Hur fort går inte veckorna? Det är makalöst.
Det är som om jag tappar en dag varje vecka, som nu när det är onsdag och jag är övertygad om att det nog är torsdag iallafall, och jag tittar i min kalender med förbryllad min och undrar hur tusan det där gick till egentligen. Men det är inte torsdag, det är onsdag och två dagar kvar tills julfest och graderna kryper så snabbt neråt där ute att jag snart tror att det kommer bli minus tjugo till lunch.
Årets sista månad. Hur gick det till?
Jomen, visst kom den! Snön.
I flera timmar, tunga flingor mot kontorsfönstret som fick mig att kasa fram och tillbaka med stolen över golvet och ropa tror ni att vi kommer hem idag?! va?! till alla som inte haft vett att stänga dörren om sig. Men jag kom hem. Det var lite för varmt för att flingorna skulle lägga sig och lagom till Malmö hade mycket redan töat bort.
Ja, ja. Det tar sig snart igen.
Nu ska jag ha kväll med vetemjuka ostmackor, clementiner, salukivärme och en buse som fått nån form av instrumentpanel med ratt som tjuter utav bara helvete när man trycker på alla dess knappar.
Fin tisdagskväll, allihop.
Och så har Asif4476 valt en vinnare! Yay! Det blev Anna som kammade hem Santorini. Grattis! (Du har mail).
Kanske ska det snöa idag, kanske inte. Jag blir lite förvirrad.
På smhi var det plusgrader över den här dagen, men på vädret igår lovades det 10-20 centimeter snö över Skåne. 10-20 centimeter?! Det hade ju varit galet. Jag hade älskat 10-20 centimeter men mannen muttrar över uppvärmningskostnader, cykelvägar och snöras och får en imponerande djup rynka mellan ögonbrynen när jag för det på tal.
Mutter mutter låter det från soffan. Mutter mutter värmepump mutter skyffel? mutter mutter mutter garaget.
Men jag väntar på snö. På snö och på julkänsla. Den är inte riktigt här till 100% ännu – kanske mest för att det fortfarande känns som om det är så långt kvar? Och kanske för att pyntningen inte börjat till fullo ännu, och att granen inte kommit in. Den vackra stjärnan från Perlan är nog det enda nya pyntet det blir här i jul, jag har så mycket från föregående år som kan användas.
Så det är väl bäst att sätta igång snart? Pynta, göra spellistor på Spotify, värma glögg.
Men först tänkte jag vänta på 10-20 centimeter snö, jag.
Nu går jag här hemma och flyttar om i kontoret och lyfter på saker igen. Mest för att det är en väldigt lugnande syssla, och en väldigt lugnande syssla är precis vad jag behöver just nu.
Jag provade just min personalfestsutstyrsel.
Jag. Dör.
Efter att ha stövlat in på Buttericks på lunchen tillsammans med världens roligaste kollegor och fnissande fyllt en kasse med allt Camilla Henemark kan tänkas ha haft på sig i sina glansdagar var det nu dags att prova ut det hela här hemma. Då var det inte riktigt lika roligt. Om vi säger så.
Eller jo, det är säkert skitkul för alla andra. Framförallt för de som ska se mig snava runt i det där i centrala Lund på fredag kväll och låtsas som ingenting. Men jag. ser. inte. klok. ut.
Jag har min första personalfest för det nya företaget på fredag, och jag kommer att äntra den iförd någon form av plyschig, glansig och vansinnigt illasittande hjärter-dam-dräkt med tyll, krusperuk och nätstrumpor.
Häpp.
Efter en helg full av alternativt julbord, saffranssnurror, pepparkaksdumle, muffins, Lindt-choklad och chai känns det nästan som om jag skulle kunna vara vaken en vecka bara på sockerkicken. Men det är klart; jag kan ju behöva den extra energin idag när jag ska pendla till jobbet i något som i den här delen av Sverige kallas för ”snökaos” ( = tre centimeter snö) och som på något märkligt sätt alltid lamslår kollektivtrafiken varje år.
Och det är ju måndag! Vilket i mitt fall innebär en ny arbetsvecka, förmodligen ett eller annat gapflabb och så det trevliga bekymret att klura ut hur tusan man klär ut sig till Camilla Henemark inför fredagens personalfest.
Jo. det blir en bra vecka, det här.
