Idag var det dags för vårt andra BVC-besök, och tyvärr kommer de inte hem längre utan man är tvungen att förflytta sig utanför huset och ta sig de där kilometerna till BVC:s lokaler. För er som inte är nyblivna föräldrar låter detta säkert som pissåfkajk men det kan jag garantera att det inte alls är.
För det första har man typ reptilhjärna. Alltså på allvar. Det är som att vara konstant uppkopplad till någon form av Rohypnol (nu har jag ju inte testat Rohypnol och har definitivt inte varit uppkopplad mot nåt sånt intravenöst, men you get the picture) och tankarna färdas inte direkt med ljusets hastighet. Jag glömmer allt. Tvätten i tvättmaskinen, vilken dag det är, när jag åt senast, när han åt senast och så vidare. Min iPhone är min klippa just nu, jag får sätta in påminnelser och alarm för allt. Dessutom kan jag svära på att jag börjat dregla lite i vaket tillstånd. Jodå.
För det andra är man såna jäkla rookies att man bara skrattar hela tiden så fort man ska nånstans eftersom man inte har den blekaste om hur man gör. Innan vi klurade ut bilbarnstolen häromdan var vi helt svettiga, sen var det dags för babybjörnen, den där bodyn med konstiga knappar och mössan som man inte ser vad som är bak eller fram på. Och ovanpå detta ber man tonvis med böner om att silkesapan ska fortsätta att sova eftersom man inte riktigt vet vad man ska göra om han bestämmer sig för att vakna mitt bland gångarna på ICA eller på annan plats där det känns sisådär att trycka in sig bland flingpaketen och dra fram sina (snart urväxta) E-kupor och maraton-amma samtidigt som man ler krampaktigt mot förbipasserande.
Men det gick bra. Leo var sitt charmigaste jag och hade ökat 150 gram på två dagar *whoop whoop* och dessutom adderat en hel centimeter på huvudmåttet sen han kom ut (en tillväxt vi är mycket glada att han sparade tills nu, om vi säger så). Alltså kan min amningsångest fårhanisigtillräckligtkanjagslutapumpa? släppa och jag kan slappna av.
Och ännu bättre? Jag hittade en våg på BVC och den här kladdkakejunkien har tappat elva kilo sen förlossningen, utan att ha gjort ett dugg för att underlätta processen. Moahahahaha.
Sug på den, BM.
Ps! Jag såg att man kunde tävla om en Odd Molly-jacka inne hos Tindy! Inte illa alls.
Du är så jäkla go mamma-emma med dina härliga inlägg som får mig att le hela dagen:) Så fint att han gått upp:)
Du är heeelt underbar! 🙂 🙂 🙂 Hejja er!
Hahahahaha keep it up! Njut av kladdkakorna och se kilona rasa! <3
Tack kära Emma för det dagliga leendet och skrattet!
Du är underbar!
:o)
Du kan konsten att skriva och få oss andra att le!! & det är inte en dålig gåva kan jag lova. Keep it upp girl och gör som du känner är rätt för just er inte för alla andra när han vaknar på ICA eller råkar sätta mössan bak och fram =) Själv råkade jag handla klänningar till mina killar som jag trodde var linnen hahaha
Haha – keep up the good work! 🙂
Nyt denne underbara tiden…. man kjenner seg som en person selv om man er två foreldre:-)
Ett av mina tidigaste minnen från dessa besök var att jag fick bajs över hela min blus när lillen skulle få vaccin. Då hade jag inte förstått fördelen med att att packa extra kläder till henne OCH mig själv… utan fick gå i bh och jacka ut ur BVC…. fördelen med allt bökande första tiden är att ens kilon rasar bort 🙂
ha ha ha 🙂 Tack för att du förgyller mina dagar med härliga skratt…OCH han ser ju bara helt oemotståndligt söt ut, lilla silkeskillen ♥
oh vad fin och nöjd han verkar! alltså, fin ser jag ju att han är. men han verkar så tillfreds. Mysigt!
Vad härligt, då är ju allt precis som det ska va!
Kram Mrs G
Visst har ni känslan av att alla tittar på er när ni kommer med ert lilla underverk också, att världen liksom stannar upp där ni går? Så var det när vi gick ut med vår dotter i barnvagnen första gången, det var så att man gick och tänkte ”men ser ni inte, vilket underverk vi går runt med här” 🙂 ..
Welcome to the ADHD-world eller amningsdimman, välj själv 🙂
Symtomen är detsamma 😛
Det där sista var bäst! Nu kan BM pusta ut, inte en kvinna till i den ”kvinnofällan”!
Så underbar han är er fina lilla kille! Jag har inte följt din blogg så länge, sen förlossningen bara. Men jag var bara tvungen att kommentera detta inlägg – så underbart hysteriskt roligt! Du borde skriva en bok om allt detta – du kan ju verkligen sätta ord på allt det där som man glömmer sedan när barnen blivit stora! Jag sitter och småfnissar hela tiden! många kramar och lycka till framåt!
Vad kan jag tillägga, som de andra inte redan har skrivit? Du är så fantastisk. Du sätter liksom huvvet på spiken hela tiden. Antar att det är precis den där igenkänningsfaktorn som gör att man skrattar så man nästan ramlar av stolen av dina inlägg. Love you!
Kram Kicki
Skönt att kilona försvinner, men jag tycker nog att det bästa var att du kan sluta pumpa! Pumpa är ett skitgöra, men lite tjock kan man faktiskt va 😉 (Gissa vem som har gravidkilon kvar efter samtliga sina graviditeter…?)
Leo ser ju för övrigt ut som han är rätt nöjd med er trots att ni är nybörjare… En pluttis som ser mer tillfreds ut har jag svårt att tänka mig 🙂
Och föresten, du har ju en fantastiskt söt son.
Kolla bara hur jag såg ut när jag var nyfödd, not a sight for sore eyes vill jag lova!
http://publishlovisa.wordpress.com/2011/10/20/nar-man-haller-vad-man-lovat/
En liten mini-Valiant 🙂
Härligt inlägg (som alltid)! Jag minns såväl de där första veckorna med ny bebis. Största lyckan blandat med kaos. 🙂 Vi var många timmar sena till julfirandet. Sånt glömmer man inte. 😉 Men man hittar en rytm till slut. Så söt han är, lilla Leo! Härligt att han växer som han ska.
Allså Emma,
du är ju bara hur rolig som helst….sitter på min arbetsplats o gapskrattar på betald arbetstid sug på den du….Du är en helt fantastisk kvinna, bloggare och numera helt fantastisk mamma.
Förresten du har väl inte möjligtvis sprungit på den där BM du träffade under graviditeten eller hon kanske finns på behörigt avstånd från BVC? Tänkte annars du kunde visat resultatet på vågen för henne.
Kram o tack you made my day
Elisabeth
Haha, rätt inställning, visa de (BM) bara!
Det låter som att Leo är omringad av skratt och kärlek!
Det där fixar ni galant!
150g på två dagar är ju jätte bra jobbat!! 🙂
Hittade hit för någon vecka sedan via underbara Malenami och har bara en sak att säga. Du har fått mig helt fast! Har suttit och tokläst inlägg efter inlägg och gapskrattat. Bara sambon som kommit in i rummet då och då och avbrutit mitt frenetiska läsande med en blick som säger ”du är ju inte helt klok, va skrattar du åt?”. Men kan gott skvallra att han nog är lika frälst som jag. Har sett hur han satt sig vid datorn när jag ”glömt” din sida uppe och sett hur mungiporna ständigt åker uppåt. Så vi kan nog båda säga att du förgyller vår vardag med skratt och medkänsla. Du verkar vara helt fantastisk och rollen som förälder klär dig innerligt!
Kramar
Så go han är! Det är min största skräck när vi är ute på vift, att han skall bli hungrig när man är på något knepigt ställe :S
Hej!
Jag har haft BF den 22/10, men lille Wilde ville titta ut den 8/10 istället…några dagar innan er son. Så skoj! Skönt att allt har gått bra till slut..Du är inte ensam om att vara virrig..hehe. Nästa vecka ska mannen inte vara hemma längre..och man börjar ju undra hur detta ska gå med unge, hund och katt. Och sedan ska man ta hand om sig själv med….hu…:/
Riktigt kul och läsa din blogg, man får ett leende på läpparna varje gång. Tack för det! 🙂
Sköt om er
Kram
Fin han är!!
Blev du inte till och med lite stolt över din egen förmåga att nära ditt barn när han hade gått upp i vikt? Sån har jag varit i alla fall med båda ungarna. Liksom lite ”ja då jag har minsann gott om det, här ska ingen unge svälta, jag är så duktig så”. Tror till och med jag fått den kommentaren av svärmor nån gång, att jag var duktig på att amma för att hon gick upp som hon skulle. Haha!
Men du vilken galet rolig beskrivning, känner igen mig på pricken, men skulle aldrig ha kunnat sätta just de orden på det 😉
Jäklar vad söt han är! Och tack för det härliga jag fick lägga av ;O)
Ja du, been there, done that med TVÅ… inte kul alls… Pust vad skönt att den tiden är över, för jag hade mycket stress ångest. Men sten cool blev jag, om du förstår… Nu är det liksom avadådå??
Saker fick ta sin tid och att åka till BVC uppe i byn kunde bli dagens event liksom :O) De e bebislivet i ett nötskal, fullt fokus på bebbe och jätte rädd för att göra fel och helt i sin familje bubbla – dö härligt!
Kram
Vad fint du skriver!
Så där trodde jag att jag skulle uppleva det innan jag fick mitt första barn, men det inföll sig faktiskt inte. Jag tyckte inte att det var svårt att ta mig ut, komma i tid, hinna med att duscha och laga mat etc. Maken och jag klättrade faktiskt på väggarna efter ett par dygn och undrade var alla kompisar hade tagit vägen medan de trodde att vi ville ha lite tid att landa. Och vi hade hela frysen full med matlådor som vi inte kände behov av eftersom vi hade all tid i världen att laga mat när vi båda var hemma.
Så olika det kan vara. Underbart att höra din version. Njut av tiden hur som helst! Mycket gos ska man unna sig.
Bra jobbat! Leo som sparade tillväxten till efter förlossningen… du som går ner utan att göra ett dugg, trots att BM sa annat… ni som lyckades ta er till bvc med reptilhjärnor och annat viktigt-att-ha-med (typ barnet)… Det här kommer att gå galant!
Ni verkar ha det mysigt. Och vad gäller det där med att bli svettig… det är man hela tiden som småbarnsförälder… Vet inte om det har något med amningen att göra, men svettas det gör man!
Han är helt enkelt ljuvlig er son! Härligt att läsa om er nya tillvaro nu och man känner så väl igen sig, även om det var femton år sedan det var nytt för mig på det viset och jag sedan dess med resten av kidsen kör på rutin och med förbundna ögon. Det är en magisk tid med den första och det är en glädje att få följa dig.
Kram, Maria.
Hej! Ett stort grattis till lilla Leo (lite så här i efterhand :)! Jag brukar vara inne här på bloggen, men är dålig på att kommentera tyvärr. Men ville skriva några rader nu och gratta till din lilla kille. Ler igenkännande åt mycket du skriver och minns mycket väl den där paniken ”tänk om bebisen skriker på ICA”. Vi hade en back-up plan när min tjej var nyfödd att om hon skriker tar min man vagnen och går iväg, ut ur affären. Så köper jag det vi ska ha. Allt för att slippa stå inne på ICA med ett gallskrikande barn 🙂 Men det går över som tur är. Man lär sig och lär känna sig barn mer och mer, och blir tryggare i sig själv som förälder också.
Tack i alla fall för en jätte bra och rolig blogg! Och dimman i huvudet kommer att lätta – så småningom 🙂
Kram
Ha ha ha! Känner precis igen mig!! Snart är du värsta proffset! KRAMAR
Så himla tacksam för att du delar dina underbara historier med oss 🙂
Emma, det är ett gammalt supervälkänt faktum, att ”iq´n” sjunker till närmare 0 när man fått barn, för Du ska som mamma bara koncentrera Dig på lilla Leo. Inte ha koll på något annat. Kroppen är så funtad. Den kommer tillbaks om ett tag. Man får vara förvirrad, haha.
Härligt med tappade kilon. Grattis till det.
Torsdagskramar till Er alla
Milott
måste bara säga….jag tror inte du vet om att du faktiskt ger så mycket till dina läsare så att många av oss mår bra i flera timmar och med spänning väntar på nästa inlägg. Lite som en mysig drog=)Åsså vill jag bara än en gång säga…TACK för att du fick mig att säga upp mig från mitt energitjuvande jobb och hoppa på en väldigt osäker framtid men ack så mycket mer givande…ibland är det bra att gnugga lite i ögonen för att se lite bättre.
Heja dig! eller er kanske jag ska säga. 🙂
Dör sötdöden en smula…
Härlig viktuppgång (och nedgång – wiiee), keep up the good work! Heja!
Oh älskar verkligen att läsa din blogg! Din blogg och du var ett stort stöd till mig under min graviditet!
Jag fick också amningsnapp när min lilla son föddes för han inte kunde suga utan och har det fortfarande, han är fem veckor nu. Har du kvar nappen? Du har inte märkt några negativa effekter av den? tex att han inte skulle få i sig tillräckligt och så? Jag får höra så mycket olika om nappen och jag har försökt utan och han vägrar fortfarande. Skulle vara skönt om du kunde skriva hur det har varit för dig!
Tack för en underbar blogg!
Kram kram
Jag och min reptilhjärna flänger runt med två ungar, ännu har jag lyckas komma ihåg att inte glömma någon av dem. 🙂 Men.. ropade på katten i ladan, när sambon sagt att hon nog var instängd i vedboden. Letat igenom hatthyllan efter galonisar tre gånger utan resultat, sambon går dit och hittar dem direkt. And so on, and so on…
Kan du snälla skicka en ”efter” bild då du är en skinny bitch igen? Med texten Suck it! åt henne 🙂