Alltså. Han gick fasiken vidare.
Jag har letat som en tok för att hitta bidraget i sin helhet att lägga upp här, men allt är spärrat. Så det får gå utan.
Jag älskade bidraget.
Inte för att det på något sätt var bra, absolut inte. Rent musikaliskt var det åt helvete. Såklart. Upphovsmannen till Zlatan-låten, eurodisco, blond sötnöt och Björn Ranelid – det fattar vem som helst att det där inte skulle bli en låt man går och köper på CD, direkt. Men! Jag älskade mänskligheten i det. Att Björn faktiskt tar sig själv på så lite allvar att han ställde upp på det här, trots att han visste att skriverierna skulle bli fullkomligt katastrofala. Jag älskar humorn i bidraget, att jag låg dubbelvikt och gapskrattade, att jag tjöt jag döööör och nästan inte fick luft. Och så älskar jag glädjen. Såklart. Den som kom sen.
Jag tycker att det var vackert, rent mänsklighetsmässigt, att se hur nervös han var ändå. Under det där självklara. Och att få se hur han liksom fick lite feeling för det hela nånstans i mitten av låten, fick in gunget så att säga, och började sjunga med. Och slutsnurren! Det är humor det. Men framförallt; den äkta glädjen när han gick vidare. Vrålet och tumultet och allt det där, och hur han spratt runt av glädje andra gången de framförde bidraget.
Det var galet, omusikaliskt, en smula pinsamt och helt uppåt väggarna. Men jag älskade det eftersom jag skrattade med Björn. Lite som man gör när någon man tycker väldigt mycket om rockar loss på karaoken när de inte alls kan sjunga (no offence, Annika). Då står man ju och jublar med, stampar takten, skrattar så kinderna värker. Precis så. Och ja; nu är ju inte jag så skitnödig när det gäller Melodifestivalen – kanske underlättar det. Jag är inte som Carl-Otto liksom, som har Schlagerkvällar och poppar popcorn och gör egna poängkort och lär sig danserna och gud vet vad.
Jag tycker inte att det gör något att ett bidrag i klass med det här går vidare, tvärtom. Heja det, säger jag. Det är ju knappast så att de kommer att vinna hela rubbet i vilket fall. Det vet vi ju. Men det gör inget. Jag tror det räckte för Ranelid-hjärtat, det här. Revanschen. Och själv blev jag så yster att jag torkade skratt-tårarna och kastade mig på datorn och beställde ett gäng ranunkler (han känns som en man som gillar ranunkler – croissanter och ranunkler) mest för att säga ”alltså Björn, det krävs som serious balls att stå framför miljoner människor och gasta om säd, det måste jag ge dig”.
Så ja. Jag älskar mina anti-hjältar, så är det bara. Och jag vet inte när jag skrattade så mycket åt en SVT-produktion sist. Oslagbart.
Hej Emma!
Kunde inte ha sagt det bättre! Instämmer helt och fullt!
Kram
Hej!
Visst är det underbart när man som Ranelid slänger Jantelagen åt sidan men jag kände som Alex Schulman i sin kritik att det är konstigt att sjunga om KÄRLEK när man inte ens tittar åt sin kollega, vare sig före uppträdandet som under. Jag uppfattar Ranelid allt mer som ett stort ego som gör saker för sin egen skull. Var är kärleken till andra när man bara framhäver sig själv hela tiden? Egokärlek säger jag.
Men jag förstår Björn där. Han har fått så gaaaalet mycket skit innan det här och ingen förväntade sig att han skulle vinna, att chocken när han faktiskt gjorde det nog slog slint i huvudet på honom. Jag hade nog gjort samma sak. Detta var ju inte Sara Li:s revansch om vi ska vara ärliga. Ingen har ju dissat henne. Så jag tror att det kan vara en ”förklaring”.
Jag håller med dig Emma. Finns det någon som talar så respektfullt och vackert och jämställt om kvinnor som Ranelid. Nä. JDet har varit så mycket fokus på honom. Jag visste inte ens att han skulle uppträda med någon annan. Han har varit så uträknad och hånad så det var rena glädjechocken som visade sig
Jag håller med Cecilia!
Hej, håller helt med vad du skriver! Kunde inte sagt det bättre själv.
Men om man ser på facebook, så får man ju nästan skämmas för sina åsikter! De flesta där tycker man är fullständigt urblåst som kan gilla Ranelids bidrag. Men jag gjorde det faktiskt.
Och sen kan man ju faktiskt fråga sig, vad är en schlager? och hur har de vinnande bidragen ”sett ut” överlag de senaste åren. Nej det här var äkta och utstickande och så tyckte jag ändå att melodin liksom bjöd till dans!
ha en bra dag
Kram Kamilla
Jag förstår inte hur det kan ses som en revansch. Jag tycker han skämde ut sig. Det är ju trots allt en musiktävling. Jag hade köpt det om han iaf FÖRSÖKT sjunga, typ Torsten Flink. Nä det var bara pinsamt! Kändes bara som ett desperat rop på publicitet! Fattar inte vad det är för människor som röstat!
Jag tycker det är underbart när man bjuder på sig själv. Jag låg också dubbelvikt här hemma, underbart! ”Mamma, vad var det som var så roligt?” frågade mina barn. Satt där med ett fånleende… ”det är ju bara så härligt!” sa jag. När allt stängts av och barnen gick till sina rum hör jag ” ett miraaakel…” sjungas… Haha, budskapet gick fram 😉
Alltså.. Hur stor blogg har du Emma? Ranelid måste ju ha dig och dina läsare att tacka för mycket. 😉 jag tittar aldrig på melodifestivalen, men tittade igår. Bara för att se spektaklet. Och ja, jag kunde konstatera att det var precis så dåligt som jag trodde. Men jag blev faktiskt rörd över Ranelids vinst. Just för att det syns hur glad han verkligen blir. Det syns att det betydde något för honom, innerst inne var det inte bara ploj. Det är fint tycker jag. Och sen kan jag uppskatta humorn i det hela, gliringen åt schlagercirkusen. För vad fan är det för musik? Det är falsksång, det är pinsamma uppträdanden och det är 15-åriga killar som tar sig på skrevet och sjunger att dom vill vara någons youngblood. Herregud. Den enda som jag tyckte var ganska bra var Molly. Hon kan ju sjunga,
men mest blev jag rörd av texten med tanke på vart hon befinner sig i livet just nu.
Alltså. Här hemma brukar vi aldrig se Mello, men Ranelid lockade oss till TV-soffan igår.Och fick alla våra sms-tummar att frenetiskt skänka en del pengar till Radiohjälpen.Vi var inte ensamma. Heja Björn!!!!
Emma, läste högt för mannen vad du just skrivit,
njöt mer av din summering än av själva spektaklet!
Alltså, DU är väldigt duktig på att skriva:)
Puss
ibland så är det ju faktiskt så att man har skämskudden redo…
det betyder inte att man inte blir otroligt, galet lycklig samtidigt!
man kan skratta så man dör och samtidigt få liite ont i örat…=)
älskar ditt sätt att beskriva händelsen.
din snällhet =)
man ska vara snäll.
kram
Underbart! Fassen va du skriver bra Emma!
Jag satt med tre vuxna för att se låtarna och alla tre bara glodde på mig som jag va ett ufo när Ranelid äntrade scenen. Men gu va kul jag hade och det hade inte dom… Jag föredrar att ha kul kan jag säga! Känner mig stolt att ha hjälpt till att rösta så de kom till finalen…
Ha det bäst! Åse
Bra kan man jag väl inte i ärlighetens namn säga att det var. Men det var annorlunda och definitivt värt att gå vidare med det kassa startfältet som var igår!
Men, anledningen att vi såg var ju för att jag träffade Björn på eventet. Annars hade vi nog sett en film istället.
Håller med Cecilia att han vill framhäva sig som icke-ego men jag vill kalla honom jätte-ego på ett annorlunda vis.
Klart att det är ett medvetet mediatänkt från Björns sida annars skulle han nog inte ha gjort det. Men han såg nästan svimfärdig ut när de skulle upp på scenen första gången och väldigt mycket mer avslappnad andra gånger. Han är ju bara människa han med – även om han låter som en liten ballong stundtals.
Jag kan förstå de som han driver till vansinne. Lite hatkärlek är det nog för mig med.
Jag vet inte vad jag ska skriva.. Egomänniskan deluxe gjorde Sveriges pinsammaste uppträdande igår och jag skrattade rakt ut ÅT Björn.
Jag är 110% enig med dig….jag gjorde som du….vrålade….jag dööööör…..och så fruktansvärt bra det blev. Han är modig Ranelid- står för det som är han. Love it! Skrev ett inlägg om det och då sa min man- ska du verkligen skriva att du gillar honom, hur många läsare som helst kommer ogilla det?! OCH??? Det är precis så det ska vara. Modig som en Ranelid är ett nytt uttryck i vår familj from nu.
KRAm
Håller med i mångt och mycket och jag tror man måste träffat karln för att förstå ännu mer…Flinks bidrag gillade jag faktiskt trots att jag blev totalsågad här hemma…men själva låten tyckte jag va jättefin även om han sjöng som en kråka.Det kanske är det här som är meningen…att det perfekta inte ska vara så perfekt utan lite mer som vi vanliga dödliga är..sjunga hellre än bra liksom…vem är vi att dömma..egetligen..vi tycker ju egentligen olika i det mest..vi människor….ha en trevlig söndag,själv ska jag bege mig till jobbet=) trots nåt i förkylningsväg som är i antågande..men vi har snöstorm här i umeå så jag tror inte det kommer så många till butiken idag som jag kan eventuellt ge en skopa snor tii extra bra rea…..
Hahaha! och fatta när en tioårig kille gapskrattar och skriker att ”Han är ju bäst!” och röstar på honom istället för på Mattias! Då har man lyckats! 🙂
Annars tycker jag att Molly och Mattias borde gjort en låt ihop: Förlåt, varför gråter jag, förlåt, varför gråter jag….
Ja, det var en lyckad kväll!
Jag tyckte att det var så läbbigt att jag gick miste om alla nyanser och inte reflekterade alls.Dessutom bytte jag kanal så fort det första framträdandet var över. Men nu har jag läst ditt inlägg två gånger och ser lite lite annorlunda på saken. Du är duktig med pennan!
Jag har sett själva texten på FB men den kanske du redan har?
Jag tycker bara att han var alldeles underbar, nej han kan inte sjunga men han bjöd på sig själv och det är underbart :).Sen blir jag så trött på allt gnäll om honom!Låt var och en få vara som dom är ,skönt att det händer lite i melodifestivalen lööve it.Måste nog köpa biljetter till finalen tror jag! kramis
Jag blev totalt idiotförklarad igår och fick även höra att SÄPO bör tvångsomhänderta oss som röstade på honom eftersom vi inte förstår vårt eget bästa…. Kul… Tack…
Och sen tänkte jag: Jahaja, det är ju precis detta Björn pratade om förra lördagen… Hur vi använder oss av sybervärden och hatar andra. Hur vi nedsätter andra människor, gör oss lustiga eller viktiga på deras bekostnad och tom kan hata endast på grund av åsikter… Jag vill inte tvångsomhändertas av SÄPO, men jag vill ha en egen åsikt, en egen vilja och viljan att älska, rösta, stötta, gråta av lycka för vem jag VILL i HELA VÄRLDEN!! Oavsett om det handlar om kärleken i mitt liv, eller en hemlös eller Ranelid – jag vill få lov att älska och stötta vem jag vill – utan hat!
Låten var ju urkul! Jag skrek av lycka när de gick vidare, jag röstade och jag skickade chattmess till min ”någon”, och skrev: Där kom den!! Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi!! Han undrade så klart om jag var riktigt klok och skrattade nog ganska gott åt MIG, MEN har ändå inga problem med att jag älskar Björn!! SÅ ska det vara! Kärleken är ett mirakel! Låt det spridas!!
Och ja, jag måste gilla melodin iaf lite, eftersom det är min fd granne som skrivit den…!
Jag förstår faktiskt inte varför folk blir provocerade. Det hände fruktansvärda saker i världen. Tvår barn såg sin mamma bli knivhuggen till döds i Malmö i fredags och folk orkar lägga energi på en man som står och säger fina saker om kärlek. Snacka om att folk behöver prioritera om sin energi.
KRAMAR
Du är bäst!
Så himla sant! Det bästa jag läst om Ranelids framträdande hittills.
Nääee…vet du vad Emma, jag håller inte alls med. Det borde finnas ett annat forum för dessa udda typer som kammar hem seger enbart av den anledningen att folk röstar på de för att de är annorlunda och betraktas som coola för det. (Torsten Flinck likaså) Nä, mer schlager i melodifestivalen säger jag!
Haha exakt!
Jag tyckte också det var hysteriskt roligt. Han kom med bland de fem bästa och jag trodde inte att han skulle komma till andra chansen och det gjorde han inte heller, HAN VANN istället.
Men det som bekymrar mig är alla elaka tillrop. Precis som Annelie skrev på FB jag måste få citera det.
”Facebook svämmas över av otrevliga kommentarer just nu, orsakade av melodifestivalen. Vuxna människor som uttrycker sig så man skäms, nedvärderar utseende, dialekter, hånar, spottar galla. Som om att det är ok som vuxen att håna någon, bara för att man inte känner personer ifråga. Vad är skillnaden mot att ett barn hånar ett annat för att det har glasögon, fel kläder, pratar annorlunda?
Vi har en rättighet att tycka vad vi vill. Vi kan skratta åt eländet om vi inte samtycker. Men att INTE förolämpa någon, bete sig illa, agera som en vuxen förebild, är ta mig tusan en skyldighet.”
Jag följer inte festivalen alls, men så fint att det inbringade glädje!
Fin förklaring, Emma! Jag har beundrat Ranelid och hans unika språk i 15 år, men igår var jag minst sagt konfunderad. Å ena sidan tycker jag det är fint att han är den han är och inte ber om ursäkt för sig, men å andra sidan undrar jag vad han egentligen vill med det här. Det är lätt att man tolkar det som ren exhibitionism och ett onödigt stort självhävdelsebehov. Tycker dock inte att han behöver hävda sig, han är så bra ändå. Men all heder åt Björn för hans mod och för ett fascinerande uppträdande! 🙂 <3
Kram Madeleine
Vilken show de bjöd på, något annorlunda och scharmigt 😉
Precis ett sånt här bidrag behövde lyfta fram Melodifestivalen lite grann.
Jag förstår inte varför folk blir så arga, upprörda och provocerade? Han är ju ”bara” vidare till final och sen när blev melodifestivalen så himla seeeriös… 🙂
Nej hans framträdande föll mig inte alls i smaken jag tyckte det var pinsamt dåligt. Framförallt att han inte ens sjöng..han pratade ju bara, något som trots allt är en sångtävling. Jag var besviken på gårdagens startfält!
Jag gillar Ranelid, men inte i den här formen! Och Emma det heter ranunkler!
Ha ha ha tack Caroline, jag var helt till mig när jag skrev 🙂
Jeg likte sången. Man har hørt tusentals sånger som handler om kærlek uten at de berør. På sitt sett gjorde Ranelid teksten levande, annerledes…og man husker: kjærlekens mirakel… mektige ord!
Gratulerer Bjørn og Sara Li. Håper at de vinner hele greien!!
Hmm. Nä, jag tyckte nog det var fel forum för Herr Ranelid tyvärr. Synd för dem som tar den här tävlingen seröst. Och då menar jag både artister och publik.
MEN jag lyssnar på hans senaste bok just nu och DET är verkligen ljuv musik. Fantastiskt!
Jag skrev på fejan att jag röstat på honom och att jag gillar honom, haha, nu får jag försvara bland många varför jag gjorde det och jag har förklarat ungefär som Du skrev. Varför stör det så många??? Detta är originellt! Dina ord Emma, ”jag älskar´t”!
Kram
Äsch, Björn var ju som Björn är (eller verkar vara). Inget för folk att uppröras över, istället kan man väl uppröras över att bidragen över lag är så dåliga att man undrar om det är en tondöv som tagit ut dem till tävlingen (Har någon testat Christer Björkmans hörsel?).
Jag upprörs mycket mer för att folk använder ordet Mello 🙂 Ibland får man löjliga hangups & det där är en av mina.
Ha en fin söndag.
Ps. jag har lagt upp en länk till låten om du vill se den igen.Ds
Nej, där har vi helt olika uppfattning. Hade melodifestivalen varit en show för mediekåta egocentriker som vill visa att ”visst kan jag med”; så ja, kanske, men det är ju en MUSIKTÄVLING! Och hur till sig och stolt man nu än blir, beter man sig inte som en komplett galning för det. Var det inte han som pratade om vänlighet? Mot vem då; sig själv endast eller?
Men tur att vi är av olika uppfattning här i världen; så tråkigt vi hade haft det annars 🙂
Kram kram
Ja alltså det var här eller i det senaste inlägget om kycklingklubbor och jag vet inte om jag tyckte det passade riktigt där… Det finns en sida http://mcranelid.delorean.se där man kan dj:a med Ranelid lite som man vill och skapa egna mirakel. Vet inte om du sett den men den roade mig en bra stund i alla fall. Rätt många skratt blev det också.
Hoppas du gillar den!
Kram Lotta
Ja att Björnvadih-vetehardugjortmeddinhyRanelid skulle gå vidare tyckte jag var en katastrof! Att han har någon form av självdistans,humor,bla bla..ja MEN att de andra seriösa artister ,som faktiskt har talang , måste kliva åt sidan och bli bortröstade för att SVT gör allt för att få tittarsiffror och skickar in ett stort skämt, är ju faktiskt ganska trist. Jag tar absolut inte melodifestivalen på nåt stort allvar, men kan förstå om de som är seriösa och är med blir förbannade att nån jäkla pajas blir framröstad som ändå inte har en chans. Nu finns det, som sagt, större problem än Björn Ranelids medverkan i melodifestivalen att reagera över, men ville ändå framföra min åsikt.