Nu börjar det arta sig. Det har slutat regna och Espresso House har skållheta chaier och jag kommer åt det mesta från min dator genom närverket och det känns som om inte bara jag utan hela kontoret börjar vakna till liv; sorlet finns där igen och skratten går som vågor genom lokalen.
Och alldeles nyss tog jag en microlunch för att köpa pepparkaksmuffins, flanera av mig måndagströttheten på gågatan och försöka hitta den fulaste mössan jag kan inför onsdagens Norgeresa. Om jag ska offra livet i en skidbacke tillsammans med hela företagets ledning så ska jag iallafall göra det i en ful mössa.
Jag är inte där riktigt än, men nästan. Hade velat ha lite skrikigare färger. Och öronlappar. Och något aningen pösigare så jag inte stryper blodflödet. Men jag hinner inte leta vidare just nu för om trettio minuter har jag ett möte och innan dess måste jag skaka av mig trötthetsresterna, samla ihop alla papper och lära mig hur kaffekokaren fungerar.
Hej är det en poncho du har på dig? Från Burberry? Den ser jätte fin ut? Har du ingen mer bild? Kanske har du lagt upp tidigare jag har inte läst hela bloggen.
Det är ingen poncho, det är liksom mer av en wrap-jacka. Lite svårt att förklara kanske 🙂 Men den ser ut såhär typ:
http://4.bp.blogspot.com/_SNMpHOnO95E/S2SmYXXQajI/AAAAAAAAA7o/8LQZAl_K6UU/s400/Solsidan+burberry+poncho.jpg
Nej nej, det där var ingen fulmössa. Faktiskt riktigt snygg 🙂
Snygg mössa, tyckte jag. Jag har en riktigt fulsnygg från Stadium i starka färger. Pösig är den också. Kolla där. 🙂
Phö, den där var ju inte ful 😉 I Norge finns det ännu fulare mössor *Fniss*
Ha en strålande dag fina frun.
//Sessan
Jag som slängde min skotskrutiga keps med öronlappar! Den hade ju varit helt perfekt ju 🙂