I söndags, på vägen hem från Småland, tog vi vägen genom Osby med mamma och Sockervadds-Göran för att besöka Fröjd af Sverige.

Jag har velat åka dit sen jag fick en inbjudan till deras invigning för en herrans massa tid sedan men helt enkelt inte haft möjlighet. Det är ju lite knivigt att åka hela vägen till Osby bara för att kika i en affär kan man tycka, hur fin den än är.

Men nu, när vi ändå var i närheten, var det verkligen dags.

 
 

 

 

 
 

Har ni varit där?

Magiskt.

En hel lokal fylld av gamla skåp och möbler som trängs med nya, vackra saker, handdukar, inredningspryttlar, blommor och badkar att dö för. Mamma ruttade vant runt och pekade ut allting hon fått för sig att hon minsann behövde, jag gick mest runt med stora ögon och fingrade på allt vackert och önskade att jag hade hur mycket plats som helst där hemma som kunde svälja sisådär en fjärdedel av Fröjds saker.

 
 

 
 

Jamen kolla den här installationen!

En säng, bedövande vackert bäddad, och inramad av björk med hängande lyktor.

Jag smäller av.

 
 

 

 
 

Och det bästa?

Att man kunde äta lunch mitt inne i butiken.

Så där satt vi allihop bland möbler man kunde köpa och åt tillsammans och pratade och tittade oss omkring med lystna ögon. Buse fick pasta och lussebullar vilket var en höjdare, jag åt päron/ädelsost/pepparkaks-sallad och de andra tog nån slags cognacspasta med gud vet vad som doftade ljuvligt och ångade inbjudande från tallriken.

Tyvärr blev det inte så långlivat eftersom snön vräkte ner utanför och vi hade en bit att köra, men jag tar med mig upplevelsen tills nästa gång (och en liten ljusstake jag hittade på en hylla och förälskade mig i).

Så, har ni vägarna förbi Osby – kika in på Fröjd.

Det är magiskt.

 

∞

 

Dagens lucka i julkalendern innehåller något alldeles underbart och hittas här.

 

∞

 

 

 
 

Då var det måndag igen, och dags för mitt sista måndagsrecept –

ett sånt som ger tid över till annat och samtidigt är gott nog för att få hemmets saluki att sitta uppflugna på en köksstol som bilden ovan i förhoppning om en smakbit eller två.

Och när det händer, då vet man att man prickat rätt.

 

Lammfärsköttbullar med brunsås och lingon

 
 

 
 

Det här är en rätt som funkar precis lika bra för Buse som för oss andra (man behöver bara justera mängden kryddor en aning för honom) och framförallt går det snabbt och enkelt, och lugnar nerverna. Kanske inte lika mycket som ugnsbakad potatis med bearnaise, men ändå.

 

Du behöver:

 

2 chilifrukter
ca 3 stora vitlöksklyftor (eller mer, gärna mer)
salt
peppar
en smula kanel (jodå)
500 gram lamfärs
1/2 dl ströbröd
1 dl vatten
1 ägg
 
 

 

 
 

Gör såhär:

 

Blanda ströbrödet och vattnet och låt det stå och dra lite. Hacka chilin och pressa vitlöken, blanda det med färsen i en bunke. Ner med salt, peppar, kanel, ägg och annan krydda man kan tänkas tycka om. Mosa runt (äckligt, men ska göras). Smeta till sist i ströbrödet.

Rulla köttbullarna i storleksordningen cocktailtomater och lägg upp dom på ett fat. Sätt under tiden igång stekpannan så att den blir varm.

 
 

 

 
 

Värm upp såsen (här har jag ju fuskat och kör med Knorrs brunsås för att vinna tid, man kan såklart göra egen från sctratch) och stek köttbullarna försiktigt på medelhög värme tills de har fått fin färg och är klara, ca 5 minuter beroende på storlek.

 
 

 
 

Serveras med sås, lingon och potatis (som dock inte finns med på bild, jag har viss aversion mot just kokt potatis).

Färdigt!

Lite roligare än vanliga köttbullar och högt uppskattat av Buse, man och saluki. Hoppas ni gillar!

 

Inlägget är i samarbete med Knorr och fler recept kan man hitta här.

 

 

 
 

När vi kom fram till Småland igår såg det ut såhär.

Isigt, frostigt och med vägarna hala som glas.

Det var förts agången jag körde den nya bilen på vinterväglag och jag kan inte säga att jag var särskilt imponerad; strax utanför Landskrona gled jag så mycket på motorvägen att jag med bultande hjärta fick svänga av och låta mannen köra istället. Tack och lov ordnade vägarna upp sig mer och mer ju längre upp vi kom.

(Och varje gång jag kör i dåligt väder blir jag lika förvånad över de som bränner förbi i ytterfilen i 120 utan en tanke på sin egen dödlighet. Alla är älskad utav någon. Jag tror att det är viktigt att försöka komma ihåg).

 

 

 

 

 
 

Hemma hos mamma och Sockervadds-Göran var allt som det brukar;

lägenheten var ångande varm på det där sättet man vant sig av med sen man flyttat till hus, Lisa & Tage låg som dammråttor på ryggstöden i soffan och mamma doftade svagt av snöväder och apelsin.

Jag har sagt hur fint jag tycker det är, att ha hittat tillbaka?

Det tåls att sägas igen.

Den där känslan av friktionslöshet, av avslappning, blir större och större för varje gång och även om vår relation säkert aldrig blir okomplicerad (vi är två komplicerade kvinnor, så är det bara) så är den för första gången på länge vår.

Och det räcker.

 
 

 
 

Jag vet inte vad som kom först; snön eller natten, men när vi vaknade i gästrummet med hjärtslagsklockan och det mjuka ljuset från en adventsstjärna så var världen vit utanför och flingorna virvlande på himlen.

Snooooöööö! gastade Buse förtjust och stod tryckt mot fönsterrutan. Titta mommo titta! Titta Gönjam!

Och vi tittade, allihop, medan huset mittemot fick vita tak och fåglarna flög lågt längs gatan.

 

 

 
 

Och sen åt vi frukost;

dagens bästa mål säger mamma

och hos dom får jag väl hålla med om det. För där serveras yoghurten med granatäpple och hallon och fileade apelsinklyftor, det står Lemon Curd och trängs med hemmabakat rågbröd och äggen är lagom kokta och i en skål mitt på bordet finns blåbär strax bredvid honung och tranbär. Det är fantastiskt. Och Buse äter med god aptit och dricker äppeljuice ur riktigt glas och ropar hej mommo! med jämna mellanrum över bordet.

Hur kan man inte bli varm i hjärtat?

Omöjligt.

 

 

 

 
 

Och sen gav vi oss ut, till snön och de virvlande flingorna, och Buse hade världens sötaste kattmössa som mamma hämtat ut på Fru Modig och han stod trollbunden vid bilen och körde fingrarna i den kalla snön och höll upp dom framför ansiktet som för att utvärdera den; flinga för flinga.

Och sen åkte vi till Fröjd af Sverige för lunch och botanisering (på vägar som var mycket mer förlåtande med ett lager dämpande snö på sig) –

men det får vi ta en annan dag, för nu tjuter teet i köket att det är färdigt och mina innetossor har gått och gömt sig nånstans

och det är veckans sista dag innan måndag.

 

∞

 

Och som vanligt hittar ni dagens lucka i julkalendern här.

 

∞
 
stickad tröja | sheinside
jeans | twist&tango
skor | ldir
sjal | beck s