Minns ni vad ni ville bli när ni blev stora? Jag gör. Iallafall delar av det.
Ville man inte så mycket på den tiden?
Först, när jag var ettakluddare och såg ut som Madicken, ville jag bli författare. Inte för att jag visste vad det var men jag spenderade avsevärd tid så fort jag lärt mig skriva med att fylla små vikböcker med historier om män som gick till kiosken för att handla tidningar. Jag minns dom än idag.
Sen kom mellanstadiet och jag skulle bli skådespelare. Jag tog varje chans på roliga timmen att få framföra något, jag var med i skolans teater och satt i många timmar efter skoltid på min mammas jobb och pratade med en gammal vithårig kvinna som hade varit riktigt känd på sin tid och som nu hade fågelsköra händer och blicken nånstans ovanför mitt huvud. Hon var dement såklart, men det visste jag inte då. På den tiden var hon bara en vacker gammal dam i matt siden som berättade historier för en frågvis mellanstadietjej som hade Luciadrömmar och var så uppkäftig mot fröken att hon en gång fick cykla hela vägen hem och tillbaka bara för att lära sig vara tyst.
Sen hälsade jag på min pappa i USA och fick åka till Seaworld och se på showerna med min lilla hand försvunnen i hans. Han bodde där i några år och hade ett vitt hus med svala stengolv och en hund som hette Basse och som åt rostat bröd till frukost; men det var egentligen oväsentligt. Vad som spelade någon roll var pappa och bryggan utanför huset där man kunde fiska snook och den där trippen till Seaworld när mitt hjärta fångades av späckhuggarna och jag absolut och hundraprocentigt! skulle bli späckhuggsskötare när jag blev stor.
Och sen var det hem igen där jag slogs mellan skådespelare och späckhuggsskötare i ett halvår innan det var dags för nästa tripp där jag såg alla de vitklädda kosmetologerna på varuhusen och nästan fick ont i magen av hur vackra de var. Jag ville också ha vit rock och svala rörelser och le med sluten mun åt alla kunder som passerade. Mycket, mycket hellre än jag ville vara skådespelare eller mata späckhuggare på Seaworld.
Sen blev jag väl lite mer vuxen, tonåring, och då skulle jag bli copy. Jag skulle gå på RMI Berghs och ha sneakers och hästsvans och vara förbaskat svår och röka för mycket, och nån professortyp till lärare skulle förälska sig handlöst i mig och tillsammans skulle vi träffas i nån vindsvåning där han hade en gammal skrivmaskin som lät knack knack knack när han skrev och där jag kunde sitta i fönstersmygen med rufsigt hår och blåsa rök ut mot Stockholms hustak. Jo, precis så detaljerad var jag i min plan. Och copydrömmen levde kvar hela gymnasietiden (med avbrott för när jag funderade på om jag inte skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister ändå, hur svårt kunde det va liksom?) tills den dagen jag snubblade in på ett TM-bolag i Liljeholmen; pinnsmal och kedjerökande, och kom underfund med att ingen kunde sälja som jag och att jag blev rusig av en miljö där bekräftelse kom så direkt efter prestation.
Ja. Och nu vet ni ju. Bloggare, företagare, chef. Varken skådespelerska, spägghuggarskötare eller professorslukande copy – men helt okej ändå. Eller mer än okej egentligen, för jag har hela tiden försökt ha kvar den där barnsliga sidan i mig; den som ibland sticker iväg på avvägar med tunnelseende och med hur svårt kan det va? tryckt på t-shirten (förmodligen samma del som blev hemskickad från skolan i mellanstadiet för att lära sig hålla tyst och inte käfta emot så fasligt).
Och jag tror att det är viktigt det där. Att man även nu, när man är vuxen och ansvarsfull och ekorrhjulstyngd, vågar sig på att fundera på hur det egentligen skulle vara att göra något annat, att testa något nytt. Att känna att det kanske är helt okej att ändra sig några gånger till.
Att fortfarande inte riktigt ha bestämt sig för vad man ska bli när man blir stor.
Ja jeg ville være Jockey…!! Men rider i dag Islandske heste :o)
God dag kram Tina 🙂
Skuespiller (når jeg så på fresh prince og så alle bloopers o hur kul dom hadde det ville jag det), og så var det delfin passer. Men når jeg fikk høre jeg måte gå 5 år til på skolen så ble det ikke det. Jeg vet fortfarande inte hva jeg vil bli når jeg blir stor. Vet bare jeg ikke vil bli det jeg jobber m nå.. 🙂
Ha en strålende dag!
Klem
Jaa! Mera testande, mera nytt. Och vågar man bara se möjligheterna så upptäcker man kanske att man egentligen vill vara precis där man är, just nu. Och då vet man.
Jag håller helt och fullt med dig. Jag har varit som ett virrvarr när det kommer till vad jag vill göra. Har haft lite bry med det där om att jag aldrig kan bestämma mig. Men så insåg jag en dag att det är så jag är och att det är okej och framförallt mycket roligare än att ha hela livet klart för sig. Jäkla tur att vi alla är olika. Kram!
Bra skrivet, du skulle kanske blivit författare i alla fall 🙂
Så sant man ska inte glömma av att fortstätta att drömma och våga göra förändringar i sitt liv. Värt att tänka på ibland!
Tack för en bra blogg! Kram Nina
Åh, vad jag önskar att jag var mer målmedveten och modig! Jag har fortfarande ingen susning om vad jag vill blir ”när jag blir stor”. I unga år lockade flygvärdinna och reseledare, sen skulle jag göra lumpen och bli yrkesofficer, men åkte som au pair till USA istället och stannade kvar och pluggade International Business på college och skulle bli börsmäklare. Skulle ta ett sabbatsår från studierna och hamnade i London för att jobba på pub, men hamnade på ett webkonferensbolag som event coordinator istället. Åkte hem till Sverige, gifte mig, fick två barn och nu sitter jag som administratör på en statlig myndighet och ser det lite som en mellanlandning tills jag ha listat ut vad jag egentligen vill göra. Har funderat på polisyrket, men det tåget har nog tyvärr lämna perrongen….
Jag beundrar din driftighet, ditt mod och din kreativitet. Och ditt sätt att skriva.
Kram Jossan
Tack för det här inlägget! Satt med min mamma senast igår och diskuterade vad jag ska bli när jag blir stor. Är utbildad och legitimerad (!!) förskollärare, men börjar känna för att göra något nytt. För mig handlar det om att våga ta steget och göra något annat. Att gå från en fast anställning. Får se vad som händer under året, ska i alla fall börja se vad det finns för möjligheter och börja fundera på i vilken riktning jag vill gå.
Kram
Jag kan bara bekräfta det Jossan skrev att jag beundrar din driftighet, kreativitet och ditt mod. När jag blir stor ska jag ha samlat på mig dessa egenskaper och ge mig ut i världen.
Tack för inspiration inför det nya året.
Kram
Själv har jag bara haft en sann dröm och det är att bli författare.
Härligt! Har precis samma inställning och alltid haft genom hela karriären. Tänker alltid ”han/hon gör ju då kan jag med..hur svårt kan det va?! Och set har banne mig fungerat också! 😉 man ska inte vara rädd att utmana sig själv, man lär sig ngt av misstagen också! 😉
Jag tog chansen…36 år gammal så började jag att studera på universitetet. I dag har jag jobbat som sjuksköterska i 5 år och är även snart färdig Intensivvårdssjuksköterska. Jag har inte ångrat mej en enda gång att jag följde mitt hjärta. Och nu har jag även fått chansen att resa ut i världen och jobba som sjuksköterska. Lyssna på er längtan, på er dröm!!! Kram
Vilken vacker bild! Den andas vacker Hollywood diva… Och jag älskar ditt vackra språk när du skriver sådana här underbara drömska inlägg! Du är fantastiskt begåvad!
Jag skrev böcker på löpande band när jag var yngre, av vikta teckningsblock, där pärmen fick bli omslag.
Jag skrev min första tragiska historia när jag gick i trean och som jag ännu har sparad någonstans. ”Systrarna Vildros” starkt inspirerad av Bröderna Lejonhjärta sen följde upplagor med historier om krig och elände, barn och sorg.
Har väl fortfarande en dröm att ge ut en berättelse av något slag, hittils har jag kommit så långt att ge ut en inredningsbok om inredning, ”Lantlig Charm”, så det är alltid nåt, men sagor och berättelser ligger också där och lurar 😀
Gott Nytt År
Kramar
Katarina i Norr
Det var längesen, välkommen tillbaka underbara text! 😀
Du har så rätt. Det är viktigt att våga byta riktning.
Själv ville jag bli brandman och sjöofficer. Men också arkeolog. En kvinnlig Indiana Jones. Det är kanske inte så mkt Indiana över mig, hatten saknas, men arkeolog blev jag.
Sluta aldrig drömma. Sluta aldrig tro att drömmar kan förverkligas. Det försöker jag lära mina kids
Kram
Säger som Linnea, välkommen tillbaka underbara text. Du skriver så bra
Tack! Jag funderar dagligen vad jag ska bli, men jag ska inte stressa i mitt beslut. Jag hinner alltså ångra mig några gånger till 🙂
Din inställning till livet är fantastisk. Tycker om dig sååå mycket. Kram
Klart man ska våga utmana sig själv även som vuxen och absolut inte bli för vuxen så man glömmer sin barnsliga,spontana å roliga sida…Att våga vara barnslig är inte att slippa ansvaret,utan att våga vara barnslig i vuxen ålder är att våga vara den man är rakt av å oavsett…:)))
Kram till dig å ha en ljuvlig dag…
Vet absolut inte vad jag ska bli när jag blir stor!!! Tills jag vet är jag lärare och trivs alldeles utmärkt med det 🙂
Kram Malin
Jag tycker inte du ska släppa den där författardrömmen… Jag vill läsa mer, mer, mer av dig!
Så inspirerande, så bra, så vackert skrivet! Och ett sånt otroligt vackert foto.
Och jag kan bara hålla med många andra, ge aldrig upp att drömma. Och som författare, ja jag läser gärna mer av det du skriver för det är så roligt och underhållande. Tack Emma!
Helt. sjukt. vad. du. är. vacker!!!!! Avundsjukan är total…
Härlig läsning, skönt att man inte är ensam i sitt velande genom livet. Kan ibland beundra dem som bara VET vad de är ämnade att göra. Själv är jag jurist som driver inredningsbutik. Just nu i alla fall. Kram!
Jag ville bli PRÄST.
Och än idag så skulle jag så gärna vilja veta VARFÖR. Vad var det som lät så lockande med det?
Hälsningar
Yohanna
Halloj
Härliga drömmar! Huvudsaken är att man lever ett liv man trivs med o att man inte dör bitter o ångerfull!
Annan MKT fråga:
Letar som en galning efter Jotuns drivvedsbets! Har varit typ överalllt o MÅSTE eg ha en burk redan…. Ngra heta tips?
Tack o fortsätt drömma!
Kram
Gå in i en måleributik så blandar dom till den åt dig 🙂 Blir ju inte Jotun men kulören är densamma.
Kram
Tack! Så långt har jag inte tänkt, var bara så inriktad på att hitta ”originalet” 🙂
Roligt att läsa!
Har aldrig haft så konkreta drömmar eller mål – men en målbild. Den bilden har alltid drivit mig och tagit mig dit jag är nu. Tror som du skriver – viktigt att aldrig sluta drömma och hoppas.
Kram
Jag ville bli arkeolog ända tills jag började gymnasiet. Hade tänkt ut att jag skulle gå kulturvetarlinjen på sthlms uni å hela händelseförloppet. När jag gick på gymnasiet ville jag inte bli någonting, absolut inte äldre iaf. Jag trivdes där. En dag fick jag en manikyr i present när jag gick gymnasiet och då ville jag bli nagelspecialist. Det blev jag sedan också, det är nog det roligaste jag någonsin gjort. Men efter en dröm som handlade om att min mamma ville att jag skulle skaffa mig en högskoleutbildning så var det just precis det jag gjorde. Jag spenderade 6 år på högskolan och hade ”the time of my life”, med ett uppehåll på två år någonstans mitt i, för att jobb och bli rik i Norge. Jag var som gjord för att plugga, men hade inte så stora framtidsdrömmar konstigt nog. Jag hade nog ett hum om vad jag skulle kunna jobba med efter högskolan och det är ungefär det jag pysslar med just för tillfället. Men det är liksom inget drömjobb även om det är helt okej.
Jag ville som liten bli först tandläkare sen veterinär eller djurskötare men blev sjuksköterska vid 42 års ålder och tre barn senare. En dröm om att åka till Afrika inom jobbet finns…vi får väl se om jag vågar någon gång?! Men en del drömmar kan man ha utan att uppfylla dom, och det känns bra som det är…
Och du är ju författare!!!
// Maria
Jag har velat bli servitris, lärare, fotograf men slutade som undersköterska på demensboeende.
Älskar mitt jobb å skulle faktiskt inte vilja göra nått annat, om än kanske i en annan form.
Drömmen vore öppna ett eget boende, laga egen mat, ha höns, välja personalen själv osv… 😀
Vidareutbildar mej för å bli specialist på å våra äldre å en mer realistisk dröm får nog bli att få chansen att lära andra vad jag kan. 😀
Leva på å blogga vore ju inte heller dumt. 😛
Det är verkligen kul det där att kika tillbaka i sitt eget förflutna. Eller i sina drömmar och se hur det blev. Ofta blir det liksom helt ok oavsett om de gick i uppfyllelse eller inte =)
Ja, författare skulle jag oxå bli! Och sen veterinär. Men så bidde det inte och jag trivs ju hur bra som helt med det jag sysslar med. Livet är allt bra spännande 😀
Kram
Din frisyr på bilden gillar jag skarpt, men jag är sååå otroligt dålig på håruppsättningar men vill bli bättre på det. Använde du nåt hjälpmedel? Har precis läst om ”knuthjälparen”, eller sätter du bara upp ändå? Så himla snyggt, säg hur du gjorde please? 🙂
Den här är superenkel! Håret i en sned, låg hästsvans, sen har jag bara snurrat ”svansen” runt gummibandet och fäst den med nålar och voila!
Det där med ”enkel” liksom…blir aldrig så bra för mig, men skam den som ger sig- jag ska öva mer. Tack för svaret 🙂
Den här texten berörde mig rakt i hjärtat. Jag fick en omstart när vi flyttade till USA, kunde stanna upp och fundera och prova något nytt. Ta steg mot en ny karriär. Har fastnat lite i ekorrhjulet igen just nu, det finns projekt som pockar på uppmärksamhet men som det inte riktigt finns tid för just nu… Men nu är det ett nytt år, jag ska försöka våga mera och tro att jag faktiskt kan. Du har ju visat att det går! Tack!
Tack! Underbart skrivet, har precis samma inställning! Även om man aldrig ens byter jobb är det själva känslan att ”jag kan byta om jag vill” som gör grejen! Nu har jag iofs bytt jobb (och land, språk, bostad etc) ett antal gånger, och folk tittar på mig, ruskar på huvudet som om jag inte vore riktigt klok och muttrar ”hur vååågar du?” Då har jag alltid tänkt precis som du ; äh hur svårt kan det vara liksom. Och dessutom, funkar det inte så får jag väl hitta på nåt annat.
Jag önskar att jag vågade kasta mig ut i det okända men jag nojjar mig för allt. 🙁
Kram och tack för dina ord
Wow vilken bild! Vackra du! Ja men vilken text. Precis sådär man ska tänka. Att liksom våga och inte se några gränser.. Kram till dig och ha det fint i huvudstaden:)
Bra skrivet =) jag har fortfarande inte helt avfärdat min dröm om att sadla om till Scripta. Scriptan hjälper du producenten och regissören att hålla ordning på folk, prylar och papper vid film och TV-produktion. Det finns ingen utbildning till Scripta men med mitt otroliga sinne för detaljer skulle det säkert passa mig. Jag har blivit bekväm och stannar på mitt nuvarande jobbet för det vimlar inte av Scripta-jobb. Jag beundrar dom som tar steget, dom som följer sin dröm.
Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor och jag har passerat 35+. Har också funderat i banor som författare, journalist, arkitekt m.m. men hamnat på avvägar. Nu har jag fått ett (ofrivilligt) avbrott i livet som jag tänker förvalta till det bästa och den där boken som länge snurrat i huvudet har börjat ta form på papper. Om det blir något för jag se, men det känns bra i hjärtat! Tack för ett bra ”Emma”-inlägg- älskar dem.
Måste bara fråga, röker du?
Hej! Nej det gör jag inte 🙂 Men jag gjorde när jag var ung – hur mycket som helst. Slutade när jag var runt 20.
Författardrömmen är ju på sätt och vis sann, för du delger oss av dina fantastiska inlägg varje dag och de fångar oss! Du är vacker som en riktig filmskådis är du också, direkt tagen ur en film från 30-40 talet!
Ja man kan ju bli kär för mindre!
Kram helena
Visst är det spännande att tänka tillbaka? Och måste hålla med Helena, den där författardrömmen blev väl sann ändå? För skriver som en författare, det gör du. Ha så kul i Hufvudstaden!
Du är helt underbar! Du får mig att stanna upp och reflektera – tack för det bästa Emma!
Mitt mål för detta året är faktiskt att jag ska komma underfund med vad jag vill bli när jag blir stor….när nu det är….jag är ju 43 nu! 🙂 Men även om jag kommer på det, så kommer jag säkerligen att ändra mig flera gånger till. Mycket klokt skrivet!
Och vilken fantastiskt vacker bild på dig!!
Wow, vilken bild! Fick mej att tänka på Dita von Teese… jättesnygg!!