Visst är det roligt med vackra underkläder?

Jag tycker själv att det är fantastiskt kul, men är ganska dålig på att köpa det. Oftast blir det en riktigt bra bh och sen de skönaste trullor som går att hitta i någon form av matchande färg.

Nu har ju Victoria Silvstedt kommit med en egen linje underkläder, och ett set från hennes serie och ett set från Cosabella damp ner i min brevlåda för någon dag sen i ett vackert paket (inget jag beställt, alltså, utan som gåva). Jag blev positivt överraskad; Victorias underkläder var av riktigt bra kvalitet och hade en söt rosett på rumpan av trullan, och Cosabellas bygellösa spetsbh lever jag i (trots att den nog egentligen sitter absolut bäst på oammade kvinnor med någon form av substans kvar i brösten).

Men iallafall; här hemma är det full rulle med resväskor och solglasögon och högar av kläder och resfebern börjar göra sig tillkänna lite smått.

Imorgon går vi upp i ottan och påbörjar en veckas semester.

Det ska bli så skönt att jag smäller av litegrann.

 

 

 
 

Igår flög jag ju till Stockholm för att fotografera åt Pipols Bazaar.

Det började bra på flygplatsen med ett lussetåg som fick mig att bli så blödig att jag var tvungen att gå och köpa choklad. Vad är det med lussetåg sen man fått barn?! Jag stod där och snyftade och kände mig själslig och gnagde på min Marabou.

 
 

 
 

Men jag kom iallafall till Stockholm och åkte ut till hotellet där det redan var full gång för plåtningen; sviten som de hade hyrt var full av väskor och smycken och smink och fotolampor och Chaya (samma modell som sist) satt bekvämt tillbakalutad och fick håret lockat.

 
 

 

 
 

Och så försvann sju timmar i ett nafs;

helt plötsligt var det dags att åka hem igen. Det är så märkligt med tiden; hur den på något sätt försvinner på en sekund när jag står, ligger, kryper, balanserar framför en modell och inte hör något annat än kamerans dova klickande och mitt eget hummande och det svaga sorlet från de andra som står bredvid och planerar nästa ombyte.

En hel fredag i Stockholm kan inte spenderas på bättre sätt.

 

∞

 

Och i dagens lucka kan ni vinna er något riiiiktigt fint! Den hittar ni här.

 

 

 
 

I onsdags var jag och Banditen inbjudna till JohanP för julbord.

Och vilket julbord sen! Maj godd.

Vi möttes upp vid Stortorget och kramade ihjäl varann lite (så gott det nu går att krama ihjäl en Enarmad Bandit, man får ju vara lite varsam) och konstaterade, som alltid, att det var på tok för längesen och att onda händer borde ta sig i häcken och att det där med att jobba mest är tramsigt och sånt som tar tid från att träffas.

Älskade, älskade Bandit. Hon är så vansinnigt värdefull.

 
 

 
 

Inne på JohanP väntade ett mycket romantiskt fönsterbord för två och vi fnissade åt varann som två skolflickor och satte oss ner, förväntansfulla, och började prata i munnen på varann direkt så där som vi alltid gör – så att vi liksom glömmer allt runtomkring och beter oss som ett nyförälskat par på dejt som vill veta allt om den andre.

Om inte det är fint så vet jag inte vad som är det.

 
 

 
 

Först fick vi ostron, vackert upplagda, och ett glas skumpa och vi tittade lite tveksamt på varann innan vi ryckte på axlarna och sörplade i oss.

 
 

Och det var förbenat gott. Och så vackert att se på.

 
 

Titta! Där sitter hon och ser fager ut, Banditen, och är sekunden innan ett gapskratt över en italiensk man som skriver PURSE! med stora bokstäver i sina mail och kvinnor vid namn Doris som vill ge henne pengar.

Det är inte lätt att vara Bandit.

 
 

 
 

Och sen blev det fem sorters sill, lika vackert upplagda dom, och lax och sås och ägg – och jag kastade mig över kräftsillen som om den vore livets guld och tuggade lyckligt.

Jag är så svag för fisk och skaldjur. Jag skyller det på min pappa och på alla somrar vid västkusten som skämt bort mig med nyfångat, rökt, kokt och grillat.

Det är ren njutning, på nåt sätt.

 
 

 
 

Som ni säkert redan klurat ut var detta inte ett traditionellt julbord med kål och köttbullar, utan ett sånt där man får sitta hela kvällen medan vansinnigt trevliga män bär fram skaldjur på isfat efter isfat medan man själv mest skrattar åt den andres historier för att sekunden efter skifta samtalet till något mer lågmält och eftertänksamt.

Glädje, sorg, förhoppningar, oro.

Vi hann med allihop.

 
 

 
 

Att vara Bandit och äta skaldjur är aningens knivigt, såklart.

Men jag hade lovat henne redan på förhand att jag knäcker din hummer så jag tog gladeligen på mig ansvaret att knäcka, slafsa, peta, lirka och sen tjoffa över bit efter bit av läckerheter på hennes tallrik medan hon satt förväntansfull och doppade köttet i härliga såser och sa mmmm.

Dock började vi gapskratta när fatet var slut och vi insåg att man som utomstående vid en snabb blick förmodligen skulle dra slutsatsen att jag var en förbannat glupsk typ som dragit i mig hela platån själv och lämnat min stackars väninna med smulorna.

 
 

 
 

Såhär såg nämligen min tallrik ut.

Banditens?

Hennes ekade tom sånär på lite såsrester och nåt skal från en stackars Smögenräka hon med inbiten envishet gett sig på.

 
 

 
 

Och! Vi fick ost! Och inte vilken ost som helst, utan Stilton. Och trots att jag var så mätt att jag såg dubbelt mumsade jag i mig den där biten, smula för smula, mellan samtalsämnena, och när det var dags för gröten fick både jag och Banditen veva tack men nej tack och sitta tillbakalutade och svära åt tighta strumpbyxor som inte gav utrymme för den höjden av frosseri vi mentalt gärna skulle utsatt oss för.

Så där fick vi förgylla en helt vanlig onsdag, på JohanP, med skaldjur och ett fönsterbord och all kärlek man nu kan känna för en vingklippt kvinna från Ystad som skrattar genom näsan och kramas med en arm.

 

∞

 

jacka | här
kjol med sidkedjor | här
sjal | gammal beck söndergaard

 

∞

 

Pssst! Missa inte dagens lucka! Den ger hela 30% på något som lätt bästa vännen/systern/kärestan skulle älska, och den finns här.

 

 

 
 

Hörni.

Nu är det bara tre dagar kvar.

Sen ligger jag som en padda på en solstol på Teneriffa och äter frukt och vickar på tårna och njuter häcken av mig. Om det ska bli fantastiskt? Svar ja.

Inte för att det är så dåligt här hemma, absolut inte. Igår var jag på julbord med Banditen och slafsade skaldjur och skrattade så jag har ont i svanskotan idag (mer om det sen) och även om vädret inte direkt är så snöigt så älskar jag ju att vara hemma. I Lutande Huset med våra egna saker och rutiner och dofter.

Men Teneriffa, alltså (eller iffa! som Buse säger). Det är inte fy skam det heller.

 
 

 
 

Här hemma försöker jag städa undan så mycket jag kan inför resan; det är så tråkigt att komma tillbaka till ett stökigt hem. Och imorgon är jag ju i Stockholm och fotar åt Pipols så den dagen går bort och på lördag ska det packas och gud vet vad, så det är egentligen bara idag jag har att göra klart det sista. Och ett spökträd har jag äntligen fått tag i (jag vet inte vad de heter på riktigt de där glesa, skrangliga små växterna men jag har letat som en tok innan jag slutligen fann en) och den gifter sig fint med ljusstakarna i återvunnen trä, och Kalklitirfärgen gör verkligen väggarna mjukråa och inbjudande.

Så ja, det är lite svårt på ett sätt att åka bort men samtidigt

nej

för det ska bli så förbaskat skönt med semester.

 

∞

 

Och i dagens lucka kan ni vinna nåt makalöst bra från Beach House! Den hittar ni här.