Att analysera Ranelid, del 1.

”När människans kropp är för liten så skrattar och gråter hon”.
Björn Ranelid, 2011

Så skrev han på min feja, Ranelid. Dagens första status. Och det är ju djupa grejer det här, riktigt djupa, och jag försöker att verkligen ta in vad det är han vill säga. När människans kropp är för liten så skrattar och gråter hon. Ja. Han kan ju mena på att när känslorna blir för stora så krymper kroppen, sådär så man säger att ”det får inte plats”.

Eller så kallar han mig tjock.

Det är ju också en möjlighet. Fast på ett fint sätt. Han har kanske kollat igenom bilderna lite snabbt och sett att det här minsann är en tjej som gillade kladdkaka i nio månader och så vill han säga att det gör inget. Sträcka ut en virtuell hand och klappa mig på axeln liksom, och berätta att det är förbaskat jobbigt att ha en för liten kropp. Att jag ska vara glad över att vara lite chunky.

Ja.

Att bli kallad tjock av Ranelid, alltså. Coolt.

39 kommentarer till “Att analysera Ranelid, del 1.

  1. hahahahaha känner på mig att jag kommer älska dina analyseringar av Ranelid mer än hans uppdateringar – som bara dom är fantastiska!

  2. Hahahaha! Jag bryter snart ihop här hemma (och ungarna ser ut som frågetecknen) såklart han inte kallar dig tjock!! Men det var en rolig tolkning, du är ju helt underbar med dina ord! 🙂

  3. Det är precis vad min dotter konstaterade igår, att när man är pytteliten så gråter man åt saker som man slutar gråta åt när man är stor. Sådant märker man om man först nyper sin bebissyster, som gråter hjärtskärande, och därefter visar sin arga mamma HUR hårt man nöp, som i sin tur inte gråter alls. Och det är ju sant på något sätt, och han är ju klok den där Björn…

    1. (Hahaha, insåg att jag är den enda som fick en liten nästanfilosofisk tanke istället. Men låt oss låtsas att den bryter av fint mot alla glada inlägg runtomkring)

  4. Hihi deep shit!

    Jag trpr inte han kallar dig tjock, endast smittsamt glad! Ditt skratt rymms liksom inte i dig, du smittar av det på oss här varje dag 🙂

    1. ”Tålamod är att tämja tiden.”

      Han har så rätt, jag behöver lära mig att tämja tiden.. Är otroligt otålig.

      Han kanske har hunnit snappa upp det från dig, du är ju otålig har vi lärt oss 😉

  5. Underbara underbara Emma…..vart får du allt i från?
    Helt klockrent om du frågar mig 🙂
    Ser med förväntan fram emot den här dagen.
    Kram Lina

  6. jag tänker att det sker samtidigt för att två så starka känslor inte ryms samtidigt. Fast varför skulle det ha med kroppens storlek att göra?

    Eller egentligen, vad menar karln?

  7. Käraste Emma.

    Innan jag skrev texten till dig hade jag inte sett en enda bild på dig. Jag lovar och försäkrar dig. Min tanke med meningen om skratt, gråt och kropp, bör kanske tolkas så att människans kropp inte kan härbärgera de sanna och mäktiga känslorna såsom just skratt och gråt. Tåren rinner utanför kroppen och skrattet hörs och slungas ut i rummet.
    Var rädd om dig Emma. Du har ett härligt språk. Jag skulle aldrig i mitt liv komentera en människas kroppsvikt i skrift. Du är lätt som en fjäril när du skrattar och lever i glädje.

    Hälsar Björn Ranelid

  8. Så underbart meta att få en Ranelid-kommentar på en Ranelid-kommentar! Tack både Emma och Björn!
    Tack också för en härlig blogg som såväl jag som min sambo läser med stor behållning varje dag!

  9. Hahaha Han Ranelid är fantastisk. Lite Haiku över det hela. Min kompis och jag funderade på om Haiku eg är lite som ”Kejsarens nya kläder”.

  10. Hade där funnits en gilla knapp på hans inlägg så hade det varit mycket gilla här 🙂
    Han är underbar med ord …….Love

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg