulle gå vidare ut för att sätta oss och äta på världens bästa Johan P;
men min energinivå efter sjukperioden hade fortfarande inte hämtat sig så jag fick snällt lyssna på kroppen och tacka för mig och åka hem. Jag hade sett fram emot en riktigt god middag på favoritrestaurangen, men säger kroppen nej så säger den nej, så är det bara. Och Banditen hade ögonglans och behövde nog gå och lägga sig hon med, så vi fick lämna grabbarna till sitt öde och vinka vemodigt hejdå till Filippa K-butiken och åka hem på varsitt håll med lite hosta i armvecket och bångstyrigt hår.
Men såna här kvällar alltså;
med vänner och upplevelser och lite bubbel och vackra plagg.
Oslagbart.
∞
