Ja, där är dom. Min förlovningsring och min vigselring – det vackraste jag har. Och nu har jag samlat på mig på tok för mycket vätska (och kanelbullar) för att de ska sitta bekvämt. Vigselringen åkte av redan för en och en halv månad sen, men förlovningsringen höll jag envist kvar in i det sista. Men nu? Nu får de läggas undan och vara alldeles ensamma i några månader – tills Leo kommit ut och min kropp slutat hamstra vätska som en vattenbuffel. Och det är nog första gången sen jag blev gravid som jag kan känna sorg över att något tagits ifrån mig bara på grund av just min graviditet. Rödvin kan jag klara mig utan med lite knorr, mögelostar likaså. Men mina ringar? Nej. Inte utan sorg.
Hursomhelst.
Såg att ni undrar lite över bombskyddet? Jodå. Vi kan hypotetiskt säga att vi har inlett diskussionen (eller vi och vi, hypotetiskt kan det ha varit maken som gjorde det medan jag låg tryckt mot golvet i vardagsrummet för att inte synas genom fönstret och skickade sms till honom där det stod jag dööööör! jag dööööör! herregud vad jobbigt! – men det är som sagt bara hypotetiskt). Såklart blev det inte hejarop och hjulningar över beskedet att de bör flytta sitt lilla bygge, men nu är det iallafall sagt. Om det hälsas mindre över häcken? En aning. Men vad ska man göra. En havsutsikt är en havsutsikt.
(Vad det gäller det andra med tomtgränsen och taket så har advokaten inlett en stämningsansökan. Sånt tar ju tid, tyvärr. Men på gång det är det iallafall).
Nu ska jag göra en stor fruktsallad med jordgubbar, bananer, äpplen och mango och sätta i mig det tillsammans med krämig vaniljyoghurt framför House. Är man i sorg så är man.
fick värsta déjà vu.n då jag läste stycket om ringarna! kände igen texten, ljudet från fläkten i taket, smaken i munnen och tröttheten i kroppen… déjà vu.n är some scary shit men på samma gång väldigt fascinerande!
Kan du inte ha dina ringar i halsband istället? Då har du dem fortfarande kvar nära dig.
Så gjorde jag när jag väntade mina barn och fingrarna växte ur ringarna. Jag ville inte skiljas från ringarna ens om det bara var några månader.
Förstår att du saknar dina fina ringar, men snart så….
Kram Daniela
köp en fin halskedja och ha dina ringar nära ditt hjärta..:)
Ja, vilken fin idé….
Ja, vad ska man säga om det? Bitterljuvt. Men de kommer på igen och du kommer att få en skatt så småningom, och kanske skaffar en ring till…en Leoring eller halsband…..
kramkram!
Kolla här….fuldans a’la Lingon!
http://www.youtube.com/watch?v=bugNYRk-tnQ
😀
Kan du inte berätta lite mer om dina ringar? De ser så himla spännande och annorlunda ut! 😀
Absolut! Vad vill du veta? 🙂
Allt! ;D
Vilka fina ringar! Annorlunda. Ser äldre ut precis som att det skulle kunna vara en mormor eller farmor som haft de. Hursomhelst, jättefina var de!
Kram / Kristina
Tack, det var precis den känslan jag var ute efter på mina ringar!
Jättvackra ringar! Och naglarna, hur får du dina naglar så fina eller är det byggsats? 🙂
Jag förstår att du känner dig sorgsen över att inte kunna bära dina ringar. Jag känner mig naken utan min förlovningsring.
Ingen byggsats här inte. Det enda sättet för mig att få långa naglar är att alltid ha ngt form av lack. Går jag a naturell skivar de sig efter typ tre dar.
Men åh då kanske jag ska prova det. 🙂 Mina skivar sig också alltid och det är så tråkigt. Nu får det bli en nagellacksjakt i Karlskrona. 🙂
Ja, det är allt lite jobbigt att behöva plocka av sina kära ringar… Minns att jag fick göra det när jag väntade tvillingarna och hade havandeskapsförgiftning. På en månad gick jag upp 12 kg och det var liksom bara vätska… Gissa om jag såg ut som en ballong?
Vilken rolig läsning på din blogg, annars… förutom gravbesvär 😉 Din klänning som du bär på bilden när du ska fara till Lund, är väldigt vacker!
Mvh Maria – som också är någons fru 😉
Underbart vackra ringar. Härlig känsla man får, som om de burits av din farmor eller mormor. Lite så där gammeldags. Fint!
Jag vet hur det känns att inte kunna bära sina vackra ringar. Vi gifte oss Februari 2010, jag var gravid… och i april 2010 kunde jag inte bära ringarna längre. Alex föddes den 8 juli 2010 och jag kan fortfarande inte bära ringarna. 🙁 Det KAN ta lång tid innan svullnaden går ned och fingrarna är ”normala” igen. I mitt fall alldeles för lång tid. Men många sa till mig att jag skulle ge det ett år. Det har jag gjort nu. Ringarna passar fortfarande inte så nu är det minsann dags att gå och ta ut dem. För nu har jag gått utan ringar i snart 1,5 år.
Kan ju tillägga att anledningen att ringarna inte passar (eller jo, de passar men jag kan inte få av mig dem när jag väl fått på dem, fingrarna svullnar) är att jag har kvar ca 10 kg att gå ned av mina gravkilo. Så det är ju egentligen mitt eget fel att de inte passar…
Usch ja det är jobbigt att dra på sig vatten under graviditeten. Försök äta grapefrukt, det är milt vätskedrivande på naturlig väg!:)
Jag hade mina ringar i en kedja runt halsen. Jag bara vägrade att inte ha dom på mig alltid, så jag förstår hur du känner!
Haha, det tipset hade visst lämnats innan såg jag nu.