Svåra Lena gick, nyklippt och kedjerökande, på date med Max klockan 17:05. Han skulle vänta utanför.
– Du kommer känna igen honom va? Från bilderna? undrar jag oroligt och vankar fram och tillbaka vid hennes skrivbord.
– Jadå det kan ju inte vara så svårt, menar Lena. Jag ska leta efter någon stor och lång och skäggig som står och ser bortkommen ut.
Och så funderar hon ett litet tag på vad hon just sagt, börjar skratta och utbrister:
– Ha ha ha! Stor lång och skäggig – det hör man ju! Det är en present till mig!
Och så lommar hon iväg för att hitta sin present på Stortorget.
Planen var att de skulle mjukdejta den här första gången; dricka en kaffe och bara spendera en halvtimme tillsammans eftersom Svåra Lena hade lektion klockan sex (matte b för att lära sig gipsa djur? wtf?) och inte kunde bli sen. Hon lovade att höra av sig och berätta hur det gick.
Klockan blev halv sex. Klockan blev sex. Inte ett ljud från Svåra Lena. Jag smsade kvart över sex och skrev ”Hur var han?!”. Inget svar. Ungefär vid tjugo i sju började jag bli aningen orolig. Jag känner ju inte Max så väl; tänk om han är värsta pyskot som har rövat hem henne och satt henne i källaren och nu piskar henne med måsvingar och målar hennes tår? (Inte för att jag tror att Svåra Lena hade haft något emot det, snarare tvärtom, men ni fattar vad jag menar). Så nu, alldeles nyss, ringde jag henne. Bara för att dubbelkolla så hon levde. Hon svarade på tredje signalen.
– Jaaa? hennes röst är svagt rödvinsfärgad och mjuk.
– Hur går det? Hur var han? Lever du?
– Alltså… Jag är inte i skolan.
Skratt och barsorl i bakgrunden. De är fortfarande på dejt och han har tagit henne till en bar och gett henne vin, den kanaljen!
– Jaha…? Jag är nyfiken så jag kan spricka. Så ni är fortfarande? På dejt?
– Jaaa, säger Svåra Lena.
– Så du skippade skolan? För att vara med honom istället? Då måste det gått bra?
Inget svar, jag hör bara hur hon ler och försöker säga ja utan att säga ja genom luren.
– Åh! piper jag. Åh det gör inget! Strunta i skolan! Han har säkert något du kan gipsa!
– Nu. Tänker. Jag. Lägga. På. säger Svåra Lena med bestämd röst och så klickar hon mig innan jag hinner tvinga henne att lova att höra av sig efter dejten.
Så nu sitter de där, på någon bar någonstans i Malmö, och kanske förälskar sig i varann. Älskart.
Åh vad härligt. Hon klarar av matte B samtidigt som hon är kär, det vet jag.
Underbart! Både själva innehållet i berättelsen och berättandet. Hon är väldigt söt på bilden, den där Svåra Lena.
Åhh vilken spännande följetong !
underbart!
Nämen Ååå så fint! Jag bli alldeles varm i hjärtat!! Så roligt det är att få ta del av denna följetong. Väntar med spänning på nästa inlägg om svåra Lena.
Oooooo! Håller tummarna! Va spännande!
Hade jag vetat hade jag kanske tagit mina träningsvärkande ben och min feber och letat upp dem! Bara för att få se, se när det börjar.
Ha en fin kväll!
Det är en viss sorts glädje när man tussar i hop två personer och hoppa spå det bästa – och så visar det sej att det verkligen var det bästa! Man är en kemist som just lyckats uppfinna ett afrodisiak! 😉