Det var inte det enklaste, det där med macarons. Framförallt inte delen med de malda mandlarna. Fanns bara hackade mandlar på ICA och vi äger ingen mortel och mixern har vi inte sett en vi flyttade. Så jag fick vara aningen uppfinningsrik och släpa fram verktygslådan och rota runt lite. Så mina macarons är inte bara gjorda på kärlek, de är gjorda med hammare också. Och brödkavel.
Men nu ligger de där ute, halvt ihjälbankade, och svalnar på bakplåtspapper – lila, rosa och gröna och jag hoppas att de ska gå att äta. Som back up ska jag göra fluffiga cupcakes och napoleonbakelser och servera skumpa, så om det skulle gå åt skogen hoppas jag kunna distrahera med det.
Nu ska jag återgå till min whiskey och inspekterandet av Emmas Klubbade Macarons.
Sån tur då att det är smaken som räknas och inte utseendet!
Det vattnar sig i munnen….. och Du, Emma, den där kameran verkar vara en hit!
Ha en skön torsdagskväll
Kram
Milott
Jag har bakat macarons två gånger, jag var arg som ett bi båda gångerna för mandeln var osamarbetsvillig. Men gott var det!
He he he… Dom där macarons…. Ljuvligt läckra… Men ack så svåra…. Jag gjorde ett försök till Nyår… Men lyckades tillverka ”nyårsbomber” som fullkomligt exploderade när det var dax för momentet att lägga i hop kakorna… Men dom jag lyckades med, var riktigt läckra!
//Carin
När min syster bakade rosa macarons så såg dom precis ut som stekta falukorvsskivor. Inte så snyggt men väldigt roligt och goda var dom.
Bjud mej på kakekalas!!
Tänk vad du kan… Är mållös. Jag är nöjd om mina plättar blir någorlunda hela och ätbara, haha! Kram!
Ps. Dricker du Laphroaig?;)
Jag har alltid velat testa baka egna macarons. När jag ser hur fina dina ser ut där dom ligger i ugnen kanske jag också ska våga prova på..