När Fuffe frågade om vi inte skulle komma på winemaker dinner på Kronovalls Slott så var det klart att vi sa ja. Vi är ju tokiga i Kronovalls Slott och vi är ju tokiga i Fuffe, och ska han ha middag för att berätta om sina egna och andra svenska viner så är det väl klart att vi ska vara där.

Så så fick det bli.

 

 

 

Så vi packade in oss i Fru Sederblads lilla Mini och begav oss genom stormen ut till slottet. Har ni nånsin varit där? Om inte så åk dit om ni får chansen. Miljön är oslagbar och maten himmelsk och dessutom har dom afternoon tea som man kan sitta och smaska på i en av salongerna medan vinden viner utanför. Hur lyxigt är det inte med afternoon tea, liksom? Jädrigt lyxigt.

 

 

 

 

 

 halsduk//hunkydory, kofta//du&jag, skjorta//twist&tango, jeans//circleoftrust

 

Det var jag, Fru Sederblad, Tindy och Nelly (som dagen till ära var urtjusig i nyklippt lugg efter ett obligatoriskt Böddibesök) som kände oss slottfruiga och sörplade ur vitt porslin och hummade åt varann (lite senare på dagen skulle vi även få eminent sällskap av nästan hela Mat med Vänner – men det får vi ta i nästa inlägg annars blir detta så långt att ni inte kommer få nånting gjort på hela dagen). Vi hade ju även smusslat med oss grunden till det som skulle komma att bli Fuffes födelsedagspresent:

 

 

En tavla!

Jomenvisst. Vad ger man till en man som har allt om inte en tavla? Så vi låste in oss på ett av hotellrummen mellan afternoon tea och champagnetur och skaaaapade. Och förutom att skratta så jag tippade baklänges lyckades jag minsann även med konststycket av avporträttera Fuffe i akryl som ni kan se. Måhända är det en touch av Frank Andersson i min version av Fuffe, men strunt i det. Det är tanken som räknas.

Och sen blev det champagnetur, vinprovning, middag och tavelutdelning – men hur man öppnar en flaska med sabel, hur tavlan blev i slutändan, hur Mauro Scoccos dubbelgångare visade sig vara badvakt och varför bordssällskapet borde skaffa sig en röd setter tar vi i nästa inlägg tycker jag.

Jag vill ju inte trötta ut er fullständigt.

 

 

 

Min våryra fick visst bli kort, om än passionerad.

Idag har snön kommit i sidled som arga, vita streck och fått Tooka att sjunka djupare ner i sin melankoli framför vardagsrummets kamin. Vi har varit inne, eldat och läst Busens alla böcker fem gånger och lika många till och ätit fluffig kaka (recept kommer) och hämtat kraft inför veckan. Hela huset ilar och tjuter av vinden och att jag ens kunnat stå häromdagen utan jacka och njuta sol känns just nu nästan som om det var hittepå. Vi tänder Voluspa, och säger det är ju ganska mysigt ändå med storm och försöker nicka övertygande.

Men att ha vinter igen, alltså. Inte riktigt vad jag har beställt.

Och så måste jag bara tipsa er som suktar över marrakechgolven; jag såg på fejjan att alla som handlar för 500 kr här inne innan den 17/3 är automatiskt med i utlottningen av 10 m2 underbart, marockanskt cementgolv.

 

 

 

Idag är det en riktig slappsöndag.

Jag lullar omkring i mjukaste kläderna och är kråkrufsig i håret och fnissar för mig själv åt gårdagen. Och så fnissar jag lite åt det faktum att i princip alla mina bilder är ifrån hallen numera (ja jag vet, men vår lilla skånelänga har inte direkt så mycket ljusinsläpp förutom just i hallen, så det är typ det enda rummet förutom vardagsrummet som det ens går att fota i) och så gäspar jag och funderar på om jag inte borde ta och baka en kaka. Det är ju trots allt söndag.

Så det är nog vad som kommer hända idag. Familjetid, god söndagsmat och en fluffig kaka med flera lager.