Ja, vi hann ju med lite mer i lördags på slottet.
Efter att vi hade krängt afternoon tea och panikmålat en tavla så var det nämligen dags för champagnetur! Då fick vi först ett glas bubbel i näven och stå i foajén och lyssna på historien bakom Kronovalls Slott – allt ifrån hur Hugo Den Rälige hookade upp med en 25-åring till hur Isabelle drunknade i vallgraven på väg mot sin älskade och nu spökar häcken av sig i slottet.
Och där har ni de manliga motsvarigheterna till oss själva; två utav Mat med Vänners tre medlemmar. Nino och Markus. Ni som hängt med ett tag vet att jag först träffade dom när det var Rosengången, och nu följde de alltså med ut till slottet för att förkovra sig i svenska viner och bara vara förbaskat trevliga och bistå med en himla massa bra vetande. Markus var för övrigt en kopia av Mauro och fick resten av dagen gå under just det namnet istället. Varför krångla till det.
Efter det första glaset bubbel var det dags att promenera ut i skogen för att krypa ner i en källare. På vägen dit hade Fru Sederblad något otalt med en tall, och Nelly försökte på ett mycket intensivt sätt få vår ”guide” att berätta exakt hur djupt det egentligen var i vallgraven – om det nu gick att drunkna som han påstått. Det gick väl inte riktigt att reda ut exakt hur djupt det var, men Mauro deklarerade att han minsann var badvakt och att inget ont skulle drabba oss damer nu när vi gick med honom.
Och det kändes ju tryggt.
Och sen vankades det vinprovning och middag!
Så vi kastade oss in på rummet för att svida om och lägga sista handen på Fuffes tavla. Tio minuter hade vi på oss, det hade Fuffe varit riktigt noga med att poängtera, t-i-o minuter. Så det blev lite hetsigt men vi blev ganska tjusiga ändå vill jag tycka. Jag hade en ljuvlig vintage by fé-klänning jag fått låna av Creative Lounge (deras fotoex igen, bästa grejen), slottsflådiga örhängen från LilyandRose och så mina Abba-skor jag köpte på rean på Bianco. Jag älskar de där Abba-skorna. De får mig att vilja brista ut i Waterloo och kyssa män med skägg.
(Håret fixades på två minuter med en såndär donut från Rapunzel).
Vinprovningen var fantastisk!
Hur ofta får man chans att smaka svenska viner? Jag får det iallafall inte särskilt ofta, och att få lyssna på Fuffe och Murre (som har en stor vinodling i Klagshamn) var galet intressant och vinet var utsökt. Om ni undrar var det Fuffes vin som vann, såklart. Enligt mig. Fru Sederblad hade tagit med sig ungefär sju kilo artonmånaders Allerum prästost så ni kan ju tänka er vad jag sysselsatte mig med mellan smuttandet.
Sen var det middag!
Jag hade bästa bordsherrarna och satt fint mellan Fuffe och Nino, och mittemot ett förtjusande par i femtioårsåldern som sadlat om totalt i livet och flyttat ner till Skåne för att få ro i själen och arbeta med precis sånt de ville. Sånt älskar jag. Jag blev alldeles yster och vevade med armarna och spann loss på hur de borde skaffa sig en röd setter och gå på ängarna i gummistövlar och oljerock och ha vind i håret.
Nelly satt bredvid Mauro och tillsammans var de ju alldeles strålande kan man tycka. Jamen titta bara! De gjorde konstiga miner och såg sugna ut och Nelly lånade Mauros glasögon och blev en yster Harry Potter. Nelly – du ser så vild ut! gastade Fuffe och Nelly skyllde på luggen och kastade med håret som i en schampooreklam och fladdrade med ögonfransarna. Mauro mös mest och gav livsråd; som att ställa klockan tre timmar för tidigt och låta den första tanken man har bestämma.
Och sen blev det sent och så mörkt att kameran helt enkelt vägrade samarbeta längre, och vi satt utslagna i en soffa och gav sexminuterskramar och pratade andar och var mätta på det där sättet man bara blir av en femrätters.
Och sen tog vi motvilligt farväl och gav oss tillbaka till Malmö i snöstorm och bilfnitter, och så var ännu en ljuvlig lördag till ända.
