Mamma och Sockervadds-Göran ska flytta.

Äntligen har de hittat sin sekelskiftesdröm; en lägenhet med kakelugnar och högt i tak och golv som knarrar när man går på det. Efter att ha letat i vad som känns som en evighet har de alltså nu äntligen hittat en ny plats att kalla hem.

Det där är bästa känslan. När man står inför något nytt, väntar på att få kliva in genom dörren och starta från grunden igen.

Bästa.

Så jag har satt ihop ett litet ”Välkommen hem”-paket. Ett slags grattis och tjohoo på en och samma gång, för jag vet hur mycket de har velat hitta rätt. Ett litet paket med saker jag vet att hon kommer att tycka om, och som hon kan ta med sig i det där mentala planerandet som pågår oupphörligen och utan slut inne i hjärnan.

Två planscher till köket (en hjort också som inte syns), några av världens bästa hittepå-ljus till den där ena kaminen som inte går att elda i, och en vacker vietnamesisk kruka som kan få bära vårlökar i ett fönster någonstans i den där lägenheten de snart, i vår, kommer kalla hem.

Jag är så himla, himla glad för deras skull.

∞

planscher | tryx
hittepåljus | enjoy
kruka | tine k

Denna morgon injiceras med vitaminer.

Granatäpple med vaniljyoghurt, nypressad juice, uppskurna frukthalvor lagda i skålar – redo att knapras på.

Jag tar till precis alla medel som finns för att stävja baciller och feber och ”en omgång till, kanske?”; och även om det nu inte funkar så är det iallafall väldigt gott. Och då har det ju i vilket fall varit bra. På ett sätt.

Inne i sovrummet sover de andra fortfarande.

Mannen, som ska ha nattjour och därför är hemma en stund på dagen, och den lilla febriga som ligger utslagen som en sjöstjärna med armar och ben i ett eget virrvarr och med en kudde som ett litet tak över ansiktet. Och flickorna, som bara tittar upp lite kort när de hör mig öppna kylskåpsdörren ute i köket, men som sen lägger ner huvudet igen när det inte efterföljs av prasslande från hundmat eller klickande från locket på en leverpastej. Hur de lyckas särskilja de där ljuden är för mig en gåta, men jag svär på att de där hundarna har ett sjätte sinne när det kommer till leverpastej.

Men iallafall.

Måndag, och vi startar den med att vitamin-boosta kroppen så mycket det bara går. Och att tacka för att solen är här, igen, och att det pratas om elva till femton grader.

Med såna temperaturer blir allting lite bättre.

Efter en helt fantastiskt vårig dag siktar vi ikväll på att varva ner, ta fram chipspåsarna ur gömmorna och samlas i sängen för ett film-maraton.

Hur många orkar man se innan man somnar?

Vi siktar på 2,5 iallafall.

Så här blir det filmdejt i sängen, en Ben & Jerry i handen och benen trasslade i varann under täcket. Tända doftljusen och hittepå-ljusen, fjäska till mig en fotmassage och enas om att det är fantastiskt skönt att det bara är lördag – att en vecka med nattjobb för mannen och möten för mig än så länge är långt bort.

Ha en fin lördag, allihop.

Det är så kul att se er här.