Att ha en bebis som nästan kryper.

Nu har vi kommit hem och jag har redan kastat mig ut och grillat – det blev pitabröd fyllda med grillad kyckling, feta, tomat och sweet honey bbq-sås och det var vansinnigt gott, så gott att vi klämde fyra stycken på raken och nu knappt kan röra oss.

Och vår bebis har nästan börjat krypa! Nästan. Vi har suttit på golvet med tårar i ögonen och ylat som idioter och klappat händerna medan han snabbt avverkat flera meter parkett i sin jakt på fjärrkontrollen eller pappas glasögon. Han liksom hasar sig fram, det är inte regelrätt krypande, men ändå! Meter av förflyttande. Det är så stort att det inte går att ta på.

Så det kommer vi göra ikväll. Se vår son nästan krypa, äta Ben&Jerrys smuldegspajsglass och
njuta av att vara hemma igen.

29 kommentarer till “Att ha en bebis som nästan kryper.

  1. Det är så stort så det går nästan inte att ta in. Man måste nästan stoppa i sig lite Ben & Jerryglass för att smälta storheten i det. Tänk att jag aldrig ska få vara med om alla de där stora första gångerna något mer. Det är nästan så jag måste fälla en liten tår inför det faktumet. Heja Leo. You go!

  2. Åååå det är ju så härligt när de börjar krypa. Men ack vad man måste vara på pass precis hela tiden 🙂

    Kram
    /Vivvi

  3. Ja tiden går snabbt när man har roligt 🙂

    Middagen lät god, men undrar lite om ni åt fyra tillsammans eller vars fyra?
    Lät som om man skulle bli proppmätt i så fall 🙂

    Kram Mrs G

  4. Jag längtar efter det – ja, ja jag kan gå och krypa också för den delen men det jag väntar på är min dotters flicka, när hon skall börja krypa efter mormor 🙂 🙂
    Kram

  5. Det är så stort ögonblicken då det utveckla så ofantligt! Vår stora kille var en rumphasare sååå söt så man bara log och blev alldeles varm inombords.

  6. Åhhh! Pappas glasögon var en riktig motivationshöjare även här, dom och mobiltelefonen. Nu, ett år senare, är glasögonen kvar. Mobilen dog av dregel.. helt säkert!

  7. Lilla skrutten! Snart har han 42 i skor och är huvet längre än er båda 🙂
    Min systers lilla kille började skolan i höstas. Jag fattar noll 🙂

    kram

  8. Åh vad kul! Skälv sitter jag och tjoar för att min lilla skorpa lyckas lyfta upp rumpan i luften när han ligger på mage. Ha ha

  9. Åhh, känner igen känslan! Oavsett antal barn så är det STORT varje gång framstegen sker. Här skriks det med,händer som klappas så hårt att det värker i dem. Barnet som börjar gråta av rädsla när föräldrarna tjoar så de nästan själva börjar gråta. Mäktigt!

  10. Åh vad mysigt! Jag ligger så tätt före att jag inte hunnit glömma hur det kändes då bäban hasade sina första centimetrar nyss, men vips så hann jag inte med för nu ställer hon sig upp, och springkryper på knäna!! :O
    Vad händer likssom, de var ju nyfödingar, nu tänker hon gå snart!
    Fantastiskt roligt är det!! <3

  11. Åh det är så kul och se! Vår lillkille hasar sig också framåt…eller ska vi säga bakåt…(?!) 🙂 Han häver sig upp på händerna och trycker ifrån….men blir ju att han kommer bakåt…haha.

    Ha en fin dag!
    Kramar

    1. Hej Julia!

      Jag köper dom på ICA 🙂 Jag tycker att de i Texmexhyllan är godast – de är lite kryddade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg