Man kan nästan inte tro det.

Men idag är det fredag och Sista Dagen Innan Semestern. Bara tanken på det ger mig gåshud. Inte för att jag inte älskar mitt jobb för det gör jag. Det är väl det som är problemet. Jag tar mig så sällan tiden till att vara ledig, och när jag väl är ledig går mycket av hjärnan åt till att tänka på vad jag ska göra på jobbet när jag inte är ledig längre. Men idag är alltså sista dagen. Jag ska spendera den så som jag oftast gör; genom att dricka varm choklad, skicka mail, göra prognoser, ringa runt till återförsäljare, hämnas på den ryska konsulten när han glömmer att låsa sin daror för hundrade gången genom att ta över hans facebook och skriva statusar som Jag funderar på att prova det där med jazzbrallor. Kan man ha det som kille? och sen låtsas som ingenting, äta en gemensam fredagsfrukost med kollegorna och få klart det sista innan jag kan skicka hem de anställda, kramas och ropa god jul.

Och sen.

Sen är det semester och två veckors ostört fixande med huset och den där eviga väntan på att äntligen! få ge mannen julklapparna som jag fixat. I en och en halv vecka har de legat inslagna på bordet på kontoret och varje dag får jag kämpa med att inte dra in honom dit, slita upp pappret och förtjust vänta på hans reaktion. Jag har så himla svårt för att hålla på saker som jag tror kommer göra folk glada.

Två veckor med loppisfynd och eldande och doftljus och flyttande av möbler hit och dit och salukitid och god mat och bakande och sovmornar med fingrarna i en älskads hår.